Kalldusch
Det finns egentligen ingen tid för eftertanke en kväll som denna när det är åtta timmar kvar innan man åter ska rapportera in på avdelningen, men gårdagens strapatser låter sig inte glömmas.
Kanske var det ölfotbollen utanför Talavidskolan. Kanske var det alla vänliga ansikten. Kanske den psykotiska hamburgermannen eller nakenbadet i vättern. Kanske var det allt bastubad som triggade igång gamla grå kretsar.
Eller kanske var det hur snabbt livet kunde tyckas vända när idoler och drömmar dränks i fekalier. När en längtan efter rödvinspoesi och fatalism övergår i en perversion som inte längre är smickrande och romantisk och livet vänder sig och karatesparkar en i pungen; där det gör som ondast.
Den upproriska tonårsångesten vill i sina sista dödsryckningar "Stick it to the man", men "the man" visar sig vara en själv. Metafysiken blir verklighet och man måste fråga vad som verkligen är sant, sett ur evighetens perspektiv.
Å andra sidan borde det gå att hålla sig på det torra hela livet. Och innan man tackar av för kvällen får man citera käraste E. när hon nerbäddad i sängen kysser min hand och säger:
- Tack så mycket, min älskade vän!
Jobba sig!
I mitt sinne har jag lyckats blåsa upp alla obehagliga detaljer med jobbet från förra sommaren och önskade att jag tagit ett industrikneg istället, men väl på plats inser jag att jag har saknat delar av personalstyrkan som jag lärt känna. Ännu roligare är det när vårdtagare springer fram till en på morgonpromenaden.
Nu känns resten av sommaren riktigt bra. Med världens finaste personalrum, de godaste frukostmackorna och gamla rutiner från förra året finns det inget som känns tungt längre. Nu är det bara att knega på till torsdag då jag får en ledig kväll och en ledig fredag!
Torsdag morgon
Trots att Bongo-bar hade slut på mat när vi skulle gå dit och äta på happy hour, och trots att Helgon.net kastar in handuken efter 6 års tapper tjänst är humöret på högsta nivå. Nu kan vi sova på saken.
Ärtfesteri
Med ärtsoppa i magen och en rejäl dos socialpsykologi från självaste Philip Zimbardo kliver jag in och gör min munta i fasta tillståndets fysik. Carl-Olof ger mig ett bud på ett betyg och undrar om jag hellre väntar en vecka och gör om det, men utan ambitioner att ta 100 % på kursen nöjer jag mig med det jag förtjänar. Har mest tränat och spelat Guitar hero på sistone ändå.
http://www.thetimeparadox.com/
Något av vad socialpsykologins kung håller på med nu. Trevlig prick det där.
Med bara en munta kvar på det fysiska basblocket kan jag inte annat än att tänka framåt. Sjukhuset nästa termin, ensam tränare i karategruppen, mitt längsta förhållande någonsin. Jag är på väg och det kittlar i magen.
Men innan vi går händelserna i förväg ska vi ha ett kanongalej på Medicinska föreningen där vi firar ytterligare en termin med ärtsoppa och pannkakor. Ikväll ska vi dricka punsch. Men först ska Leffeponken få sig en rejäl omgång kvarkar och leptoner i B302an...
Sista veckan
Vad finns att säga annat än hur trött man är på plugget nu, Boltzmanns transportekvation är inte rolig alls. Trots att man approximerar paraboliska band...
Vad som lyfter stämningen är det stundande Siesta och ärtfesten, följt av en helt ledig vecka i soliga skåne som avslutas med en fysikerutflykt till Hamburg. Det blir lite farligt lätt att gå händelserna i förväg... Muntorna är ju på torsdag...
Å andra sidan har jag fina resultat på alla laborationer och inlämningar och 50 % är en barnlek i partikelfysiken och halvledardelarna. Frågan är bara om jag skulle orka satsa på de övre 5 % av betygsskalan. Men det gör man väl inte. Ingen idé att memorera formler nu.
