Bättre
Det går bättre nu.
Ilska lär följa förnekelsen när förälskelsen släpper. Word.
Bästa medicinen är dock alltid att hålla sig upptagen och köra hårt. Så en tripp till Nova Lund kan betala sig med en lödkolv med tenn för 108 kronor! (Jämfört med de 400 de skulle ha på stan för samma utrustning). Ett besök i soprummet belönas med ett stycke prima högtalarsladd och sedan är saken biff! Gitarrstudion är komplett och det tar bara 20 minuter att pula ihop les paulen som strejkat de senaste veckorna. Rock and Roll.
Som för att göra denna lediga dag ännu roligare får jag besked från körförmannen att jag lottats att följa med på luciatåg i Budapest! Det blir fem galna dagar med 10 pers från kören då vi ska sjunga på svenska ambassaden, handelskammaren och en sverigemässa. Hoppas det inte krockar totalt och fullständigt med tentor eller något liknande töntigt.
Men innan dess ska Benson firas ikväll, och morgondagen bjuder på körfest med maskerad och övernattning.
Skolan? Det är lugnt såklart.
Det är fysik
Det är fysiskt. Rent fysiskt.
Känslan i fingrarna.
Bröstkorgen under hakan.
Andetagen.
Familjärt och fysiskt.
Något man inte kan tänka sig till.
Inte rationalisera bort.
Påtagligt och viktigt
men ersättbart.
Det är välviljan som är värst.
Känslan av att bry sig
utan att riktigt älska.
Känslan att man viker sig för strömmen
för det är inte värt att kämpa emot.
Som att vilja bli hatad
utan att behöva såra.
För att läka ihop
ett sår som aldrig funnits
vilka plåster hjälper då?
Så enkelt att stanna
så svårt att gå.
Så enkelt att stanna
så svårt att leva.
Känslan i fingrarna.
Bröstkorgen under hakan.
Andetagen.
Familjärt och fysiskt.
Något man inte kan tänka sig till.
Inte rationalisera bort.
Påtagligt och viktigt
men ersättbart.
Det är välviljan som är värst.
Känslan av att bry sig
utan att riktigt älska.
Känslan att man viker sig för strömmen
för det är inte värt att kämpa emot.
Som att vilja bli hatad
utan att behöva såra.
För att läka ihop
ett sår som aldrig funnits
vilka plåster hjälper då?
Så enkelt att stanna
så svårt att gå.
Så enkelt att stanna
så svårt att leva.
På tal om satanism
Om jag har förtrollat henne för att fylla mitt ego och uppmuntrat henne tills jag är ett ständigt objekt för hennes åtrå, har jag ingen att skylla, förutom mig själv.
So it is done.
9/11
Så en fredag som denna börjar vi med detektorfysik vilket utgör stor del repetition. Med det artar sig till en intressant föreläsning så småningom. Så lagom kaffespeedad och upplyft av mina nyförvärvade kunskaper i plastscintillatorer tar jag mig an hälsningsgillet på AF-borgen.
Springandes mellan P6, Gröna studenter och ÖG:s minglar jag med VarGlad-spexare och försöker värva novischer och intresserade seniorstudenter till mina respektive utskott och organisationer. Hur det går återstår att se efter att någon gått igenom alla maillistor.
Nu återstår bara att anmäla sig till Unga Humanister eller starta ett statanistsamfund...
Tråkigt och trist
Det är så tråkigt och trist.
Klarar inte ens av att titta på true blood ensam. Denna serie som jag följt slaviskt sen första avsnittet men inte kan/vågar njuta av på egen hand. Vad gör man? Terapi.
Men man kan skaffa sig andra nöjen. Som att kramas med svettiga män. Tyvärr funkade inte planen igår, låg vaken till ett-tiden och kunde inte hejda hjärnan. Vaknar utvilad men inte pigg.
Nu har det varit kakbak för full rulle. Får se om det räcker till en stor fikasugen kör. När ska jag lära mig att man inte kan baka enkla recept i långpanna???
Klarar inte ens av att titta på true blood ensam. Denna serie som jag följt slaviskt sen första avsnittet men inte kan/vågar njuta av på egen hand. Vad gör man? Terapi.
