En ständig flykt till verkligheten
Ja, vad ska man säga. Är detta livet? Att vakna klockan 0600 fem dagar i veckan och slita ut knän och handleder?
- Knappast.
Men det är härligt att ta tankarna av allt annat. Som alla banden jag kommer missa när Arvika går av stapeln. Hur många polare som åker dit som jag skulle hugga benet av mig för att träffa (sålänge jag inte missar jobbet). Och allt kul som folk verkar göra överallt i världen. Sist men inte minst: all skit jag råkar stå och vada i utan att kunna veta vad jag vill och ska göra. Att jag sedan råkar vada i skit rent bokstavligt därtill gör inte mycket; man vänjer sig.
Att man får en måndagskväll med tillhörande tisdagsmorgon ledig är bara en olycklig tillfällighet som bryter rutinen och ger utrymme för oro. Man sitter i samma sits som många gånger förr och är alltid lika mållös, hoppfull, rädd, nyfiken och ivrig. Inget går tillräckligt snabbt; inget är tillräckligt varaktigt, inget är nära nog; inget är tillräckligt tydligt; inget är så enkelt som att bara hänge sig och ta smällen när den kommer. Men det går inte heller att göra.
Så gör mig sällskap en kväll då och då. Diskutera livets förgänglighet, människors ondska, goda viner, god musik och dåliga vanor. Tills dess ligger min själ och slumrar för att inte ta skada av tomheten och kvalet, medans min kropp följer Sisyfos uppför backen.
Repeat
Ja, så varför sitter man här igen och degar? Dagen vigdes åt att bota höjdskräck i lyftkranen målandes husfasaden och tiden rann mig förbi; plötsligt hade alla tågen gått - bokstavligt talat. Berättigat och behövligt spenderades kvällen hemma.
Dessutom måste jag refutera mina tidigare reflektioner angående både författare och mänsklig moral. Det är ju i all enkelhet så att det finns dåliga och bra författare och folk som skulle kunna bli det ena eller andra men har bättre saker för sig.
Dessutom finns massor att göra med människor och deras idiotiska idéer om ideal. För att inte tala om det stinkande virus kallat religion som genomsyrar all debatt med sin föraktfullt osmakliga präktighet.
Sittandes i lyftkranen kunde jag lyssna på radion bara för att höra hur Vatikanstaten får en ny ambassadör i Sverige. Så mycket makt på en sån liten jordyta. Så mycket korruption och så mycket ohälsosamma tankar. Jag vet inte om det värsta är att de vill vägra preventivmedel och abort i AIDS-drabbade områden, eller det faktum att de tror sig tycka så på inrådan av Gud.
Sedan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när Kristdemokraterna tappar väljare åt Sverigedemokraterna. En talesman för KD sa något om det pinsamma att sälla sig till den röda fanan och ta till sig socialistiska miljötankar bara för att säkra sin plats i högerblocket. Reinfeldt gör rätt i att vända dövörat åt KDs påtryckningar angående fastighetsskattesänkningar; om än bara för att jävlas.
Hoppas ingen missade Lasse W som sommarpratade idag. Jag uppskattar honom lite mer nu. Minns när han stod iklädd munkjacka och solglasögon bakom en buske på P&L och försökte titta på Miss Li. Han är kanske ingen översittare som rockstjärneaktigt föraktar sina fans. Han var bara blyg och rädd. Nästa gång ska han få en klapp på axeln.
Dessutom måste jag refutera mina tidigare reflektioner angående både författare och mänsklig moral. Det är ju i all enkelhet så att det finns dåliga och bra författare och folk som skulle kunna bli det ena eller andra men har bättre saker för sig.
Dessutom finns massor att göra med människor och deras idiotiska idéer om ideal. För att inte tala om det stinkande virus kallat religion som genomsyrar all debatt med sin föraktfullt osmakliga präktighet.
Sittandes i lyftkranen kunde jag lyssna på radion bara för att höra hur Vatikanstaten får en ny ambassadör i Sverige. Så mycket makt på en sån liten jordyta. Så mycket korruption och så mycket ohälsosamma tankar. Jag vet inte om det värsta är att de vill vägra preventivmedel och abort i AIDS-drabbade områden, eller det faktum att de tror sig tycka så på inrådan av Gud.