För att åter igen tänka på annat fick jag 4 kyu i Karate igår, bara tre bruna bälten kvar innan första Dan. Så nu får man börja spara till en Japanresa någon gång de kommande åren. Eller så väntar jag till nästa gång Soke Sensei kommer till Sverige, det var ju trevligt. Lidingö. Stockholm var inte så farligt som jag mindes det. Var väldigt smidigt att ta sig fram och inga stora missöden inträffade. Mycket trevligt.
Suck.
Ockupera mera
Bilderna talar väl för sig själva, sicket jävla blodbad. Självslakt.
Med en omordning av planerna förblev jag i Skåneland den 16/5, detta mytomspunna datum som stått skrivet på alla offentliga ytor i Lund sen några månader tillbaka. Med humöret på topp beger jag mig till stortorget för att tillsammans med några klasskamrater visa sympati för våra röda bröder. Någonstans borde vi sagt stopp när folkmassan nätt och jämt övervägde den omringande polistruppen.
Med facit i hand är det lätt att peka, döma och säga vem som hade rätt och fel. Men frågan är om de ansvariga för tillställningen inte borde vetat bättre innan de beslutar att dra ihop en riktig ockupation. Den goda tanken genomsyrar hela projektet då den kommande hösten kommer innebära hundratals bostadslösa studenter i Lundaregionen och faktum kvarstår att politikerna inte har något att bidra med. Å andra sidan hamnar notan för helgens slagsmålskalas gott över några miljoner - pengar som skattebetalarna med glad min får punga ut i demokratins ärade namn.
Rätten till bostad säger ockupanterna:
Jag har bott i jävla DALBY! säger jag, och inte dör man av det.
Politikerna lyssnar inte säger taleskvinnan för ockupantrörelsen, men har de ens försökt samtala öga mot öga?
Det hela känns mest som ett skådespel mellan maskerade demonstranter och poliser, samtidigt som politikerna låter det hela fortgå utan att gripa in. Det är väl där vi har mest att beskylla kommun och landsting - deras apati och förmåga att vända ryggen mot hetta.
I ett sista försök att försvara ockupanterna åkallar jag det gamla goda "Stick it to the Man" och yttrandefrihetstjafset, men biter mig snabbt i tungan när jag ser 1000 NSFare marchera från stortorget för att med våld kasta ut "icke etniskt svenska" på gatorna under samma premiser.
Der Berliner
Fortfarande bävar jag inför kontouppgifterna som kommer vittna om allt roligt vi haft; efter att ha mjukstartat med två flak öl på tågdäck - där vi för övrigt hade körmaraton med Adolf Fredriks avgående musikklass - lugnade vi knappast ner oss under helgen. Men det är minsann inte varje dag eller ens varje år man har så roligt med så goda vänner.
Utrustad med gin, vodka och billig rom tar man sig då an de sista veckorna som leder oss mot sommaren. Men man undrar om solen kommer kunna skina lika varmt här som den gjorde på Jannowitzbrücke när svettiga körare kröp hem från klubben en molnfri majmorgon.
Likt en förbannad Berlinmur separerar livet drömmarna från verkligheten.
Fasta tillståndet
När temperaturen stiger ökar fonontätheten och materia börjar sjuda av energi. För att kyla ner kan man ta ett vattenbad. Akta er för småsten på botten bara; de kan skrapa upp både knän och armar.
Så sitter man med sin kopp kaffe en måndagsförmiddag och väntar på inspirationen. Fouriertransformera detta om ni kan! Labbhandledaren är lika sadistisk som oskyldig. Men elektrondiffraktionslabben ska skrivas klart någon gång. Och idag skäms man inte så himla mycket av att sitta inne.
Men ute i hagen skuttar minihästen runt. Som ett litet hårigt paket av energi och kärlek till allt som inte gör henne illa. Efter bara en vecka i livet försöker hon redan härma sin mamma som lugnt tuggar i sig hö och gräs. Följer efter den som klappar henne och springer tillbaka till mamma när hon gnäggar oroligt. Vem bryr sig egentligen om hur man tar fram den rektangulära kristallparametern för renad titanoxid när det finns sol, vatten och gröna ängar? Självklart labbhandledaren - annars skulle han inte jobba det. Det är också han som ger mig mitt betyg. Så jag får väl äta lite soppa, titta till hästarna och fortsätta analysen.
