Non Serviam
Bloggen har då flyttats till ny adress meddelas jag. Publishme.se - ett ångestfyllt och tonårsdoftande skrik efter uppmärksamhet. Själv vill jag dock inte betraktas som rampljushora. Stolt konstaterar jag att antal besökare per dag snittar 1,2 ännu en vecka.
Torsdagskvällen bjuder på fler insikter:
Förutom ganska privata och relationsrelaterade händelseförlopp har jag tidigare betraktat tiden på IB som en utopi. Med utgångsbetyg som lovar mig tillträde till sveriges alla utbildningar och en labbportfolio som långt in på universitetet fugerar som eftersträvansvärd mall finns inte mycket som kunde varit bättre. Men en genomläsning av Bernur.blogg.se övertygar mig om att jag gått miste om fantastiskt mycket. Björn, aka Hin Håle, måste utan tvekan vara den sjukaste läraren som någonsin undervisat vid jönköpings stoltaste lärosäte. Hans blogg kommer från och med nu utgöra en del av min dagliga rutin och själsliga kultivering. Anarkisten som tatuerar Non Serviam på sin vänstra arm och iklär sig rollen som svenskalärare med de dolda motiven att frälsa sina elever från vardagens tristress.
På det stora hela är jag ganska melankolisk och nostalisk idag. Gårdagen bjöd på flera efterlängtade och oväntade möten. Ett gäng IB-lärare som invaderar Bongo Bar; glädje och sorg som möts och byts i varandra. Avslappnande konversationer med människor som inte finns kvar i ens liv och stela kramar som önskar säga mycket mer än man kan formulera i ord. Det hela är mycket omskakande och upplyftande på samma gång.
Så kan man lyssna på Zeigeist en sista gång innan man borstar tänderna och kryper till sängs. För ett år sedan såg jag dem på studentfesten. Fantastisk kväll. Man får väl ta det man fick och göra fina minnen av det.
Imorgon träffar jag Ola. Min godaste vän. Det är sådant man behöver - lever på. Goda vänner, goda förebilder och god litteratur. Och självklart lite Sex & the City.
Torsdagskvällen bjuder på fler insikter:
Förutom ganska privata och relationsrelaterade händelseförlopp har jag tidigare betraktat tiden på IB som en utopi. Med utgångsbetyg som lovar mig tillträde till sveriges alla utbildningar och en labbportfolio som långt in på universitetet fugerar som eftersträvansvärd mall finns inte mycket som kunde varit bättre. Men en genomläsning av Bernur.blogg.se övertygar mig om att jag gått miste om fantastiskt mycket. Björn, aka Hin Håle, måste utan tvekan vara den sjukaste läraren som någonsin undervisat vid jönköpings stoltaste lärosäte. Hans blogg kommer från och med nu utgöra en del av min dagliga rutin och själsliga kultivering. Anarkisten som tatuerar Non Serviam på sin vänstra arm och iklär sig rollen som svenskalärare med de dolda motiven att frälsa sina elever från vardagens tristress.
På det stora hela är jag ganska melankolisk och nostalisk idag. Gårdagen bjöd på flera efterlängtade och oväntade möten. Ett gäng IB-lärare som invaderar Bongo Bar; glädje och sorg som möts och byts i varandra. Avslappnande konversationer med människor som inte finns kvar i ens liv och stela kramar som önskar säga mycket mer än man kan formulera i ord. Det hela är mycket omskakande och upplyftande på samma gång.
Så kan man lyssna på Zeigeist en sista gång innan man borstar tänderna och kryper till sängs. För ett år sedan såg jag dem på studentfesten. Fantastisk kväll. Man får väl ta det man fick och göra fina minnen av det.
Imorgon träffar jag Ola. Min godaste vän. Det är sådant man behöver - lever på. Goda vänner, goda förebilder och god litteratur. Och självklart lite Sex & the City.
En vecka i Juni
Sagt och gjort, Alice in Videoland fick sig en riktig genomlyssning och har fått fylla vardagsrummet med synth-dunk de senaste kvällarna. Jag kommer inte ifrån att all elektronisk musik är erotisk på något sätt. Kanske må vara en hastig generalisering då Strip Music och Alice in Videoland är de enda jag ägnat någon tid åt i denna genre, men inte desto mindre.
Nu är det i alla fall hemfärd som gäller. Lund må ha befäst sin plats i mitt hjärta och Öresund har betvingat mig med sin charm, men aldrig kommer en sommar vara lika skön som i Småland. Kanske har min tid i en lägenhet fått mina minnen av den Småländska naturen att blomma till aldrig förr tänkbar glans, fast just nu kan jag inte tänka mig någon härligare syn än en grankantad sjö eller mosstäckta skogar dränkta i ljummet sommarregn.
Så nu sitter man här och längtar efter saker. Då ska vi även vara snabba att påpeka hur oerhört mysigt det varit de senaste dagarna. Juni fick en kanonstart.
En eftermiddag gjorde Filip och jag en tomatsallad som avnjöts i bästa samboanda på picknick i Sankt Hans backar. Senare togs en rejäl springtur varpå jag hittade ett gäng miljövetare som grillade. Resterande torsdagskväll spenderades med dem. µ säger jag bara. Dragspel. Stämsång. Det var en stjärnklar natt. Fan för värmland, efterfesten skulle varit underbar.
Fredagen ägnades åt kören och köpenhamn. Högst uppe i Gula Tornet sjöng vi punchvisan och satte tonerna i halsen när vi föll tillsammans. Fantastisk middag avnjöts på ströget. Efter att ha druckit någon öl och lyssnat på Kashmir åkte vi tillbaka till Malmö där jag hastigt lämnade körmedlemmarna för att hinna med Dollyfesten hos Jossan o Lina. Men festabitionerna rasade fort när tröttheten kickade in och jag somnade snart på Linas säng.
En storslagen avskedsfest innan sommaren blev det så här på skarpskyttevägen. Volleyboll, Gin&Tonic och grillad kvällsmat värdig vilken kunglighet som helst.
En Sommardag
Så då sitter man en kväll i Juni, fastvuxen i sin vardagsrumssoffa och bloggar. Sicken tillvaro.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
Sköna Maj
Vore hela året som Maj, skulle inte det vara bäst? Kan det vara den bästa månaden av dem alla?
Nu är det sommar på riktigt, vindarna är ljumma och kvällarna ljusa, och man vet att allt det varma och härliga ligger framför en. Tentorna blir avklarade, terminerna avslutade och festerna vildare.
Men när det är som bäst är det också som värst. Rastlöshet, stadsångest. Jag ser bara framför mig vätterstranden och de småländska skogarna men när jag öppnar ögonen finns här bara staden. Och jag vet inte var jag ska finna min ensamhet annat än i den övergivna fyran på skarpskyttevägen. Värmen och vårkänslorna förlamar mig, för jag vet inte vad jag ska göra med dem.