Men man kan skaffa sig andra nöjen. Som att kramas med svettiga män. Tyvärr funkade inte planen igår, låg vaken till ett-tiden och kunde inte hejda hjärnan. Vaknar utvilad men inte pigg.
Nu har det varit kakbak för full rulle. Får se om det räcker till en stor fikasugen kör. När ska jag lära mig att man inte kan baka enkla recept i långpanna???
sova som ett barn
För att råda bot på denna ohumana dygnsrytm jag dragit på mig under helgen tänkte jag snart springa iväg på nästa träningspass. Jag tänkte att två timmar karate lätt kan drygas ut med 90 minuter BJJ om jag tar en paus och något att äta. Sedan lär jag inte ha problem att somna. Wish me luck
Perfektion
Hur hittar man tillbaka den där känslan av att allt har ett mål och mening, när själva livet är en strävan mot perfektion och njutning in i det sista?
Jag kan inte tänka mig hur allt skulle kunna vara så bra som jag vill att det ska vara. Ju mer man vet, ju mer skadad blir man och minnerna bleknar på tok för långsamt. I desperation greppar man efter allt som blänker, all skönhet, men ser bara solens reflektioner fly ju närmare dem man kommer.
Och när man står med ett substitut och än en gång längtar efter sanning känns det lite som om allt var i onödan i alla fall.
Backar man eller springer med huvudet först in i nästa snårskog?
Jag kan inte tänka mig hur allt skulle kunna vara så bra som jag vill att det ska vara. Ju mer man vet, ju mer skadad blir man och minnerna bleknar på tok för långsamt. I desperation greppar man efter allt som blänker, all skönhet, men ser bara solens reflektioner fly ju närmare dem man kommer.
Och när man står med ett substitut och än en gång längtar efter sanning känns det lite som om allt var i onödan i alla fall.
Backar man eller springer med huvudet först in i nästa snårskog?
9-5
Så. Efter två år på universitetet börjar vi köra lite riktiga föreläsningar. Heltidsstudier ska väl ändå ta tid?
Kaffespeedad och lite rastlös sitter man hemma och beklagar sig över de långa dagarna för sin ofta så förstående sambo. Dock verkar inte mina klagomål om 9-timmar på Sjukhusfysikavdelningen bita på läkarstudenter som ser allt under 8 timmar per dag som undantag. Jävla helvete. Åter igen känns det som att man sitter på någon lekstugeutbildning.
Hur ska vi kunna försvara vår ställning på ett sjukhus där vi spenderat ca halva den effektiva tid en läkarstudent av samma årskull spenderat på sin utbildning? Det blir helt enkelt ett senare problem.
Så då kanske vi hinner spexa en termin till... Eller sova.
Kaffespeedad och lite rastlös sitter man hemma och beklagar sig över de långa dagarna för sin ofta så förstående sambo. Dock verkar inte mina klagomål om 9-timmar på Sjukhusfysikavdelningen bita på läkarstudenter som ser allt under 8 timmar per dag som undantag. Jävla helvete. Åter igen känns det som att man sitter på någon lekstugeutbildning.
Hur ska vi kunna försvara vår ställning på ett sjukhus där vi spenderat ca halva den effektiva tid en läkarstudent av samma årskull spenderat på sin utbildning? Det blir helt enkelt ett senare problem.
Så då kanske vi hinner spexa en termin till... Eller sova.
Pizza och kaffe räddar ingen...
Fan i helvete sån jävla
PAIN!
Bulle och espresso
Falafel slår fortfarande allt.
Henrik börjar redan i lomma predika för 10:- espresso på bageriet vid spångatan. Lockande som det må vara klockan tre på natten blir det inget svart guld, utan gyllene bollar i tunnbröd. Den malmöitiska falafeln.
Efter helkvällen på Lommas seglarklubb med min gamla flatmate, körkamrat, stämbroder och vän Christian återstår bara ett par timmar på Debaser för att fullfölja helgen. Armerade med öl, en brödlimpa och ett visakort tar vi oss an taxin mot malmö och därefter den digra kön till klubbens entré. Väl inne njuter vi av hög musik, IPA och vänner. Aldrig ska vi heller glömma glasögonprydda individualist-emma eller mma-erik (om det var så han hette) som vi mötte och lärde känna i väntan på insläppet.
