Utkast: Så då ...
My mind is clearer now. At last all too well, I can see where we soon will be.
If you strip away the dream from the man you will see.
I've started to believe the things they say about me.
Jag kastar mig således handlöst mot spjutspetsarna. Först när man landar kan man veta om huden verkligen är gjord av stål.
They will crush us if we go too far.
Men vilka är vi och dom när den enda striden som kämpas är mot sig själv?
Fast varje tisdagskväll kan man slappna av och låta paniken flöda utan att någon märker det. Ingen hör skriken när man skriker i harmoni. Då kallas det sång - inte gemensam verklighetsflykt. Men det är min medicin, och en tisdagkväll kan man slappna av och låta paniken flöda. Det är bara på natten den måste låsas in i buren, sväljas och gömmas eller förtäras och förgöras i kaosdoftande ångor.
She was a HE!
- Morrisey hade fel; fredag var patetisk, till lördag hade livet hunnit ifatt mig.
Men jag flyter vidare på lyckliga vågor av vin och musik, även om jag ibland önskar att jag vore en av dem; de vackra själarna...
Definitioner
Vi talar om att defininera saker från grunden. I våras lyckades vi utgående från axiomet om de reella talens existens bevisa en linje, en kurva, en area, en cirkel, en derivata och därefter alla reella och komplexa funktioner.
Till dessa simpla verktyg har vi nu fått metoderna att förutsäga allt från planetbanor till elektroners flykt från atomkärnor.
Men vad som händer med människorna kan jag fortfarande inte beskriva tillförlitligt. Determinismen gav förvisso vika inför sannolikhetsläran och osäkerheten, men just nu vet jag inte ens vilka variabler jag räknar med. Det enda som är säkert är att inget är det.
Vad gör man när funktionerna saknar både funktionsvärde och derivata? Befinner jag mig i en annan dimension där jag förr inte varit? Försvann jag ur det reella planet och blev komplexvärd när saker slutade vara enkla?
Genom extrapolation skulle jag kunna förutsäga vad som händer nu. Men Taylorpolynomen ger bara goda approximationer vid små fluktationer. Kanske är det något stort på gång; en diskontinuitet i flera dimensioner. Oanade stegrationer i Hamiltonska relationer. Potential till kataklysmiska explosioner. Relativistisk spektraldiffraktion hos platoniska relationer. Hermeneutisk estetik i intellektuell erotik. Den som fortsätter drömma får inga svar. Men en begriplig fouriertransform finns till envar. Nu har jag inga fysikrim kvar.
???
I keep ripping my flesh from my bones,
so that when I scream, I scream from pain
and not from passion.
I need you to grip my throat
and strangle my desire for desire.
For I am no more than a fake, plastic lover.
Men till och med Macbeth möter sin baneman i sista akten; när allt kommer omkring är inget omöjligt... Fast jag har flerdim. analys imon. Det är allt jag bryr mig om. Resten av världen kan stå på stand-by eller fortsätta utan mig.
The devil in us all
Late night booty-call. Total lack of self-preservation. This will only end in ruthless humiliation.
Jag är en egenfunktion av må-dåligt operatorn. Varje försök slutar i kaos. Standardavvikelse = 0. Even in the excited states.
The Deepest Blues are Black
Och när gryningen kommer ligger man där under täcket och vill inte lyfta blicken. Sittande i de mest osannolika sitsar blir jag mer klaustrofobisk än i L-husets katakomber. Varje dag är en kamp mot mig själv och varje uppvaknande för med sig nya tankar som bara bidrar till förvirringen.
Skönt att bedöva hjärnan med lineärtransformer och Hermitiska rum.
Nu ska jag gå och lämna den sprängfyllda kassan från gårdagens pub - det var en hit.
I have forgiven Jesus
Så Gud dog i sin himmel och lämnade plats för samvetskvalen, de svåra valen, mollstämda gitarrslingor och höstkalla snöflingor.
