En Sommardag
Så då sitter man en kväll i Juni, fastvuxen i sin vardagsrumssoffa och bloggar. Sicken tillvaro.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
Kommentarer
Trackback