Kyla
Där slutar man tidigt på fredagar och spelar volleyboll topless utanför krischan.
Där springer man i t-tröja till gymet och grillar på kvällarna innan solen hinner gå ner.
Där bestämmer man sig för att klippa av håret och välkomna sommaren med en rakad skalle.
Där spelar man bordsrollspel med vännerna och vinner oväntat någon gång efter midnatt.
I Småland är det kallt.
Där blåser det fast solen skiner så att man måste behålla hatten på när man går från stationen.
Där är varmvattnet inte inkopplat i badkaret och elementen står för långt bort.
Där svajar granskogen till fågelmusik och döljer isiga stigar mellan myrstackar och smådjur.
Där kryper man trött ner i sängen och läser populärfilosofi för att nästa morgon vakna av solskenet.
We started to feel like real rockstars.
Gnata ihop en kursutvärdering som man dragit på sig att skriva rent. Ska väl inte klaga; det är knappt en a4-sida och det ger mig tillfälle att tänka igenom min egen kritik.
Fick för övrigt ett D på atomfysiken. Det betyder att jag fick runt 55% på muntan. Konstigt med tanke på att jag kunde allt.
Krunegård kallar mig till Helsinki och soundtracket till mitt liv för ett och ett halvt år sen - Someone somewhere - gör mig ljuvt melankolisk en snöig men solig dag i slutet av mars. This is the closest to a home I get.
Filip blev förvånad när jag en dag ventilerade kommunistiska åsikter vid matbordet. Jag drar slutsatsen att vi pratar för lite politik.
Sen köper jag ett punkteringssäkert cykelhjul efter den 10 punkteringen på ett halvår.
Jag - kommunist? Bara för att jag hatar kapitalister och gillar statlig kontroll och planekonomi?
Remarkable Life
Som för att ställa till det ytterligare kommer Korn till Arvika i sommar, vilket antagligen innebär att man blir tvungen att ta ledigt i början av Juli, ta fram den gamla läkarrocken och spela gitarr i gyttjan.
Men en dag i taget.
16:10 - Scrubs
16:00 - Choklad
16:30 - Sova
17:00 - Sminket
19:00 - Premiärföreställning
21:00 - Bastu med spexet
23:00 - Premiärfest
06:00 - Däcka på scenen
Premiär
Första genomdraget är slut långt efter midnatt, bara fyra timmar för sent. När natten börjar bli morgon cyklar spexarna hem två och två.
Imorgon är det munta i atom och kärnfysik, två timmar man-on-man action. Men imorgon är det också premiär för allmänheten och prestationen måste vara 100%. Hur mycket kan man överskatta sig själv och hur mycket är man berädd att sätta på spel för vad som gör en lycklig?
Uppgiven men uppladdad
Huvudsaken är att jag lagat min strömsladd och haft en kanonvecka.
Att ge 110%
Lagom till atom och kärnfysikmuntorna och inlämningar av diverse uppgifter och labbrapporter är det dags att avsätta ca 6-10 timmar per dag åt inövande av scener, sånger och danser. Klasskompisarna klagar att de inte ens kommer ha tid att komma och titta, men vad vet de om att inte ha tid? Tid är något vi bara har för att utnyttja den till max, och det är bara när man lyckas med just det man mår så bra som man kan.
Sedan återstår det att se om det hela går vägen. Sömnen har fått decimeras, likaså träningen men även den effektiva pluggtiden. Föreläsaren vi har sågade mina första två uppgifter han fick in. Med alla rätt och snygg typografi tyckte jag mig förtjäna full pott, men lyckas få 40% avdrag för ofullständiga härledningar. Men som allas vår kära Uffe brukar säga " That is high-school mathematics, you should already know this". Därför blev jag lite gladare av den senaste rättningen, där han skrivit "Average score 103%". Det är det jag är van vid; 110 %
En röst i bakhuvudet frågar mig: vad skulle hända om du gjorde något konstruktivt av allt?