Med c++-transponerad MatLab kod kliver jag in i den känslomässiga skuggan av hösten. Sommarens värme är borta och jag måste värma mig själv från insidan igen. Som fysiker har jag alltid förespråkat denna magiska kraft; energin som alltid finns dold i massan runt om oss. Den frigörs i förångande processer så fort bränslekropparna kommer tillräckligt nära. Men precis som kärnkraft lämnar mina kraftgeneratorer radioaktiva spår i själen. Nukleär betastrålning lär jag mig att hantera på fysiken, men betavågorna i hjärnan kommer plåga mig dagarna igenom.
Vad hjälper när det som hjälper mest är vad jag hatar mig för?
Amsterdam
Coldplay får ge kvällens soundtrack, förutom Beatles som fortfarande ekar kvar genom Across the Universe.
Men faktum är att jag ingår i den glada subgruppen av kören som i år äras med ett luciabesök, inte i amsterdam men, på ambassaden i Haag, Red light district - here i come. Hela terminen kommer bli körig, lång och himla rolig.
I nuläget är det lugnt då vad som skulle vara en projektvecka kunde färdigställas på två dagar. Dötiden ägnas åt återhämtning av krafter, vilket kommer behövas inför nästa etapp.
I tankarna är jag redan i slutet av oktober; då kommer jag ha tid med något. Frågan är vad.
Sen är frågan om jag lurar mig själv; om jag gör det, hur länge kommer jag orka? Och om inte, vad skulle det ens betyda?
Så lång tid
Tack för allt. Jag hade aldrig överlevt utan stationära punkter i mitt liv; även de som är instabila. Men likt en kaospendel eskalerar jag ur fas, bara jag inte tar er med mig. Var och en för sitt eget krig mot alltingets jävlighet?
LHC
Dessutom planeras redan domedagsfesten då de ökända LHC-kollisionerna ska initieras, antingen kommer världen gå under eller så kommer en ny fysik kunna födas. Detsamma gäller i och för sig varje sekund och varje minut av all annan tid. Vad vore livet utan avgrundskanten?
Fram tills dess kan alla känna sig trygga med följande länk: http://www.hasthelhcdestroyedtheearth.com/
none
Så sitter man ännu en natt och lyssnar på Coldplay. Förundrad över hur mycket skit man egentligen tål. Varför sover jag inte nu; varför väljer jag Bright Eyes framför slutna ögon och sömnen?
Villrådig är väl ett svagt ord för att beskriva min hjärna. Exalterad och utpumpad. Lycklig och uppgiven.
När jag och ett par vänner ska hålla i Puben drar vi in femsiffrigt. Det är första gången det hänt utöver storfesterna eller specialannonserade pubar. Blöt, svettig, sliten och doftandes av fisksoppa och öl sitter man och begrundar det hela - vi är jävligt bra helt enkelt.
Min goda avsikt att slutföra morgondagens alla räkneuppgifter i förmiddags stjälpte mig mest märker jag nu, då jag således helt saknar anledning att kliva upp imon. Därför kan jag sitta här och köra Violet Hill på repeat.
Så Broder Daniel får den oerhörda äran att avsluta kvällen innan solen går upp. I dream my days away...
Reality is for people who don't know what sqr(-1) is.
ögonen sluter sig. Luften är tung och kall. Det blir bra när man kan dela på allt, men du flyger nog högre än jag.
Emo-disaster
Helt utsvulten på sömn sitter man och nördar sig genom uppgift efter uppgift i MatLab-kursen. Helgen var kaos. Oväntad utgång på fredagen som slutade - ja - frågan är ju när fredagen slutade och lördagen började. Kanske var det klockan 11 när fadderkåren samlades bakfulla för att leda novischerna till nya äventyr och tidigare oskådade nivåer av dekadens. Öldrickande i stadsparken övergick i öldrickande på Fysikum som övergick i jobb klockan 2100-0400. Ikväll blir det wiskey på bag-in-a-box och trubadurkväll. Sömn?
Så nu skyller jag allt på allt och flyter med strömmen av oupphörligt stök. Förmiddagar med kakor, kaffe och kent blir öar av avslappning. Att avskärma sig från allt och alla verkar vara enda sättet att inte slitas i stycken.
Nu ska jag äta lunch, lyssna på bright eyes och hoppas på det bästa. Lördag?
