Sprudlar
Ja, nu är man ju ingen mykolog och borde inte känna sig dum, tre timmar i augustiregnet var ändå njutbart i sig med ett par pulserande hörlurar. Något nedslagen konstaterar jag att ingen exkursion i Skåneland kommer kunna återställa mina krafter så som promenaderna i på de småländska stigarna. Det är oerhört hur hemma man kan känna sig i kängor och anorak. - Vem behöver käka svamp för att älska naturen?
Så alla motgångar till trots sprudlar jag idag av, inte engeri, men subtil glädje över alltingets skönhet. Jag har nog aldrig faktiskt krypit igenom en hage och utforskat marken tidigare som jag gjorde idag. Det enda ljudet jag hade var Coldplay och Regina Spektor; det enda jag såg var grodor, gräshoppor, mossa, stenar och små dagdroppande klockformade svamphattar.
Men nu kan kvällarna bli kalla och regnet blött; för jag lämnar småland för säsongen. Redan på torsdag kickar vi igång med köröl på Kulturen och klubb på ÖG, sedan blir det styrelsemöte med Rydberg och det tillhörande öldrickandet på fredag. Helgen kommer ägnas åt fadderverksamhet och planering. Allt kommer igång. Nu kommer jag dessutom ha systermin på behändigt avstånd varje dag; det är guld.
Jag säger:
- Du vet vem vart du ska vända dig om du behöver någon som kan de dig ett glädjerus.
Efteråt förklarar jag att det är något, inte någon, jag menar. Men seratoninrus kan man få av personer också, och innerst inne är det det jag syftar på hela tiden.