Sedan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när Kristdemokraterna tappar väljare åt Sverigedemokraterna. En talesman för KD sa något om det pinsamma att sälla sig till den röda fanan och ta till sig socialistiska miljötankar bara för att säkra sin plats i högerblocket. Reinfeldt gör rätt i att vända dövörat åt KDs påtryckningar angående fastighetsskattesänkningar; om än bara för att jävlas.
Hoppas ingen missade Lasse W som sommarpratade idag. Jag uppskattar honom lite mer nu. Minns när han stod iklädd munkjacka och solglasögon bakom en buske på P&L och försökte titta på Miss Li. Han är kanske ingen översittare som rockstjärneaktigt föraktar sina fans. Han var bara blyg och rädd. Nästa gång ska han få en klapp på axeln.
Så tråkigt
Idag finns ingen moral längre. De senaste århundradenas hetaste debattämne finner ingen plats i 2000-talet. Vad fantastiska författare ägnade hyllmeter åt ägnas idag inte den minsta diskurs; alla har förvandlats till nihilister och följer sin egen lag. Men ingen vill ju resa sig över vågorna, så den egna lagen blir samhällets norm. Å andra sidan har vi inget behov av några reformer nu när alla lever på samma villkor.
På tal om författarna så undrar jag varför det inte finns fler av dem. Dessa underbara människor jag träffat på, med fantastiska berättelser och ett gudomligt handlag med pennan. Kanske är det bara de näst bästa; med ångest, självbekräftelsebehov och avsaknad av äkta talang, som ger ut böcker. Så världslitteraturens största verk ska för alltid förbli outgivna, skrivna endast i sina författares sinnen. Fast det kan lika gärna vara så att bara sanna genier kan sammanställa en roman med sina hundratals idéer till en läsbar helhet. Nåväl.
På tal om författarna så undrar jag varför det inte finns fler av dem. Dessa underbara människor jag träffat på, med fantastiska berättelser och ett gudomligt handlag med pennan. Kanske är det bara de näst bästa; med ångest, självbekräftelsebehov och avsaknad av äkta talang, som ger ut böcker. Så världslitteraturens största verk ska för alltid förbli outgivna, skrivna endast i sina författares sinnen. Fast det kan lika gärna vara så att bara sanna genier kan sammanställa en roman med sina hundratals idéer till en läsbar helhet. Nåväl.
Allmänmänskligt
När jag kommer hem svettig från jobbet är huset fullt av främlingar. Eller gäster i varje fall; jag känner ju trots allt merparten av min mor och fars arbetskamrater. Det är positivt då det medför framdukad lunch och efterrätt, vilket är mäkta uppskattat efter en dags (eller halvdags) kneg.
Jag är på det stora hela nöjd med sommarjobbet. Vårdbiträde för senildementa. Hela "torka bajs- mata -lägga till sängs"-rutinen känns rätt naturlig när man varit med i... ja, tre dagar. Det är ju ändå någon primitiv omvårdnadsdrift som figurerar hos alla människor.
Sedan kan man fråga sig huruvida det är etiskt berättigat att jobba med omsorg av senildementa. Mänskliga rättigheter i all ära, men har man supit så hårt att själva hjärnsubstansen börjat ruttna så... lämnar vi den meningen oavslutad. Utilistiskt kan man tänka sig att den enda som tjänar på hela företaget är jag själv i och med min lön. Kants kategoriska imperativ talar mot mig då jag själv helst skulle klara mig utan blöja och tvångsmatning. Jag söker mig till humanismen och den kristna västvärldens förtvivlade förälskelse i allt levande. Sedan åkallar jag jantelagen och min plikt som proletär. Och skyller resten på makterna.
Jag är på det stora hela nöjd med sommarjobbet. Vårdbiträde för senildementa. Hela "torka bajs- mata -lägga till sängs"-rutinen känns rätt naturlig när man varit med i... ja, tre dagar. Det är ju ändå någon primitiv omvårdnadsdrift som figurerar hos alla människor.
Sedan kan man fråga sig huruvida det är etiskt berättigat att jobba med omsorg av senildementa. Mänskliga rättigheter i all ära, men har man supit så hårt att själva hjärnsubstansen börjat ruttna så... lämnar vi den meningen oavslutad. Utilistiskt kan man tänka sig att den enda som tjänar på hela företaget är jag själv i och med min lön. Kants kategoriska imperativ talar mot mig då jag själv helst skulle klara mig utan blöja och tvångsmatning. Jag söker mig till humanismen och den kristna västvärldens förtvivlade förälskelse i allt levande. Sedan åkallar jag jantelagen och min plikt som proletär. Och skyller resten på makterna.