Kommentar
Ikväll ska jag i alla fall dricka mina öl, lite glögg och förgifta mina lungor. Tills dess lyssnas det på NIN, Nick Drake och Nirvana.
Jag utgör en normaliserad vågfunktion över hela sängen
jag ska tunnla ner för trappan till pizzerian.
f(pizza) kan kollapsa i min mage.
När r(alc) åter utgör en punktpartikel
kommer Heisenbergs princip ge oss
tillräcklig rörelsemängd att klara ut festen.
Vi ska hålla koll så att vågtalsdifferensen
förblir liten nog att hålla oss kompakta.
Och när klockan är fasförskjuten med halva pi
då återstår bara vi. En komplexvärd funktion.
En väldefinierad union
redo att släppa alla vågegenskaper
förkroppsliga kvantvetenskaper
och likt en dissocierad elektron
bli en och densamma.
Kollektivt självmord
Sekunden jag skrev ner orden i min sångbok fylldes jag av en känsla. Det gamla goda mörkret. Ingen som är smart nog kan ju undgå att inse världens vedervärdighet; men de som är lite mer skarpsynta kan se bortom meningslösheten och njuta av njutningen. Frågan är om det är självbedrägeri, självförsvar; klarsynthet eller naivitet.
Nu skrämdes jag i varje fall av den iskalla droppen som kröp ner för min ryggrad. Det är så fult att vara morbid. Meningslösheten som spottar all moral i ansiktet. Men en daglig dos dekadens håller själen pigg.
Så ikväll var det ju punsch. Bjöd på det och mig själv, då jag tågade in i sittningssalen iklädd morgonrock, kalsonger och tofflor. Allt var fint, men nu ska jag trött somna in.
Något inom mig skriker efter något jag inte kan få. Sometimes the same is different, but mostly it's just the same.
Symbolik
Introföreläsningen till MatLab var dock tyvärr ett skämt idag. Halva klassen som inte hade någon erfarenhet av högnivåspråk förstod ingenting, och resten som kanske någon gång sett ett HelloWorld i C++ hade inget nytt att hämta. Däremot går det snabbt att lära sig och möjligheterna verkar krypa fram. Detta kan bli kul. Kvantmodellering - is da shit.
Så ska vi sova i våra kalla sängar med vår kliande hud. Vad som ena stunden vilar ljusår bort befinner sig samtidigt i våra armar. För vi som färdas med ljuset förnimmer ingen tid. Men ingen har någonsin kunnat fånga en foton, (p=hf/c, m=0) bara den förödelse som skapas där den förintas. Och vilka vet bäst hur heta kroppar bränns?
Aureus
En måndag som alla andra kan man tycka, men det känns ändå bra.
Introduktion till Fysik 2 klockan ett. Innan dess en inbokning av läkartid. Eftermiddag: Besök hos läkare, uthämtning av penicillin, inmundigande av penicillin, inmundigande av Ipren, infinnande av må bra känsla, infinnande av syster och ännu mer må bra känsla.
Den skräck och komikblandande realisationen att jag, christian och malin (på min inrådan) inhandlat fel kurslitteratur övergår i lättnad när institutionskoordinatorn erbjuder sig att köpa böckerna till fysikum.
Även fadderaktiviteterna har kommit igång och alla kunde utföra sina plikter trots det sanslösa - rent ut sagt omänskliga - festandet på SSKK dagen innan. Sedan följer veckan med kör kick-off, klassåterförening och Ärtor&Punch med novischerna. Det är sjukt mycket på gång.
Jag får väl också bjuda på något, men jag var aldrig ett BD fan. Varför inte lite Turbonegro - You took a bite of my heart now I don't know what to do with it.
Favorit i repris
Det blev ju i alla fall inget Queerbase, men det är en klubb som definitivt ska undersökas vid senare tillfälle. Själv kände jag mig som en smitthärd; en hjälplös kupa full av arga bin. Min infektion är inte längre bara mental, den är dendrimental och ytterst påtaglig och jag tvingas fly fältet innan fylleslaget ens börjar. Här finns som sagt inga granar att gömma sig under när regnet faller och känslorna svallar som stormvågor på vilda sjöar. Mörka moln ftw, detta är kärnvapennatt. 800 grader följt av iskyla.