Igår var det i alla fall tenta. Det var roligt. Facit delades ut direkt efter skrivningen och med kritiska ögon rundar jag ner till 25 av 35. Detta firades med hamburgare och curryfräst ris och bulgur. Självklart även en öl i solen med min gode vän Vincent och fler till frammåt kvällen när klassen grillade på Delphi.
Ikväll tas det lugnt antar jag. Konserten med kören imon kommer bli häftig, så även den überfeta inflyttningsfesten vi har lyckats dra ihop. Sedan är det karategradering, muntlig examination av bevis-delen på matten samt ett par sista sommarfester innan jag äntligen kan komma hem till Småland. Hästarna, granskogen, allt det gröna och det blåa.
Så sitter man här, med två dagars svett och baksmälla och spelar bas en fredagseftermiddag. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp. Så säger Markus min man. Han vände innåt och kom ut som något ljust. Jossan sa det så bra också förra veckan: det är med att åka till Thailand för att finna sig själv är ju bara töntigt, jag kan ha minst lika roligt här i Lund som någon annan stans. Nu ska jag duscha och hitta lite polare att hänga med. Njuta av lundasolen denna fantastiska dag i slutet av Maj; den bästa månaden på året.
Nu är det sommar på riktigt, vindarna är ljumma och kvällarna ljusa, och man vet att allt det varma och härliga ligger framför en. Tentorna blir avklarade, terminerna avslutade och festerna vildare.
Men när det är som bäst är det också som värst. Rastlöshet, stadsångest. Jag ser bara framför mig vätterstranden och de småländska skogarna men när jag öppnar ögonen finns här bara staden. Och jag vet inte var jag ska finna min ensamhet annat än i den övergivna fyran på skarpskyttevägen. Värmen och vårkänslorna förlamar mig, för jag vet inte vad jag ska göra med dem.
Igår var det i alla fall tenta. Det var roligt. Facit delades ut direkt efter skrivningen och med kritiska ögon rundar jag ner till 25 av 35. Detta firades med hamburgare och curryfräst ris och bulgur. Självklart även en öl i solen med min gode vän Vincent och fler till frammåt kvällen när klassen grillade på Delphi.
Ikväll tas det lugnt antar jag. Konserten med kören imon kommer bli häftig, så även den überfeta inflyttningsfesten vi har lyckats dra ihop. Sedan är det karategradering, muntlig examination av bevis-delen på matten samt ett par sista sommarfester innan jag äntligen kan komma hem till Småland. Hästarna, granskogen, allt det gröna och det blåa.
Så sitter man här, med två dagars svett och baksmälla och spelar bas en fredagseftermiddag. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp. Så säger Markus min man. Han vände innåt och kom ut som något ljust. Jossan sa det så bra också förra veckan: det är med att åka till Thailand för att finna sig själv är ju bara töntigt, jag kan ha minst lika roligt här i Lund som någon annan stans. Nu ska jag duscha och hitta lite polare att hänga med. Njuta av lundasolen denna fantastiska dag i slutet av Maj; den bästa månaden på året.
Still of Najt
Så då står vi här, på avgrundens kant; oändlighetens botten; nätternas gryning; dagarnas sista kvävande kvällning. Vad har vi gjort av den tid som så generöst flödat förbi, omåttligt långsamt och snabbt på samma gång? I en berusning bortom extasens vildaste drömmar stod vi två och två, radade i långa led och väntade på vår njutning. Lika vettlöst som handlöst; sanslöst och makalöst, kastade vi oss ner i livets kokande kittel vari vi sedan simmade tills tröttheten tog överhanden. Då sjönk vi, fortfarande tillsammans, ner och ner i människohavet som ingen Gudahand någonsin kunnat dela. Och framför profeten som förkunnade sitt glädjebudskap inför massorna tog någon din hand och någon tog min. Vårnatten viskade att ingen kan skilja drömmar från verkligheten och i ett hav av ljud hör man allt som bringar glädje. Så vi bejakade denna tysta önskan och i en kort evighet levde vi fort och dog tillsammans; du och jag. Men de dödas öron är även döva, och deras ögon blinda. Så när dansen blev för vild och livets vatten kokade inom oss tappade vi varandra; och vad gör man ensam utan ögon eller öron, i ett mörker som bara du kan lysa upp? Så när jag ser upp mot tidens skyar ser jag min barndom och jag ser drömmar. Jag ser dig och många andra. Men i det mörka djupet under mig kan jag inte se någonting.
Jag vet bara att The Animal Five släpper en ny skiva i sommar. And then I will make love to you, in the still of najt.
Jag vet bara att The Animal Five släpper en ny skiva i sommar. And then I will make love to you, in the still of najt.
Rockdrömsungdomlighet och hetronormativitet
Ett par dagar som passerat. Första säsongen av Sex & the City är genomgången och bjuder på lika mycket skratt som förskräckelse. Jag gillar det just för att det inte finns något sätt att relatera till tjejerna utan att ta deras tillvaro som ett skämt. Kan det finnas tjejer som faktiskt idoliserar dem och ser serien som en flykt till ett bättre liv tycker jag mest synd om dem. Nej, det finns inga normala killar med snorrar stora som pepparkvarnar.
Som kontrast får man sin dos tonårsmelankoli och relationsångest från fantastiska Olivia Bergdahl som uppträder tillsamman med ingen mindre än Loke en onsdagskväll på smålands nation. I ett samtal med mina närmsta vänner konstaterar vi att jag måste vara kär i henne.
- Hon är ju lika gammal som jag, snygg och framgångsrik.
- Ja, du måste vara kär i henne då.
Be it as it may.
" Hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ
jag kan inte svara tvärt att
- Jo Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Och hon erkände ju framme på scen att hon älskar konstnärssjälar med svartbågade glasögon.
Loke tappar tyvärr lite, han är inte lika het längre när sanningar kryper fram, han är absolut ingen Jan Banan men kanske en Johnny Dunder... Mauds självutlämnande, ärliga, provokativa och smått snuskiga stil tilltalar mig mer när det gäller trubadurer. Men hon var upptagen.
Själv står man här med pungen i brevlådan och försöker orka med diffekvationerna trots att man drar på sig både grå starr, melanom och solsting i majvärmen. (Vi har Sveriges varmaste balkong.) I skrivande stund tar jag en paus --- och drar en suck av lättnad. Jag bestämmer mig för att skita i att göra fler uppgifter på Gamman om inte annat. Kanske går jag dit på fredag bara för att det är mysigt med matematisk bevisföring, annars tänker jag lägga lite extra krut på att insupa Taylor, Riemann och Richardsons sköna evangelium (För att inte nämna Markusevangeliet!) inför tentan om några veckor. Dessutom ska jag ju lära mig de ökända 69 bevisen...
