Dysmorfofobi

Höjdare:
Cameleoa klarade sig bra efter skadan förra veckan, ett par oroliga timmar på akuten och ett par dagar med nackont och vips! Så var det dags för födelsedagskalas! Själv kunde jag träna bort min förkylning under dagen då vi hade uppvisning i Eslöv och framåt kvällen var det toppform. Det visade sig att Henric från min kära kör var gammal vän till Milla och skulle deltaga i firandet och ätandet av Anums goda brassemat. Efter att festen urartat framåt 11 sitter vi ett gäng och spelar samba och bob marley till brasiliansk sockerrörssprit. Gitarr, berimbau, kastruller, tomflaskor och munspel. Sen var den kvällen biff.

Dagen efter avnjöts en underbar middag med Lina, Jossan o Jelena. Även blades of glory kollades in, vilket bjöd på fler skratt än man kunde tro och vågar erkänna.

Jag läste även ett par kapitel i en av Linas genusböcker, "Könskrig", och kände mig ovanligt inspirerad att trycka ut ett par A4 välkomponerade tankar i ämnet. Det var tänkt att hela inlägget skulle handla om detta. Men här kommer mitt tappra försök att krossa könsdebatten en gång för alla:
Fan ta sexism.

Ibland önskar jag att jag vore kvinna, eller gay, så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida; skrika att män är svin - att prostatacancer är en gudagåva och att alla med kuk borde brinna i helvetet  - utan att kallas hycklare.
Det värsta är att jag ändå är glad att jag är man; det är ju så mycket enklare än att vara kvinna.

Kommentarer
Postat av: Lina.

"så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida" det kan du göra ändå simon, det är inte ditt kön det handlar om, det handlar om vad du gör, vad du står för.

2008-03-16 @ 17:08:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0