Någon fräsig flicka som råkar vara tidningskrönikör dissar Lipstick på Wermlands och döper en klubb till "get laid or die trying". Jag mår illa. Är det rödvinet? Eller är det den svindlande tanken på allt onödigt jävla spring när allt vi någonsin vill ha redan vilar i våra händer; även om jag inte nåt dit?
Så jag ställer mig framför spegeln för att försöka reparera mina sår till Belle & Sebastian och Krunegård; och ja, stjärnorna var ovanligt klara inatt. Men jag försöker att inte falla upp i de ofantliga höjderna; jag tappar aldrig kontrollen.
Spatiotemporal inkongruens
Det syftar på något, vad som helst, som har med rum och tid att göra. Genom att granska pixlarna i en inspelad video kan man till exempel isolera vad som gick fel, var det var och när det hände. Antagligen genom Gaussiansk slumpanalys. Se Johan Lindström, LU mat-stat.
När man blöt och kall korsar norra ringen, med regnet rinnandes innanför rocken, känns det som att allt och alla är på fel plats. Inte ens en kväll med kören kan bota tankarna som kommer krypande och den till synes eviga ensamheten som verkar vänta.
Så långt hann jag innan jag somnade. Klockan är sex på morgonen när jag vaknar upp i soffan med blyluva och datorn på golvet.
Sedan kan man ta en kopp kaffe och fundera. Är inte luftslotten de bästa; höga, magnifika, underbara och onåbara? Så länge man är tillräckligt lätt i sinnet kan man ändå flyta vidare på sina moln. Så länge vi stiger.
Idag: potestas et buccella med pubstyrelsen.
When will you realize.. ?
Belle & sebastian får gå på repeat när jag än en gång begår konststycket att blogga klockan 2 på natten. Men ikväll har jag något att säga och jag vill få det sagt.
Hemligheten med alla hårda perioder är inte GI-balanserad kost, knark och självspäkning. Det är människorna runt om oss. Men vid en punkt vill man ändå ha något starkare, något som skjuter hormonerna i höjden, stimulerar samtliga synapser och får varje perceptuell projektion att visa världen som en färgexplosion.
Vi kanske gick vilse i varandra någon gång när vinet födde längtan och förhoppning födde tro. Men vad jag än inbillar mig kan jag inte komma ifrån tanken om att en dag...
andas, bara sova och andas om vartannat - med varandra.
Sprudlar
Ja, nu är man ju ingen mykolog och borde inte känna sig dum, tre timmar i augustiregnet var ändå njutbart i sig med ett par pulserande hörlurar. Något nedslagen konstaterar jag att ingen exkursion i Skåneland kommer kunna återställa mina krafter så som promenaderna i på de småländska stigarna. Det är oerhört hur hemma man kan känna sig i kängor och anorak. - Vem behöver käka svamp för att älska naturen?
Så alla motgångar till trots sprudlar jag idag av, inte engeri, men subtil glädje över alltingets skönhet. Jag har nog aldrig faktiskt krypit igenom en hage och utforskat marken tidigare som jag gjorde idag. Det enda ljudet jag hade var Coldplay och Regina Spektor; det enda jag såg var grodor, gräshoppor, mossa, stenar och små dagdroppande klockformade svamphattar.
Men nu kan kvällarna bli kalla och regnet blött; för jag lämnar småland för säsongen. Redan på torsdag kickar vi igång med köröl på Kulturen och klubb på ÖG, sedan blir det styrelsemöte med Rydberg och det tillhörande öldrickandet på fredag. Helgen kommer ägnas åt fadderverksamhet och planering. Allt kommer igång. Nu kommer jag dessutom ha systermin på behändigt avstånd varje dag; det är guld.
Jag säger:
- Du vet vem vart du ska vända dig om du behöver någon som kan de dig ett glädjerus.
Efteråt förklarar jag att det är något, inte någon, jag menar. Men seratoninrus kan man få av personer också, och innerst inne är det det jag syftar på hela tiden.