Sen måste jag vara ventilera att någon taggat en Scissorborough-låt som "gay indie wannabe nerds" på last.fm men vem är jag att döma. Han har dock en blogg som alla är välkomna att läsa. Gött att man kan vara både elak, fördomsfull och pretentiös utan att förlora självrespekten.
Som kontrast får man sin dos tonårsmelankoli och relationsångest från fantastiska Olivia Bergdahl som uppträder tillsamman med ingen mindre än Loke en onsdagskväll på smålands nation. I ett samtal med mina närmsta vänner konstaterar vi att jag måste vara kär i henne.
- Hon är ju lika gammal som jag, snygg och framgångsrik.
- Ja, du måste vara kär i henne då.
Be it as it may.
" Hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ
jag kan inte svara tvärt att
- Jo Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Och hon erkände ju framme på scen att hon älskar konstnärssjälar med svartbågade glasögon.
Loke tappar tyvärr lite, han är inte lika het längre när sanningar kryper fram, han är absolut ingen Jan Banan men kanske en Johnny Dunder... Mauds självutlämnande, ärliga, provokativa och smått snuskiga stil tilltalar mig mer när det gäller trubadurer. Men hon var upptagen.
Själv står man här med pungen i brevlådan och försöker orka med diffekvationerna trots att man drar på sig både grå starr, melanom och solsting i majvärmen. (Vi har Sveriges varmaste balkong.) I skrivande stund tar jag en paus --- och drar en suck av lättnad. Jag bestämmer mig för att skita i att göra fler uppgifter på Gamman om inte annat. Kanske går jag dit på fredag bara för att det är mysigt med matematisk bevisföring, annars tänker jag lägga lite extra krut på att insupa Taylor, Riemann och Richardsons sköna evangelium (För att inte nämna Markusevangeliet!) inför tentan om några veckor. Dessutom ska jag ju lära mig de ökända 69 bevisen...
Sen måste jag vara ventilera att någon taggat en Scissorborough-låt som "gay indie wannabe nerds" på last.fm men vem är jag att döma. Han har dock en blogg som alla är välkomna att läsa. Gött att man kan vara både elak, fördomsfull och pretentiös utan att förlora självrespekten.
Bantad version av en text jag skrev nån gång -06
None of this does really matter
No one cares anyway
No one keeps an account of
All the sins you have to pay
I am already forgotten
A vague shadow of the past
It?s a matter of opinion
How long a useless life will last
But you would never realize
?til that time had passed you by
That one can adore another
Without meaning any harm
Since we were no more than two children
Seeking playmates in the sand
With our shovels and our buckets
Filled with something we called love
We were dirty now we?re drunken
And our games seem much more real
We switched the backyard to the bedroom
And had to care ?bout what we feel
But I can never love an angel
And you can never love a thief
You?re so kind it makes me hate you
And I stole all your hopes and dreams
You were too grand, you were too noble
To keep it simple where we were
And when I told you it was over
Your eyes could freeze the summer-air
You broke my bones and watched me suffer
The acid rivers in my eyes
When my strength I tried to gather
Between your forlorn useless cries
Even if I still adore you
There?s no use to try again
There are a thousand other women
Your heart can burn for other men
You were always like an angel
Even in my blindfolded eyes
Seeking wonders where you found them
And we had one you and I
No one cares anyway
No one keeps an account of
All the sins you have to pay
I am already forgotten
A vague shadow of the past
It?s a matter of opinion
How long a useless life will last
But you would never realize
?til that time had passed you by
That one can adore another
Without meaning any harm
Since we were no more than two children
Seeking playmates in the sand
With our shovels and our buckets
Filled with something we called love
We were dirty now we?re drunken
And our games seem much more real
We switched the backyard to the bedroom
And had to care ?bout what we feel
But I can never love an angel
And you can never love a thief
You?re so kind it makes me hate you
And I stole all your hopes and dreams
You were too grand, you were too noble
To keep it simple where we were
And when I told you it was over
Your eyes could freeze the summer-air
You broke my bones and watched me suffer
The acid rivers in my eyes
When my strength I tried to gather
Between your forlorn useless cries
Even if I still adore you
There?s no use to try again
There are a thousand other women
Your heart can burn for other men
You were always like an angel
Even in my blindfolded eyes
Seeking wonders where you found them
And we had one you and I
Småland
Så en tisdagseftermiddag ger man sig ut i skogen. Tårna finner enkelt de stadigaste tuvorna i ett gammalt traktorspår mitt mellan två gödseldoftande ängar. Granarnas armar sträcker sig välkomnande mot löparen och den pälsklädda besten försvinner in under gröna savdoftande grenar. Någonstans, en kilometer från ingenstans, viker man av från den söndertrampade stigen för att finna en bättre väg till den soliga verandan. En göl, en pöl och en skimrande skogssjö försvårar marchen mot hemmet men över stenar och stammar rör sig sex tassar och fötter lika fort som vinden. Låt oss följa bäckens forsar till ett övergångsställe min håriga kamrat. Och så når man djupare och djupare in i skogen. Det är en ung skog med tunna glesa granar men mossan är lika tät och tjock som grenverken över huvudet. Halvmeterdjupt sjunker fötterna ner i den gröna bomullen och stegen blir tunga under några minuters löpning. Ett osannolikt komplex av fallna stammar och stenar leder oss över forsen. Men det hindrar inte att vi båda låter oss svalkas av det kristallklara skogsvattnet. Här bodde någon en gång i tiden, här byggde man en bro, här gick köpemän för att vattna hästarna för 100 år sedan. Men nu täcker mossan stenarna som en gång bar upp hovar, vagnar och fötter, och var vägen en gång gick går inte att utröna bland de unga stammarna. Solens ljus kastas åter i en grön nyans varän det faller i gläntan; det är sannerligen sagolikt. Men min svarthåriga löparkamrat har inte ro nog i sin hundsjäl att stanna längre än. Så återigen skuttar vi fram över tuvor och stenar i en livlig dans under vårsolen. Med en lätt vind i ansiktet och en grön skummatta under fötterna hinner rådjuret inte se oss och vi stannar en stund för att se henne beta. Jägaren vid min sida vill inte vänta utan manar mig ivrigt att fortsätta, kanske skulle han hinna ifatt henne om man lät honom försöka. Men någonstans går en kvist sönder under en fot; vinden vänder och vittnar om vår närvaro och det späda djuret skuttar snabbt iväg. Hon vänder sig inte ens för att se på oss. En sådan blick skulle en annan gång bara låta henne se jägaren greppa en krutosande, kolsvart gevärskolv och kanske skulle det kosta henne livet. Så rör vi oss vidare och finner höglandsleden; en bräcklig bro över floden vid vår sida. Fast det upptrampade vandringsspåret ger inte samma nöje som att leta efter djurstigar. När grenarna ständigt piskar ansiktet och min håriga kamrat finner viltspår att följa. Här har ingen människa gått de senaste månaderna. Men nu rör vi oss inte in i skogen längre och snart når vi traktorspår och betesmark igen. Ett stenrös och en gärsgård. Sol och blå himmel. Den gröna förtrollningen är bruten. Jag låter min vän tvätta leran av sina tassar i sjön innan vi skuttar upp mot husen och vi vinkar till vår granne som gödslar grödorna med sin traktor. Jag har alltid haft granskog på minst två sidor av huset så länge jag minns, det ger mig trygghet och lugn i sinnet.
int main () {string rubrik; rubrik : "Blogg" cout << rubrik << endl; return 0;}
Så sitter man här en onsdag i april och lyssnar på Franz Ferdinand. Klockan är över sju och det är fortfarande sommarvärme i luften.
