simonkaizer

Ett par dagar som passerat. Första säsongen av Sex & the City är genomgången och bjuder på lika mycket skratt som förskräckelse. Jag gillar det just för att det inte finns något sätt att relatera till tjejerna utan att ta deras tillvaro som ett skämt. Kan det finnas tjejer som faktiskt idoliserar dem och ser serien som en flykt till ett bättre liv tycker jag mest synd om dem. Nej, det finns inga normala killar med snorrar stora som pepparkvarnar.

Som kontrast får man sin dos tonårsmelankoli och relationsångest från fantastiska Olivia Bergdahl som uppträder tillsamman med ingen mindre än Loke en onsdagskväll på smålands nation. I ett samtal med mina närmsta vänner konstaterar vi att jag måste vara kär i henne.
- Hon är ju lika gammal som jag, snygg och framgångsrik.
- Ja, du måste vara kär i henne då.
  Be it as it may.
    " Hur ger man en liten parvel perspektiv
    när till och med Bamse är genomnormativ
    jag kan inte svara tvärt att
    - Jo Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat
    och han hade nog mått bättre om han sade som det var
    för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Och hon erkände ju framme på scen att hon älskar konstnärssjälar med svartbågade glasögon.

Loke tappar tyvärr lite, han är inte lika het längre när sanningar kryper fram, han är absolut ingen Jan Banan men kanske en Johnny Dunder... Mauds självutlämnande, ärliga, provokativa och smått snuskiga stil tilltalar mig mer när det gäller trubadurer. Men hon var upptagen.

Själv står man här med pungen i brevlådan och försöker orka med diffekvationerna trots att man drar på sig både grå starr, melanom och solsting i majvärmen. (Vi har Sveriges varmaste balkong.) I skrivande stund tar jag en paus --- och drar en suck av lättnad. Jag bestämmer mig för att skita i att göra fler uppgifter på Gamman om inte annat. Kanske går jag dit på fredag bara för att det är mysigt med matematisk bevisföring, annars tänker jag lägga lite extra krut på att insupa Taylor, Riemann och Richardsons sköna evangelium (För att inte nämna Markusevangeliet!) inför tentan om några veckor. Dessutom ska jag ju lära mig de ökända 69 bevisen...

Sen måste jag vara ventilera att någon taggat en Scissorborough-låt som "gay indie wannabe nerds" på last.fm men vem är jag att döma. Han har dock en blogg som alla är välkomna att läsa. Gött att man kan vara både elak, fördomsfull och pretentiös utan att förlora självrespekten.