The infalliable art of bad decisionmaking
Så står man och försöker ta ett välinformerat beslut, inkluderande alla parametrar. Ett helt medvetande fastlåst vid en simpel rationell process för att få ut mesta möjliga ut så lite som möjligt; att köpa en pizza. Ändå står man där och tänker att kebaben luktar lite som toaletten, och att jag inte fick någon feferoni minsann! En currypizza är ju ändå godare än kebab. Jag ska tänka på det till nästa gång...
First date? Yes, and you know it.
Jaa, så gör någon menlös sate ett försök att blåsa liv i den gamla flamman "Death Race 2000".
Carmageddons urmoder från 1975 är en känga i skrevet på hela underhållningsmaskinen och stormakternas envetna jakt på kontroll. Istället för Mister President själv som håller i de mordiska tävlingarna är där en manisk fängelsedirektör utan verklig makt eller karaktär. Och istället för hela den cyniskt genomsyrade samhällskritiken kommer i Death Race 2008 en vaniljsmakande moralkaka om allas lika värde och den alltövervinnande kärleken o vänskapen.
- Var fan är de silverskinande fallossymbolerna - jätteknivarna - den blodtörstiga pensionärsjakten och den odödlige man of mystery: Frankenstein?
Kanske bekräftar nyutgåvan den dystopi varom orginalet så blodigt varnade, för ingenstans mellan de napalmosande exposionerna skymtar den ironi regissören Paul W S Andersson hade behövt för att rädda denna filmen. Sån himla fegis.
Jag måste få tummen ur och gå på mer konserter. TAF och modesto stillade knappast mitt behov förra helgen. Men Bob Hund och Danko Jones är på ingång. Synd att jag är dömd att missa de senare för spexandet. Men står man på scenen på Lunds mest knarkade spex får man väl bara Vara Glad... höhöhö.
To be born again, first you have to die.
Detta sadistiska viljemonster som inte verkar önska annat än se sin skapelse tyglad och plågad; om man litar på "de lärde".
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3484&a=883711&rss=1399
Till skillnad från Muhammedmålningarna som uppnådde ett liknande ramaskri för inte så länge sen är faktiskt Satansverserna en modern klassiker väl värd att läsa. Världens religionsutövare borde vara tacksamma att någon är intresserad nog att skriva en bok och vända upp och ner på de gamla myterna
Den som väntar på nåt vått, väntar sällan i regnet.
Längre än så hinner man inte. Tänderna är borstade och gröten är uppäten. Det är bara att snöra på sig skorna och traska till atomfysiken.
Vi får se vad dagen och morgondagen bjuder på. En tårta kanske?
Look at those crazy, possessed eyes!
Blä!
Låt oss istället be om att gud kastar eld och stenar mot Svea Rike - för här är alla sodomiter!
http://www.metro.se/se/article/2009/02/10/15/0411-45/index.xml
I'd rather stay in bed
Helgen har varit precis så som en helg ska vara.
Cykeln totalhavererade ännu en gång och fredagen ägnades åt att nöta skosulor på tornavägen, jupitergatan och karl-oscars bro. Någonstans där hann jag dricka en flaska rött med goda vänner och dessförinnan avnjuta en underbar middag.
Lördag börjar med en fet hamburgerfrukost på Viggos, som uppenbarligen gör världens största och godaste hamburgare. Sedan spontanköper jag en ny cykel för 1800. Jag skyller på att försäljaren hade en så söt hund i affären, och verkade lite stressad att stänga för dagen. Sedan blev kvällen ett lagom fylleslag på Blekingska med körsång i överdos. Den nya cykeln visade sig vara en gudagåva när det gällde att ta sig tvärs över stan.
Sedan sökte jag in till scenen på Var Glad-spexet. Hejdå fritid.
The Animal Five nästa helg. Kan det bli bättre?