DevC++ ligger och väntar på skrivbordet. Så småningom kanske jag lär mig det.
Jag hittade också boken jag har väntat på i snart en månad. Den har hela tiden legat på ett skrivbord i mitt gamla korridorsrum. Så när en bok trillar ner i din brevlåda adresserad till någon annan, fråga inte din granne om telefonnumret till personen den tillhör. Kolla heller inte anslagstavlan i köket med alla gamla hyresgäster. Säg inte heller till någon att du hittat en bok. Lägg den på ditt skrivbord och vänta...
Men jag behövde ju inte boken ändå. Vektorer.
Ikväll vankas det då som vanligt Rydbergs. Jag har 40 kronor i plånboken så det räcker på sin höjd till två bayerska öl eller en portion käk. Frågan är vad som är mest behövligt efter besöket på Lunds Muay Thai. Kanske varken öl eller mat utan ett ordentligt kylbandage om fötterna och plåster på knäna. Jag har ju redan käkat pasta med spenat och ärtor.
Så nu blir det helt enkelt en dusch och imorgon bär det av till Hok för lite härligt och saknat häng med Ola. På lördag ses vi på bongo.
DevC++ ligger och väntar på skrivbordet. Så småningom kanske jag lär mig det.
Jag hittade också boken jag har väntat på i snart en månad. Den har hela tiden legat på ett skrivbord i mitt gamla korridorsrum. Så när en bok trillar ner i din brevlåda adresserad till någon annan, fråga inte din granne om telefonnumret till personen den tillhör. Kolla heller inte anslagstavlan i köket med alla gamla hyresgäster. Säg inte heller till någon att du hittat en bok. Lägg den på ditt skrivbord och vänta...
Men jag behövde ju inte boken ändå. Vektorer.
Ikväll vankas det då som vanligt Rydbergs. Jag har 40 kronor i plånboken så det räcker på sin höjd till två bayerska öl eller en portion käk. Frågan är vad som är mest behövligt efter besöket på Lunds Muay Thai. Kanske varken öl eller mat utan ett ordentligt kylbandage om fötterna och plåster på knäna. Jag har ju redan käkat pasta med spenat och ärtor.
Så nu blir det helt enkelt en dusch och imorgon bär det av till Hok för lite härligt och saknat häng med Ola. På lördag ses vi på bongo.
---
Ja, sedan sist har inte mycket hänt. Men just nu orkar jag inte lösa primitiva funktioner och ska iväg om en för kort stund för att en kopp kaffe skulle löna sig.
Nu har jag i alla fall en vägg av garderober mellan TV soffan och min säng och lägenheten har hunnit introduceras för ett gäng kurskamrater.
Vad mer? Jag kollade in Hoku shin ko ryu som ligger här i närheten. Det kanske blir jujutsu som huvudsport i alla fall. Träning fem dagar i veckan och ledigt på tisdagar och fredagar. Det skulle vara kanon!
Men nu lyckades man ju dra på sig en förkylning förra helgen vilket försvårar träningen. Filip och Christian hittar på alla möjliga och omöjliga otäcka ord som beskriver de sjukdomstillstånd jag eventuellt hamnar i om jag tränar med virus i kroppen.
Så går det ju när man hänger utomhus, dricker punch, inbillar sig saker och lånar ut kavajen till en vacker dam.
Och innan man vet ordet av är det fredag och dags för föreläsning. Så nu ska tänderna borstas. Kan säkert skriva något mer inatt efter festen. Det brukar ju bli så.
Nu har jag i alla fall en vägg av garderober mellan TV soffan och min säng och lägenheten har hunnit introduceras för ett gäng kurskamrater.
Vad mer? Jag kollade in Hoku shin ko ryu som ligger här i närheten. Det kanske blir jujutsu som huvudsport i alla fall. Träning fem dagar i veckan och ledigt på tisdagar och fredagar. Det skulle vara kanon!
Men nu lyckades man ju dra på sig en förkylning förra helgen vilket försvårar träningen. Filip och Christian hittar på alla möjliga och omöjliga otäcka ord som beskriver de sjukdomstillstånd jag eventuellt hamnar i om jag tränar med virus i kroppen.
Så går det ju när man hänger utomhus, dricker punch, inbillar sig saker och lånar ut kavajen till en vacker dam.
Och innan man vet ordet av är det fredag och dags för föreläsning. Så nu ska tänderna borstas. Kan säkert skriva något mer inatt efter festen. Det brukar ju bli så.
When the red light district...
Ärligt, öppet och härligt, men likvälså otydligt och svårtolkat. Jag behöver inte det; jag vill bara ha känslan. Ungefär som när jag tvättar händerna i på tok för varmt vatten, bara för att känna en rysning längs ryggen när man sätter på kallvattnet. Men det kräver hängivelse. Ett leap of faith så att säga. All the love we left behind... forget the reckless things we've done, I think our lives has just begun.
Så kan man sitta otaliga kvällar och grubbla. Skulle det kanske vara på riktigt om man bara gjorde det till något mer än drömmar? Eller kommer man upptäcka att fem år gick förbannat snabbt i baskollektivet och att allt gick åt skogen i slutändan för att de chanser man fick tilläts rinna undan? Eller kommer man vara glad att man levde livet utan att bry sig om sina präktiga kärleksdrömmar när man hade chansen?
Just nu saknar jag bara känslan. Lika giftig som söt. Den som tvingade fram tårar ut varje textrad. Den som - Left me high and dry - efter en helkväll med ovisshet. Den som sa att allt bara skulle bli bra om man stannade kvar i det där ögonblicket, då önskningar och verklighet blandas i något slags crescendo av tankar och etsas fast i näthinnan lika tydligt som ett fotografi.
Men det går precis lika bra att hänga med kören på Bishop's med en London Pride i näven. När man vågar ta det låga F-et i den sista takten, ligger kvar för länge, blir utskrattad efter noter (höhöhö) men fortfarande vet att man var rätt ute. Livet är inte helt bortkastat vad som än händer. Och när man slår både kursare och kursledare på fingrarna med ett snyggt bevis framme vid tavlan och sätter Vg på en 15-poängare utan att blinka är man inte på fel väg heller. Och självklart har man kanonschyssta vänner som gör en glad även om klockan är fem i tolv en tisdag.