The day after tomorrow..
I crash in my mind whenever you are there...
But tomorrow. I'll tell you all tomorrow I'm sure I'll tell you then. - Ja man kan ju hoppas
Det enda jag vet är att jag åkte tåg hem från Jönköping till Nässjö. Trogen min vana att vara ohindrat social och nästan oförskämt pratsam när jag är övertrött måste jag starta konversation med alla flickor på tåget.
Ödets oförskämda nyck vill sig dock att det på något sätt kommer fram att min syster är min syster och att flickorna råkade gå på hennes skola under en halv termin. Således vet de vem hon är.
Frågan är nu:
Är det så mycket credd att tjejerna vet vem min syster är, att det kompenserar för faktumet att de sett mig påtagligt påverkad? Enligt mina egna stadgar måste jag under ölinverkan verka mer kufisk och svår än vanligtvis vilket medför ett oförskämt inkoherent språkbruk som helt och totalt förstör de stackars flickorna. Detta är självklart min mening och jag lyckas skrattretande bra. Faran är ju att de inte alls förstod hur förvillade de var utan tog mig som en dussinfyllerist på tåget; märk väl, det är jag ej. Huvudsaken är att de fick sig en upplyftande tågtur samtidigt som jag slapp fördriva tiden men tidsfördriveri.
Hur som helst: Bom Bom. Jag hälsar min goding godnatt och säger att allt är salt!
But tomorrow. I'll tell you all tomorrow I'm sure I'll tell you then. - Ja man kan ju hoppas
Det enda jag vet är att jag åkte tåg hem från Jönköping till Nässjö. Trogen min vana att vara ohindrat social och nästan oförskämt pratsam när jag är övertrött måste jag starta konversation med alla flickor på tåget.
Ödets oförskämda nyck vill sig dock att det på något sätt kommer fram att min syster är min syster och att flickorna råkade gå på hennes skola under en halv termin. Således vet de vem hon är.
Frågan är nu:
Är det så mycket credd att tjejerna vet vem min syster är, att det kompenserar för faktumet att de sett mig påtagligt påverkad? Enligt mina egna stadgar måste jag under ölinverkan verka mer kufisk och svår än vanligtvis vilket medför ett oförskämt inkoherent språkbruk som helt och totalt förstör de stackars flickorna. Detta är självklart min mening och jag lyckas skrattretande bra. Faran är ju att de inte alls förstod hur förvillade de var utan tog mig som en dussinfyllerist på tåget; märk väl, det är jag ej. Huvudsaken är att de fick sig en upplyftande tågtur samtidigt som jag slapp fördriva tiden men tidsfördriveri.
Hur som helst: Bom Bom. Jag hälsar min goding godnatt och säger att allt är salt!
En man vid namn...
Simon heter jag och jag vill bli rockstjärna, författare, lagom förmögen, lycklig - ja, och sjukhusfysiker till yrket då. Som svar på en fråga från anonym.
Ville bara slå ett snabbt slag - eller tre snabba så det blir ett ruff ( trummishumor) - för Det Funkar; det bästa som hänt Jönköping sen kollektivtrafiken. Denna konstellation av musiker har släppt en skiva vad jag vet. Något om att undanbeda all eventuell uppvaktning på 50-års dagen. Tyvärr har jag inte hört dem på länge. Senast på skivsläppet på Bongo när det nu var. Däremot såg jag Boltes på stan häromdagen, jag hälsade inte trots att vi jobbat ihop och jag gillar bandet. Jag får Fejsboka honom så som man gör med alla i detta ingenmansland mellan kompisar och bekanta. Fast det imorgon. Nu ska jag ringa en kamrat och sova.
Peace out biatches in da hood! LÖÖÖV yah <3<3<3<3
Ville bara slå ett snabbt slag - eller tre snabba så det blir ett ruff ( trummishumor) - för Det Funkar; det bästa som hänt Jönköping sen kollektivtrafiken. Denna konstellation av musiker har släppt en skiva vad jag vet. Något om att undanbeda all eventuell uppvaktning på 50-års dagen. Tyvärr har jag inte hört dem på länge. Senast på skivsläppet på Bongo när det nu var. Däremot såg jag Boltes på stan häromdagen, jag hälsade inte trots att vi jobbat ihop och jag gillar bandet. Jag får Fejsboka honom så som man gör med alla i detta ingenmansland mellan kompisar och bekanta. Fast det imorgon. Nu ska jag ringa en kamrat och sova.