På 171an låter vi oss försvinna SSKK-minnen och njuter av gamla bravader så som bara sanna veteraner kan. Innan solen sakta börjar visa sig vid horisonten och cykeln åter bestiges för hemfärden utbytes ord av visdom mellan två unga män på lunds kullerstensbelagda gator och tankar formas som senare ska skaka social konstruktioner. Rosa pantern väntar i veckoslutet. Strängar väntar på att bändas och band ska brytas och bytas.
Henrik börjar redan i lomma predika för 10:- espresso på bageriet vid spångatan. Lockande som det må vara klockan tre på natten blir det inget svart guld, utan gyllene bollar i tunnbröd. Den malmöitiska falafeln.
Efter helkvällen på Lommas seglarklubb med min gamla flatmate, körkamrat, stämbroder och vän Christian återstår bara ett par timmar på Debaser för att fullfölja helgen. Armerade med öl, en brödlimpa och ett visakort tar vi oss an taxin mot malmö och därefter den digra kön till klubbens entré. Väl inne njuter vi av hög musik, IPA och vänner. Aldrig ska vi heller glömma glasögonprydda individualist-emma eller mma-erik (om det var så han hette) som vi mötte och lärde känna i väntan på insläppet.
På 171an låter vi oss försvinna SSKK-minnen och njuter av gamla bravader så som bara sanna veteraner kan. Innan solen sakta börjar visa sig vid horisonten och cykeln åter bestiges för hemfärden utbytes ord av visdom mellan två unga män på lunds kullerstensbelagda gator och tankar formas som senare ska skaka social konstruktioner. Rosa pantern väntar i veckoslutet. Strängar väntar på att bändas och band ska brytas och bytas.
Malmoe
Fortfarande något dagen-efter-hängig sitter jag och kollar upp träningstiderna för BJJ-klubben på norra fäladen. Det känns som att det är dags att ta tag i saker. Dessutom känner jag ju redan folk i klubbens malmösektion. Hoppas bara det går att få tillräckligt med tid för det.
Malmöfestivalen var inte som förra året, men hur skulle det kunnat ske? Förra gången hade jag Jesper plus två av hans vänner på besök och vi kämpade oss tillsammans genom dag efter dag med hjälp av kaffe, koffein och tysk öl. Nu blev det lite lugnare under dagarna.
Veckans höjdpunkt hade sedan länge bestämts vara torsdagen då the sounds och thåström skulle stå för underhållningen. Efter att ha klämt i sig en gigantisk hamburgare på viggos i lund tar vi oss till fysicum där vi blandar mojitos och spelar frisbeegolf, med öl och salta pinnar springer vi till bussen, njuter av musiken och ramlar sent in på efterfest där jag somnar på en soffa. Ingen episk klubbnatt eller legendarisk utgång, men en riktigt bra kväll.
Nu ska vi avgifta oss i en vecka innan det blir fadderkick-off och föreläsningarna kör igång med 30 poäng medicinsk strålningsfysik. Philip Pullman står för eftermiddagens underhållning.
Malmöfestivalen var inte som förra året, men hur skulle det kunnat ske? Förra gången hade jag Jesper plus två av hans vänner på besök och vi kämpade oss tillsammans genom dag efter dag med hjälp av kaffe, koffein och tysk öl. Nu blev det lite lugnare under dagarna.
Veckans höjdpunkt hade sedan länge bestämts vara torsdagen då the sounds och thåström skulle stå för underhållningen. Efter att ha klämt i sig en gigantisk hamburgare på viggos i lund tar vi oss till fysicum där vi blandar mojitos och spelar frisbeegolf, med öl och salta pinnar springer vi till bussen, njuter av musiken och ramlar sent in på efterfest där jag somnar på en soffa. Ingen episk klubbnatt eller legendarisk utgång, men en riktigt bra kväll.