Positivpsykologi pratade Daniel om idag. Och visst funkar det!
I sommar kommer jag ha ett schysst och meningsfull jobb uppe på en grästäckt kulle ovanför en sjö ute i den småländska skogen. Och om fyra år kan jag titta tillbaka på tiden som spenderats här i Lund, och jag tror inte det kommer kännas hopplöst alls.
"Does peace come along with age? No, restlessness grows worse day by day." Men detta är inget worst case scenario så att säga.
It's just a way to get by
Då var man ytterligare 15 hp rikare och den 300 poäng långa vägen till sjukhusfysikerexamen är till 15 % avklarad. Tentan gick som man kunde väntat sig. Alla uppgifter bortsett från den sista var lösta inom en timma, sedan skulle det skrivas ner snyggt och prydligt. När man väl lämnar lokalen inser man självklart att svaret till en uppgift var fel, det är förbannat att jag fortfarande inte lärt mig att kontrollräkna. Men med lite god vilja från rättaren kommer det kunna bli VG på denna också, fast det spelar ju ingen som helst roll, inte ens i mitt huvud längre.
Så nu sitter man här i sin stora lägenhet och dricker en på tok för stor kopp kaffe och tjuvkikar på avsnittet om primitiva funktioner som påbörjas nästa vecka. Filip och Christian är på lektioner och föreläsningar, läkare som de är (läs: kommer bli) lämnar de på dagarna lägenheten tom sånär som på massiva hyllmeter anatomiböcker. På tal om hyllor så har jag inga. Ingen byrå eller garderob heller för den delen. Men det är härligt att vara ihopflyttad ändå.
Och ett par timmar innan vårens första riktiga gryning i Skåne cyklar vi hemåt och låtsas att det faktiskt är sommar och kylan inte är så kall trots allt. Det svåra är inte så svårt och det vi behöver allra mest är bara ett andetag bort.
∫ f (x) g (x) dx = F (x) g (x) - ∫ F (x) g'(x) dx
Så nu sitter man här i sin stora lägenhet och dricker en på tok för stor kopp kaffe och tjuvkikar på avsnittet om primitiva funktioner som påbörjas nästa vecka. Filip och Christian är på lektioner och föreläsningar, läkare som de är (läs: kommer bli) lämnar de på dagarna lägenheten tom sånär som på massiva hyllmeter anatomiböcker. På tal om hyllor så har jag inga. Ingen byrå eller garderob heller för den delen. Men det är härligt att vara ihopflyttad ändå.
Och ett par timmar innan vårens första riktiga gryning i Skåne cyklar vi hemåt och låtsas att det faktiskt är sommar och kylan inte är så kall trots allt. Det svåra är inte så svårt och det vi behöver allra mest är bara ett andetag bort.
∫ f (x) g (x) dx = F (x) g (x) - ∫ F (x) g'(x) dx
I know, I know, i KNOW
Blåslagen och bakfull. Så spenderade man förmiddagen tillsammans med grabbarna i smålands mest avlägsna avkrok.
En del av mig som inte får så mycket utrymme nere i Akademikernas Högsäte kan bara andas när man omges av granskog. Killen som kan häva öl på två sekunder; badar bastu tills ögonen svartnar; badar i istäckta sjöar; slåss så att det gör ont och man skadar sig och faktiskt tycker det är kul att spinna loss med en BMW eller köra 740 på skogsvägar. Men nu är det slut. I veckan ska det flyttas ihop med mina körkompisar och veckan efter det börjar Ma Beta och Gamma. Då ska jag försöka hitta tillbaka till studierytmen.
Sedan måste jag göra upp en ordentlig "att göra"-lista. Bland annat måste jag hitta bra fikaställen i Lund och ett besök på Malmöoperan måste avverkas. Finkultur is da shit. Jag ser verkligen fram emot Ola Salo i JCS till hösten. När jag tänker på det är inte Lund så himla tokigt. Hultarp ligger inte i händelsernas centrum så att säga, trots att jag är här. Och när baskollektivet blir iordningställt kommer det kunna bli bättre fart på socialiseringen även där.
Nu ska jag krypa upp till mitt jättevarma rum och joina syster och alex framför någon film. Sen ska jag somna lika smutsig, svettig och orakad som jag var i morse.
Och just det. P&L:s bandlista är helt urflippad. Jag och Nenne ska satsa på funktionärspass i år igen. Kan bli riktigt bra!
En del av mig som inte får så mycket utrymme nere i Akademikernas Högsäte kan bara andas när man omges av granskog. Killen som kan häva öl på två sekunder; badar bastu tills ögonen svartnar; badar i istäckta sjöar; slåss så att det gör ont och man skadar sig och faktiskt tycker det är kul att spinna loss med en BMW eller köra 740 på skogsvägar. Men nu är det slut. I veckan ska det flyttas ihop med mina körkompisar och veckan efter det börjar Ma Beta och Gamma. Då ska jag försöka hitta tillbaka till studierytmen.
Sedan måste jag göra upp en ordentlig "att göra"-lista. Bland annat måste jag hitta bra fikaställen i Lund och ett besök på Malmöoperan måste avverkas. Finkultur is da shit. Jag ser verkligen fram emot Ola Salo i JCS till hösten. När jag tänker på det är inte Lund så himla tokigt. Hultarp ligger inte i händelsernas centrum så att säga, trots att jag är här. Och när baskollektivet blir iordningställt kommer det kunna bli bättre fart på socialiseringen även där.
Nu ska jag krypa upp till mitt jättevarma rum och joina syster och alex framför någon film. Sen ska jag somna lika smutsig, svettig och orakad som jag var i morse.
Och just det. P&L:s bandlista är helt urflippad. Jag och Nenne ska satsa på funktionärspass i år igen. Kan bli riktigt bra!
Empty Walls
Första intrycket: Jag saknar Malakian. När Serj ska köra sig själv i öppningsspåret på sin egen skiva mättas låten på hans röst. De kunde väl lika gärna bara kört låtarna som vanligt tillsammans. good old SOAD.
Så man spenderar lite tid hemma och dagarna går mycket snabbare än man vill. Än så länge har jag inte kunnat rida ut med min lillasyster, det är för mycket snö och halka för att jag ska få sätta mig på hennes hästar. Än så länge har jag inte träffat polare jag tänkte försöka träffa. Men livet är inte så kort. Sommaren kommer bli jättelång.
Jag var till exempel på anställningsintervju i tisdags på Nömmebergs vårdhem. Jag är given ett 8 veckors vikariat som vårdbiträde. Det kommer bli intressant som bara den. Hoppas bara att det inte blir för mycket.
Plugget har det inte blivit för mycket av i alla fall. Denna veckan eller föregående veckor. Och tentan är nästa måndag.