Peace out biatches in da hood! LÖÖÖV yah <3<3<3<3
Big Brother
Ja, då var ju frågan vad man ska göra av resten av sommaren.
Jobbet är ju det ständiga inslaget från och med tisdag kl 0700, men en tillvaro baserat enbart på detta är ett varande som inte räcker till. Nenne ska ta sig hit en dag. Jag ska ta mig till Nenne en dag. Kanske Lund en helg. Soliga sommardagar måste det hängas lite med Jönköpingsgänget och gamla IB-veteraner.
Sen ska det spelas en ohälsosam massa dragspel; dunkas trummor så att Hultarps utemöbler går i konkurs; rivas gitarrsträngar så fingrarna spricker och svänga basen så det går vågor på sjön. Synd och skam att min mikrofon råkar vara borttappad.
Dessutom har jag ingen tillräckligt bra dator att spela in på.
På tal om datorer förde jag och far min en diskurs tidigare angående den nyligen instiftade FRA-lagen. Till allas stora glädje är vi ett steg närmare 1984 och försvarets radioanstalt ska helt plötsligt få övervaka all informationstrafik över sveriges gränser. Men låt oss inte vara paranoida. FRA:s hemliga agenda är egentligen att övervaka USA:s nättrafik genom sverige för att på så sett kunna hindra att deras motsvarighet till FRA övervakar oss i sin tur. Det kan vi hoppas. Ska man vara paranoid kan det vara amerikanska underrättelsetjänsten som infekterat min andra dator här med ett virus som uppdaterar sig varje gång man kopplar upp sig mot internet. Genom att göra det tillräckligt snabbt innan Antivirusprogrammet hinner uppdatera sin databas kan således amerikanarna fjärrstyra min dator för att spana på svenska underrättlsetjänster från inom våra gränser. Så nu vägrar jag använda den på nätverket.
Så sitter man också och funderar på om man ska fråga tysken om dragspelaren. Schweizervännen säger att hon saknar sin Kung-Fu munk. Men han är i Shaolin och tränar. Vad är värst; att ha någon en halv värld bort eller inte veta vad man har?
Vad jag vet är att min säng ligger bäddad där uppe, att alla fönsterlister och rullgardiner är på plats och att jag kommer sova som en prins efter denna killerweekend i Göteborg med tjejmaffian.
Kvällen och dagen avslutas med The Perishers - Pills, klockan slår över till 00:00 och jag tänker på alla som gör mig glad.
Jobbet är ju det ständiga inslaget från och med tisdag kl 0700, men en tillvaro baserat enbart på detta är ett varande som inte räcker till. Nenne ska ta sig hit en dag. Jag ska ta mig till Nenne en dag. Kanske Lund en helg. Soliga sommardagar måste det hängas lite med Jönköpingsgänget och gamla IB-veteraner.
Sen ska det spelas en ohälsosam massa dragspel; dunkas trummor så att Hultarps utemöbler går i konkurs; rivas gitarrsträngar så fingrarna spricker och svänga basen så det går vågor på sjön. Synd och skam att min mikrofon råkar vara borttappad.
Dessutom har jag ingen tillräckligt bra dator att spela in på.
På tal om datorer förde jag och far min en diskurs tidigare angående den nyligen instiftade FRA-lagen. Till allas stora glädje är vi ett steg närmare 1984 och försvarets radioanstalt ska helt plötsligt få övervaka all informationstrafik över sveriges gränser. Men låt oss inte vara paranoida. FRA:s hemliga agenda är egentligen att övervaka USA:s nättrafik genom sverige för att på så sett kunna hindra att deras motsvarighet till FRA övervakar oss i sin tur. Det kan vi hoppas. Ska man vara paranoid kan det vara amerikanska underrättelsetjänsten som infekterat min andra dator här med ett virus som uppdaterar sig varje gång man kopplar upp sig mot internet. Genom att göra det tillräckligt snabbt innan Antivirusprogrammet hinner uppdatera sin databas kan således amerikanarna fjärrstyra min dator för att spana på svenska underrättlsetjänster från inom våra gränser. Så nu vägrar jag använda den på nätverket.
Så sitter man också och funderar på om man ska fråga tysken om dragspelaren. Schweizervännen säger att hon saknar sin Kung-Fu munk. Men han är i Shaolin och tränar. Vad är värst; att ha någon en halv värld bort eller inte veta vad man har?