Nu ska vi avgifta oss i en vecka innan det blir fadderkick-off och föreläsningarna kör igång med 30 poäng medicinsk strålningsfysik. Philip Pullman står för eftermiddagens underhållning.
Finns det ord
Efter att ha orgasmerat konstant i 40 minuter på the Animal fives spelning känner jag mig lagom slutkörd för en fredagskväll. En snuskigare, fullare och skäggigare karl än TAF-bajs-martin får man väl leta efter, men att se honom svettas och skrika könsord på scen, klä av sig i underkläderna och bli grovt antastad kan inte beskrivas som annat än extatiskt. Som för att bekräfta just hur jävlig spelningen är flyger ett mikrofonställ ner i huvudet på en intet ont anande Amanda.
Men när luften är kall och vännerna gått längtar jag bara efter att i ensamhet avnjuta min falafelrulle och lyssna på musik. Och så ännu en fredagskväll låter jag Krunegård, Sundström och Thåström sätta ord på mina tankar.
Morgondagen bär inte på annat än förhoppningar.
Men när luften är kall och vännerna gått längtar jag bara efter att i ensamhet avnjuta min falafelrulle och lyssna på musik. Och så ännu en fredagskväll låter jag Krunegård, Sundström och Thåström sätta ord på mina tankar.
Morgondagen bär inte på annat än förhoppningar.
Se på mig nu, vad tycker du?
Ett rationellt beslut.
Markus Krunegård går inte att se för många gånger.
Jag älskar mina vänner och jag älskar göteborg.
Jag älskar konserter under stjärnklara sommarnätter.
Jag älskar ostfrallor och cappuccino.
Jag älskar allt för mycker, men ger för lite.
Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att bli äldre.
Markus Krunegård går inte att se för många gånger.
Jag älskar mina vänner och jag älskar göteborg.
Jag älskar konserter under stjärnklara sommarnätter.
Jag älskar ostfrallor och cappuccino.
Jag älskar allt för mycker, men ger för lite.
Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att bli äldre.
The End to end all Ends.
Så då sitter man och dönickar framför burken en vacker söndagskväll i augusti. Imorgon blir sista dagen på jobbet för denna sommaren; antagligen detta året; förhoppnings någonsin. Inte för att jag inte gillar det - tvärt om kommer jag sakna det. Men med den nuvarande kursen skulle en sommar som röntgensköterska el.dyl. sitta finare nästa år.
Det är med tungt hjärta jag kramar arbetskamraterna hejdå en sista gång. Men så tänker jag på vad som komma skall: ledigheten - friheten i Lund. Viggos, billig champange, Malmöfestivalen och SHPSV: soft-häng-på-skarpskyttevägen.
Mitt i allt ingenting ombeds jag göra en krönika över den gamla IB-tiden för att legender och historier inte ska gå förlorade bara på grund av ett generationsskifte. Ju längre tiden går desto svårare blir det att skilja på sanning och myt - vem hade verkligen sex med vem och så vidare... Detta ska få jäsa ett par dagar i en redan överkokt hjärna, men med hjälp av varma sjöar och kall öl kanske små korn av inspiration kan fällas ut ur kaoset.
Jag längtar så till imorgon klockan 1400.
Och kvällen när halva Criminal Babes kommer hit på besök.
Onsdag är inte tokigt heller när sommarens sista Newcastle på fat ska avnjutas.
För att inte tala om veckoslutet när skåneland åter ska invaderas.
Sova någon?
Det är med tungt hjärta jag kramar arbetskamraterna hejdå en sista gång. Men så tänker jag på vad som komma skall: ledigheten - friheten i Lund. Viggos, billig champange, Malmöfestivalen och SHPSV: soft-häng-på-skarpskyttevägen.
Mitt i allt ingenting ombeds jag göra en krönika över den gamla IB-tiden för att legender och historier inte ska gå förlorade bara på grund av ett generationsskifte. Ju längre tiden går desto svårare blir det att skilja på sanning och myt - vem hade verkligen sex med vem och så vidare... Detta ska få jäsa ett par dagar i en redan överkokt hjärna, men med hjälp av varma sjöar och kall öl kanske små korn av inspiration kan fällas ut ur kaoset.