Nu ska det sovas. Och läsas lite. I morgon ska det ätas middag och festas ute i skogen utanför skillingaryd, det är så himla bra att träffa sina polare!
Så man spenderar lite tid hemma och dagarna går mycket snabbare än man vill. Än så länge har jag inte kunnat rida ut med min lillasyster, det är för mycket snö och halka för att jag ska få sätta mig på hennes hästar. Än så länge har jag inte träffat polare jag tänkte försöka träffa. Men livet är inte så kort. Sommaren kommer bli jättelång.
Jag var till exempel på anställningsintervju i tisdags på Nömmebergs vårdhem. Jag är given ett 8 veckors vikariat som vårdbiträde. Det kommer bli intressant som bara den. Hoppas bara att det inte blir för mycket.
Plugget har det inte blivit för mycket av i alla fall. Denna veckan eller föregående veckor. Och tentan är nästa måndag.
Nu ska det sovas. Och läsas lite. I morgon ska det ätas middag och festas ute i skogen utanför skillingaryd, det är så himla bra att träffa sina polare!
Stel och fastspänd
Och så sitter man här ännu en kväll. Besöker Rydbergs för den sedvanliga Saurondrinken och en Bayersk Falcon. Den billigaste 50 cl ölen på Fysikum. Källaren fylls av de vanliga matematikerna och fysikerna men görs även sällskap av en grupp miljövetare. Efter en ordentlig dos social växelverkan kan man dra sig tillbaka till en Maxburgare och 747. Hela kroppen försöker bearbeta kvällens input. Varför ringde man aldrig tillbaka; kan man bortförklara det? En god vän visar sig godare än man visste allteftersom hemligheter och tankar väller ut i den dunkelt upplysta lokalen. De skulle behöva veta att de lyfter mig varje sekund de sitter bredvid mig; varje ord de säger utan att jag riktigt svarar.
Självklart vet jag att den yttersta orsaken står att finna i det faktum att jag sitter och lyssnar på Kent efter en kväll på krogen. En medicin ökänd för att aldrig hjälpa. Detta är inte Jag.
Livskris is da shit. Men vad kallar man det när man helt plötsligt inte finner någon riktig mening och motivation i någonting längre? En vecka kan spenderas på träning, krogbesök, musikspelande och 6 timmars fruktlösa föreläsningar. Ge mig något...
I morgon kommer jag förhoppningsvis lösa några matteuppgifter. Sedan kommer jag äta glass samt spela gitarr och elbas till Muse och Miles Davis. Jag måste tacka Xuxa sen. Han sparkade mig i huvet när vi spelade capoeira på stortorget idag, det är precis vad jag behöver. En rejäl jävla smocka där den svider som värst. Synd bara att det var så kallt att jag troligtvis kommer få lunginflammation.
Nu äntligen kan jag välja en sista låt för ikväll: Ett tidsfördriv att dö för.
Borsta tänderna och försöka somna någon gång. Iskallt.
Självklart vet jag att den yttersta orsaken står att finna i det faktum att jag sitter och lyssnar på Kent efter en kväll på krogen. En medicin ökänd för att aldrig hjälpa. Detta är inte Jag.
Livskris is da shit. Men vad kallar man det när man helt plötsligt inte finner någon riktig mening och motivation i någonting längre? En vecka kan spenderas på träning, krogbesök, musikspelande och 6 timmars fruktlösa föreläsningar. Ge mig något...
I morgon kommer jag förhoppningsvis lösa några matteuppgifter. Sedan kommer jag äta glass samt spela gitarr och elbas till Muse och Miles Davis. Jag måste tacka Xuxa sen. Han sparkade mig i huvet när vi spelade capoeira på stortorget idag, det är precis vad jag behöver. En rejäl jävla smocka där den svider som värst. Synd bara att det var så kallt att jag troligtvis kommer få lunginflammation.
Nu äntligen kan jag välja en sista låt för ikväll: Ett tidsfördriv att dö för.
Borsta tänderna och försöka somna någon gång. Iskallt.
Dysmorfofobi
Höjdare:
Cameleoa klarade sig bra efter skadan förra veckan, ett par oroliga timmar på akuten och ett par dagar med nackont och vips! Så var det dags för födelsedagskalas! Själv kunde jag träna bort min förkylning under dagen då vi hade uppvisning i Eslöv och framåt kvällen var det toppform. Det visade sig att Henric från min kära kör var gammal vän till Milla och skulle deltaga i firandet och ätandet av Anums goda brassemat. Efter att festen urartat framåt 11 sitter vi ett gäng och spelar samba och bob marley till brasiliansk sockerrörssprit. Gitarr, berimbau, kastruller, tomflaskor och munspel. Sen var den kvällen biff.
Dagen efter avnjöts en underbar middag med Lina, Jossan o Jelena. Även blades of glory kollades in, vilket bjöd på fler skratt än man kunde tro och vågar erkänna.
Jag läste även ett par kapitel i en av Linas genusböcker, "Könskrig", och kände mig ovanligt inspirerad att trycka ut ett par A4 välkomponerade tankar i ämnet. Det var tänkt att hela inlägget skulle handla om detta. Men här kommer mitt tappra försök att krossa könsdebatten en gång för alla:
Fan ta sexism.
Ibland önskar jag att jag vore kvinna, eller gay, så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida; skrika att män är svin - att prostatacancer är en gudagåva och att alla med kuk borde brinna i helvetet - utan att kallas hycklare.
Det värsta är att jag ändå är glad att jag är man; det är ju så mycket enklare än att vara kvinna.
Cameleoa klarade sig bra efter skadan förra veckan, ett par oroliga timmar på akuten och ett par dagar med nackont och vips! Så var det dags för födelsedagskalas! Själv kunde jag träna bort min förkylning under dagen då vi hade uppvisning i Eslöv och framåt kvällen var det toppform. Det visade sig att Henric från min kära kör var gammal vän till Milla och skulle deltaga i firandet och ätandet av Anums goda brassemat. Efter att festen urartat framåt 11 sitter vi ett gäng och spelar samba och bob marley till brasiliansk sockerrörssprit. Gitarr, berimbau, kastruller, tomflaskor och munspel. Sen var den kvällen biff.
Dagen efter avnjöts en underbar middag med Lina, Jossan o Jelena. Även blades of glory kollades in, vilket bjöd på fler skratt än man kunde tro och vågar erkänna.
Jag läste även ett par kapitel i en av Linas genusböcker, "Könskrig", och kände mig ovanligt inspirerad att trycka ut ett par A4 välkomponerade tankar i ämnet. Det var tänkt att hela inlägget skulle handla om detta. Men här kommer mitt tappra försök att krossa könsdebatten en gång för alla:
Fan ta sexism.