Jag längtar så till imorgon klockan 1400.
Och kvällen när halva Criminal Babes kommer hit på besök.
Onsdag är inte tokigt heller när sommarens sista Newcastle på fat ska avnjutas.
För att inte tala om veckoslutet när skåneland åter ska invaderas.
Sova någon?
Hard work work
Och mitt i all svettig slit serveras leverbiff.
Jävla leverbiff.
Till och med styrelsen stryker sina namn från matlistan när de får se vad som väntar. Men jag och John glömmer se efter på matsedeln och signerar därmed var sin tortyransökan.
Tack och lov är det bara en vecka kvar i småland. TT imorgon?
Jävla leverbiff.
Till och med styrelsen stryker sina namn från matlistan när de får se vad som väntar. Men jag och John glömmer se efter på matsedeln och signerar därmed var sin tortyransökan.
Tack och lov är det bara en vecka kvar i småland. TT imorgon?
Tur och retur
Hmm.
Halva sommaren har gått. Eller mer.
Känner mig stressad. Är lite stressad.
Lämnar jobbet två gånger på en och samma dag. En gång i en bil med avdelningens nödtelefon i fickan. En gång till en halvtimma senare på cykel med svett i pannan. Klant.
Så nu återstår bara att sänka ett gäng Newcastle på Bongo innan happy hour är över, för att sedan spendera resten av veckan åt att fylla år, jobba och peppa, alternativt stressa, inför festen på lördag.
Kommer det bli kalas eller katastrof? Kommer det bli något alls; eller blir vi fyra-fem pers under ett parasoll på en regnig balkong? Amanda och Filip kommer i alla fall. Och John, fast han bor ju här så han skulle ha en riktig ursäkt för att utebli. Men men. Den som överlever onsdagskvällen, torsdagskvällen och fredagskvällen får väl se.
Halva sommaren har gått. Eller mer.
Känner mig stressad. Är lite stressad.
Lämnar jobbet två gånger på en och samma dag. En gång i en bil med avdelningens nödtelefon i fickan. En gång till en halvtimma senare på cykel med svett i pannan. Klant.
Så nu återstår bara att sänka ett gäng Newcastle på Bongo innan happy hour är över, för att sedan spendera resten av veckan åt att fylla år, jobba och peppa, alternativt stressa, inför festen på lördag.
Kommer det bli kalas eller katastrof? Kommer det bli något alls; eller blir vi fyra-fem pers under ett parasoll på en regnig balkong? Amanda och Filip kommer i alla fall. Och John, fast han bor ju här så han skulle ha en riktig ursäkt för att utebli. Men men. Den som överlever onsdagskvällen, torsdagskvällen och fredagskvällen får väl se.
Dåligt väder
Ja, det är således torsdag, min enda lediga dag på över en vecka och dåligt väder. Istället för att vakna upp trött och bakfull efter en helkväll på bongo bar, vaknar jag strax efter att jag normalt börjar jobba och bänkar mig med kaffe och Stieg Larsson i en soffa. Detta efter att ha undersökt möjligheterna att avlägga teori- och förarprov på något av vägverkets kontor i närområdet.
Till lunch avnjuts en chorizokorv med cous-cous och lite SOAD - ATWA och jag fantiserar om det skulle gått att köra hårdrocksdrömmen rakt igenom en gång i tiden. Om jag inte slutat lyssna på System och Korn. Köpt Doc Martens, skinn o bandtröjor. Det hade kanske varit mer spännande än att jubla över rean på MQ där man kan få tag på en Emilio-tröja med extra smala axlar för 100 kr. Men är inte flanell lite rock 'n roll i alla fall?
Ska kanske höra med familjen när de tänkte åka till stan, vore kul att springa på lite gamla IB-töntar som jag saknat länge.
Till lunch avnjuts en chorizokorv med cous-cous och lite SOAD - ATWA och jag fantiserar om det skulle gått att köra hårdrocksdrömmen rakt igenom en gång i tiden. Om jag inte slutat lyssna på System och Korn. Köpt Doc Martens, skinn o bandtröjor. Det hade kanske varit mer spännande än att jubla över rean på MQ där man kan få tag på en Emilio-tröja med extra smala axlar för 100 kr. Men är inte flanell lite rock 'n roll i alla fall?