Ibland önskar jag att jag vore kvinna, eller gay, så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida; skrika att män är svin - att prostatacancer är en gudagåva och att alla med kuk borde brinna i helvetet - utan att kallas hycklare.
Det värsta är att jag ändå är glad att jag är man; det är ju så mycket enklare än att vara kvinna.
Va donc!
Så sitter man här igen och önskar att man kunde franska och portugisiska. Men nej, jag talar hjältarnas och das Vaterlands språk.
Idag var det karatedax igen!
Full fart med kidsen och det var fler än vanligt, vilket medförde massa extra stök och stoj. Ungar är helvetiska ibland. Man undrar hur föräldrarna tänker när de dumpar ungen på karateträning när han inte vill träna. Hoppas de att vi ska lyckas bättre när de stått som handfallna idioter i det viktigaste utvecklingsskedet i barnets uppfostran? Och nej, vi får inte aga barnen bara för att vi tränar karate med dem. Men man får inte vara för hård. Våra ungar är ändå riktigt duktiga och det var fyra eller fem föräldrar på träningen och höll koll på oss; var engagerade och ansvarstagande.
Sedan var det självklart det sedvanliga kumite, kihon och katatränandet på "vuxentimman".
Värre var det med Capoeiran som fallit i glömska den senaste veckan. Cameleoa skadade nacken under en akrobatikövning och ambulans fick tillkallas, vilket självklart sänkte stämningen lite. Men det finns inget annat att göra än att sjunga och träna vidare.
Sen är det gött att känna hur bra man ändå tar tretimmarspassen när de kommer, fastän dagens inte var det hårdaste någonsin.
Och såhär efter en dag med hamburgertalrik, nekoashi-dachi, Rolles sats och differentialkalkyl är det underbart att lyssna igenom Dobrogosz mässa under stilla meditation. Imorgon är det övning med Ostrochorus, det är också tisdag, vilket medför sovmorgon med hemmabryggt kaffe och en stor portion havregrynsgröt. Sedan ska man försöka förlora sig i Analysboken och övningsuppgifterna inför tentan i slutet av månaden. Jag önskar bara jag kunde hitta den där känslan man hade under gymnasiet, när matematik var riktigt överjordiskt roligt. Jag behöver lite inspiration, en musa.
Idag var det karatedax igen!
Full fart med kidsen och det var fler än vanligt, vilket medförde massa extra stök och stoj. Ungar är helvetiska ibland. Man undrar hur föräldrarna tänker när de dumpar ungen på karateträning när han inte vill träna. Hoppas de att vi ska lyckas bättre när de stått som handfallna idioter i det viktigaste utvecklingsskedet i barnets uppfostran? Och nej, vi får inte aga barnen bara för att vi tränar karate med dem. Men man får inte vara för hård. Våra ungar är ändå riktigt duktiga och det var fyra eller fem föräldrar på träningen och höll koll på oss; var engagerade och ansvarstagande.
Sedan var det självklart det sedvanliga kumite, kihon och katatränandet på "vuxentimman".
Värre var det med Capoeiran som fallit i glömska den senaste veckan. Cameleoa skadade nacken under en akrobatikövning och ambulans fick tillkallas, vilket självklart sänkte stämningen lite. Men det finns inget annat att göra än att sjunga och träna vidare.
Sen är det gött att känna hur bra man ändå tar tretimmarspassen när de kommer, fastän dagens inte var det hårdaste någonsin.
Och såhär efter en dag med hamburgertalrik, nekoashi-dachi, Rolles sats och differentialkalkyl är det underbart att lyssna igenom Dobrogosz mässa under stilla meditation. Imorgon är det övning med Ostrochorus, det är också tisdag, vilket medför sovmorgon med hemmabryggt kaffe och en stor portion havregrynsgröt. Sedan ska man försöka förlora sig i Analysboken och övningsuppgifterna inför tentan i slutet av månaden. Jag önskar bara jag kunde hitta den där känslan man hade under gymnasiet, när matematik var riktigt överjordiskt roligt. Jag behöver lite inspiration, en musa.
Tourne, tourne, tourne
Skanör måste vara Sveriges plattaste stad. Det ser ut som något man bygger i lego på en stor, platt legoplatta.
Det var körhelg i Skanör med ohämmad sång, jättegod mat, punsch och glada lekar. Sådana helger som man minns och gläds åt. Men Ostrochorus är ju inte bara Lunds roligaste kör, utan också den absolut bästa. Därför ser vi till att repa ordentligt ett par timmar innan middagen.
Senare blir det striptease, bastu och en joggingtur i stormen. Jag somnar klockan tre när mina vänner fortfarande sjunger allsång i matsalen.
I fredags var det tacksittning på Hallands för jobbare, vilket självklart medförde på tok för mycket gratis öl. Med en påse chips och en falafel i väskan beger jag mig hem tidigt för att orka ta mig till Skanör följande dag och lyckas klippa en trottoarkant med cykeln 100 meter från Vildanden. Efter detta är min rock, skjorta och randiga pullover prydda med högst fashionabla hål i axlar, nacke och armar. Dessa matchas av snygga blåmärken och skrubbsår lite varstans på min kropp. Men falafeln var jävligt god. Lund y'know.
Det vore synd och skam att inte nämna utgången med tjejerna i onsdags. Jag blev olyckligt förälskad i Alice in Videolands sångerska efter hennes Blondietolkningar, men vad gör man?
Kvällens antiklimax var Krunegårds bortfall på grund av sjukdom. Kvällens höjdare var - förutom kvällen i sig - att nöjd o glad kunna lägga sig till sömns i Linas extrasäng, iklädd ett rosa nattlinne.
På det hela taget är ju allt lika bra som vanligt, men jag funderar på att hitta på något nytt att piffa upp min vardag med. Kanske uppgradera sig till två körer och ägna både måndag och tisdag åt stämsång, och i så fall hitta en helt ny kampsport att förlusta sig med. Dessutom måste jag ju verkligen fixa ett schysst sommarjobb att betala hyran med när studiebidragen slutar rulla in.
Så mycket att göra, så lite tid. Så man varvar Rammstein med Dobrogosz; läser en bok; tänker att det var himla tur att man inte landade på huvudet och att allt faktiskt brukar lösa sig.
Det var körhelg i Skanör med ohämmad sång, jättegod mat, punsch och glada lekar. Sådana helger som man minns och gläds åt. Men Ostrochorus är ju inte bara Lunds roligaste kör, utan också den absolut bästa. Därför ser vi till att repa ordentligt ett par timmar innan middagen.
Senare blir det striptease, bastu och en joggingtur i stormen. Jag somnar klockan tre när mina vänner fortfarande sjunger allsång i matsalen.
I fredags var det tacksittning på Hallands för jobbare, vilket självklart medförde på tok för mycket gratis öl. Med en påse chips och en falafel i väskan beger jag mig hem tidigt för att orka ta mig till Skanör följande dag och lyckas klippa en trottoarkant med cykeln 100 meter från Vildanden. Efter detta är min rock, skjorta och randiga pullover prydda med högst fashionabla hål i axlar, nacke och armar. Dessa matchas av snygga blåmärken och skrubbsår lite varstans på min kropp. Men falafeln var jävligt god. Lund y'know.
Det vore synd och skam att inte nämna utgången med tjejerna i onsdags. Jag blev olyckligt förälskad i Alice in Videolands sångerska efter hennes Blondietolkningar, men vad gör man?
Kvällens antiklimax var Krunegårds bortfall på grund av sjukdom. Kvällens höjdare var - förutom kvällen i sig - att nöjd o glad kunna lägga sig till sömns i Linas extrasäng, iklädd ett rosa nattlinne.
På det hela taget är ju allt lika bra som vanligt, men jag funderar på att hitta på något nytt att piffa upp min vardag med. Kanske uppgradera sig till två körer och ägna både måndag och tisdag åt stämsång, och i så fall hitta en helt ny kampsport att förlusta sig med. Dessutom måste jag ju verkligen fixa ett schysst sommarjobb att betala hyran med när studiebidragen slutar rulla in.
Så mycket att göra, så lite tid. Så man varvar Rammstein med Dobrogosz; läser en bok; tänker att det var himla tur att man inte landade på huvudet och att allt faktiskt brukar lösa sig.
Napalm på östermalm
Det är himla mycket på G nu....
Idag var jag och tittade på en lägenhet med kör-Filip, han har fått ett lånelöfte från banken och vi kommer eventuellt flytta in 3 basar samt en ytterligare kille i en fyra på 109 kv. För en vecka sen hade jag inte en tanke på att flytta. Nu är det kanske bara en månad kvar innan jag gör det. Wow.
När vi sedan satt och käkade mackor och drack te hos Filip för att diskutera våra inflyttningsplaner spanade jag igenom hans anatomiatlas och förtrollades av de färgglada bilderna. En röst inom mig undrar varför inte jag också läser till läkare. En röst svarar att jag inte har läst biologi. Men den borde jag kunna tenta av på en vecka med lite mod och djävlar annama. Fast nu läser jag ju fysik och inte biologi. Men det är inte för sent att ändra sig. Nej, men jag ska ju bli sjukhusfysiker. Det är mitt liv det handlar om, jag säger ju själv att man ska ta det lugnt och känna efter vad man vill. Kommer det alltid vara såhär?
Hur som helst ska jag läsa igenom matten. Det är det jag gör nu.
På lördag kommer jag hem, är hemma i två dagar och åker tillbaka till Lund lagom till karateträningen på måndag.
Jag vill vara hemma mer.
Det man kan göra är att hälsa på malmötjejerna och spexa till tillvaron. Till exempel kan man klä ut sig till hårdrockshippie aka Jack Sparrow meets Axl Rose och dansa loss på något fjortishäng på möllan så att alla stirrar som idioter. Man glömmer hur kul det är att vara provokativ när man har svarta glasögonbågar och är propert klädd. Så önskar man att man aldrig klippt håret, var född i Norrköping och kunde ställa sig utanför Malmö nation och skrika: "Jag passade aldrig in, så här får ni igen! NAPALM PÅ ÖSTERMALM!"
Idag var jag och tittade på en lägenhet med kör-Filip, han har fått ett lånelöfte från banken och vi kommer eventuellt flytta in 3 basar samt en ytterligare kille i en fyra på 109 kv. För en vecka sen hade jag inte en tanke på att flytta. Nu är det kanske bara en månad kvar innan jag gör det. Wow.
När vi sedan satt och käkade mackor och drack te hos Filip för att diskutera våra inflyttningsplaner spanade jag igenom hans anatomiatlas och förtrollades av de färgglada bilderna. En röst inom mig undrar varför inte jag också läser till läkare. En röst svarar att jag inte har läst biologi. Men den borde jag kunna tenta av på en vecka med lite mod och djävlar annama. Fast nu läser jag ju fysik och inte biologi. Men det är inte för sent att ändra sig. Nej, men jag ska ju bli sjukhusfysiker. Det är mitt liv det handlar om, jag säger ju själv att man ska ta det lugnt och känna efter vad man vill. Kommer det alltid vara såhär?
Hur som helst ska jag läsa igenom matten. Det är det jag gör nu.
På lördag kommer jag hem, är hemma i två dagar och åker tillbaka till Lund lagom till karateträningen på måndag.
Jag vill vara hemma mer.
Det man kan göra är att hälsa på malmötjejerna och spexa till tillvaron. Till exempel kan man klä ut sig till hårdrockshippie aka Jack Sparrow meets Axl Rose och dansa loss på något fjortishäng på möllan så att alla stirrar som idioter. Man glömmer hur kul det är att vara provokativ när man har svarta glasögonbågar och är propert klädd. Så önskar man att man aldrig klippt håret, var född i Norrköping och kunde ställa sig utanför Malmö nation och skrika: "Jag passade aldrig in, så här får ni igen! NAPALM PÅ ÖSTERMALM!"
Ännu en torsdag
Torsdag betyder räkneövningar, men jag upptäckte att jag några dagar före i planeringen och stannade således hemma. Mycket produktivt (inte). Jag har säkert löst 10 uppgifter i mina matteböcker och druckit en stor kopp gott kaffe, samt spelat Berimbau.
Capoeiraeventet är i full gång och det har tränats nästan oavbrutet i två veckor. Igår anlände folk från belgien och bazilien, och idag kommer ännu mer folk. 200 capoeiristas räkas det med till helgen. Helt galet.
Vad som är ännu mer galet är att jag vaknade upp med svullen och öm hals. Jag tänker döda någon om jag blir sjuk nu.
Jag har lite hemlängtan, men nästa stopp i småland verkar inte bli förrän farmors 80årsdag i slutet på februari. Utöver det vet jag inte vad som ska sägas. Idag ska här ätas linsgryta, drickas vitlökste, tittas på Crouching Tiger, Hidden Dragon, läsas lite matte och förhoppningsvis städas innan Metaleiro kommer och sover här.
Capoeiraeventet är i full gång och det har tränats nästan oavbrutet i två veckor. Igår anlände folk från belgien och bazilien, och idag kommer ännu mer folk. 200 capoeiristas räkas det med till helgen. Helt galet.
Vad som är ännu mer galet är att jag vaknade upp med svullen och öm hals. Jag tänker döda någon om jag blir sjuk nu.
Jag har lite hemlängtan, men nästa stopp i småland verkar inte bli förrän farmors 80årsdag i slutet på februari. Utöver det vet jag inte vad som ska sägas. Idag ska här ätas linsgryta, drickas vitlökste, tittas på Crouching Tiger, Hidden Dragon, läsas lite matte och förhoppningsvis städas innan Metaleiro kommer och sover här.