Ska kanske höra med familjen när de tänkte åka till stan, vore kul att springa på lite gamla IB-töntar som jag saknat länge.
En onsdagsdröm
Så en kväll sitter man och tittar på actionfilm och blir ideologinostalgisk; tänk att faktiskt få uppfinna en ideologi och tro på den. Idag finns idealister bara på film där de för det mesta blir psykotiska.
Watchmen gav precis den dos av allt jag behövde för en kväll. Med untantag för 2 timmar och 40 minuter ledig tid som aldrig kommer tillbaka. Å andra sidan kommer man aldrig hitta muterade vetenskapsmänsgudar som har sex med sig själva i verkligheten, varför jag gör lika bra i att söka dem på film direkt.
I övrigt fylls jag bara av en gnagande känsla av otillräcklighet när män och kvinnor gjorda av stål räddar världar och hånglar i postapokalyptiska miljöer. Det närmsta jag kommer det är väl att slå igenom skinnet på min boxningssäck uppe på den halvrenoverade vinden.
Vad jag vill komma till är hur skönt det vore att utnyttja sig själv till max någon gång. Istället för att halvhjärtat försöka passa in aktiviteter då man hinner och orkar, tvinga sig själv till perfektion. Träna kampsport 6 dagar i veckan och plocka medaljer, samtidigt som man påbörjar sin doktorandtjänst inom fysik innan ens masterexamen är avlagd.
Fast hur skulle jag orka det som knappast klarar att sitta upprätt i stolen framför filmen efter ett 7-16 jobb?
Den som ändå vore superhjälte... på riktigt då, och inte bara en spexhjälte som jag...
Watchmen gav precis den dos av allt jag behövde för en kväll. Med untantag för 2 timmar och 40 minuter ledig tid som aldrig kommer tillbaka. Å andra sidan kommer man aldrig hitta muterade vetenskapsmänsgudar som har sex med sig själva i verkligheten, varför jag gör lika bra i att söka dem på film direkt.
I övrigt fylls jag bara av en gnagande känsla av otillräcklighet när män och kvinnor gjorda av stål räddar världar och hånglar i postapokalyptiska miljöer. Det närmsta jag kommer det är väl att slå igenom skinnet på min boxningssäck uppe på den halvrenoverade vinden.
Vad jag vill komma till är hur skönt det vore att utnyttja sig själv till max någon gång. Istället för att halvhjärtat försöka passa in aktiviteter då man hinner och orkar, tvinga sig själv till perfektion. Träna kampsport 6 dagar i veckan och plocka medaljer, samtidigt som man påbörjar sin doktorandtjänst inom fysik innan ens masterexamen är avlagd.
Fast hur skulle jag orka det som knappast klarar att sitta upprätt i stolen framför filmen efter ett 7-16 jobb?
Den som ändå vore superhjälte... på riktigt då, och inte bara en spexhjälte som jag...
Soundtrack
Mitt liv saknar ljud för tillfället. Som en film utan musik. Inget passar riktigt in.
I huvudet pågår en kakafoni av gamla körvisor, mp3or och radiohits. Men inget känns som jag; nu. Å andra sidan kan man undra vad det skulle tjäna till att ha. Bra musik föds ur smärta och passion och har ingen plats i en temporär gråzon. Senildementa är väl inte kända för sitt inspirerande sällskap och kreativa idéer, och man blir väl som man umgås.
Jag längtar efter radikala förändringar.
Och nu fes min hund så jag måste gå och vädra ut lukten.
I huvudet pågår en kakafoni av gamla körvisor, mp3or och radiohits. Men inget känns som jag; nu. Å andra sidan kan man undra vad det skulle tjäna till att ha. Bra musik föds ur smärta och passion och har ingen plats i en temporär gråzon. Senildementa är väl inte kända för sitt inspirerande sällskap och kreativa idéer, och man blir väl som man umgås.
Jag längtar efter radikala förändringar.
Och nu fes min hund så jag måste gå och vädra ut lukten.