Vad jag vet är att min säng ligger bäddad där uppe, att alla fönsterlister och rullgardiner är på plats och att jag kommer sova som en prins efter denna killerweekend i Göteborg med tjejmaffian.
Kvällen och dagen avslutas med The Perishers - Pills, klockan slår över till 00:00 och jag tänker på alla som gör mig glad.
posterius prius
- Ting tings ljudmässiga setup är ju på intet sätt trummor och sång. Däremot är det skönt att se dem slå ett slag för trummorna (hoho) och inte sälja sig till midi-djävulen som annars så girigt infekterar upp alla trumspår i modern rock/pop.
- Infektioner finns även på... andra platser. Jag vet inte om jag har tystnadsplikt eller inte men man kan alltid föreställa sig ett scenario där två patienter kanske har vancomycinresistenta enterokocker (mördarbakterier). Men det kan vi inte veta även om vi inte vet om vi vet det eller inte. Om det skulle inträffa skulle man eventuellt behöva prover, men det vet vi ju inte heller.
- Infektioner finns även på... andra platser. Jag vet inte om jag har tystnadsplikt eller inte men man kan alltid föreställa sig ett scenario där två patienter kanske har vancomycinresistenta enterokocker (mördarbakterier). Men det kan vi inte veta även om vi inte vet om vi vet det eller inte. Om det skulle inträffa skulle man eventuellt behöva prover, men det vet vi ju inte heller.
Ett kondensat av sommaren.
Så sitter man här ännu en kväll. Inbillar sig att man är förnäm bara för att man läser Strindberg på tåget, dricker te och spelar bandlös bas.
Gårdagen exkursion till Jönköping förgylldes av en pop-punk utstyrsel. Det hela var ett urartat fall av "vilka-skor-ska-jag-ha-idag?"-syndromet. Då alla bra skor lämnades i Lund stod jag med ett par skejtarsneakers eller röda skinnskor; eller till ska jag ta pappas gamla Jägarkängor?
Det blev helt enkelt rutiga byxor, kängor och skinnjacka. Busschauffören tittade snett på mig; min systers vänner tittade snett på mig; mamma tittade snett på mig; mina vänner tittade snett på mig; skinheadsen på juneporten tittade snett på mig. Men med ett par så sköna skor kan man ta all skit i världen. Och jag kunde gömma mig i Röda Rummet närhelst jag ville.
På tal om skit har jag upplevt mycket sådant idag också. Kvällspasset på jobbet skulle gås igenom. Inget konstigt. Mata gamlingarna; sköta toaletten och lägga dem till sängs. Och eftersom det inte blev någon P&L nästa vecka kunde jag skriva upp mig på jobb redan då. Det räcker säkert till att finansiera min kurslitteratur! "Quantum Physics - A complete introduction". Men det är ju till hösten det. Nu ska jag förlusta mig med Neuropsykologi och SatC.
Gårdagen exkursion till Jönköping förgylldes av en pop-punk utstyrsel. Det hela var ett urartat fall av "vilka-skor-ska-jag-ha-idag?"-syndromet. Då alla bra skor lämnades i Lund stod jag med ett par skejtarsneakers eller röda skinnskor; eller till ska jag ta pappas gamla Jägarkängor?
Det blev helt enkelt rutiga byxor, kängor och skinnjacka. Busschauffören tittade snett på mig; min systers vänner tittade snett på mig; mamma tittade snett på mig; mina vänner tittade snett på mig; skinheadsen på juneporten tittade snett på mig. Men med ett par så sköna skor kan man ta all skit i världen. Och jag kunde gömma mig i Röda Rummet närhelst jag ville.
På tal om skit har jag upplevt mycket sådant idag också. Kvällspasset på jobbet skulle gås igenom. Inget konstigt. Mata gamlingarna; sköta toaletten och lägga dem till sängs. Och eftersom det inte blev någon P&L nästa vecka kunde jag skriva upp mig på jobb redan då. Det räcker säkert till att finansiera min kurslitteratur! "Quantum Physics - A complete introduction". Men det är ju till hösten det. Nu ska jag förlusta mig med Neuropsykologi och SatC.
Non Serviam
Bloggen har då flyttats till ny adress meddelas jag. Publishme.se - ett ångestfyllt och tonårsdoftande skrik efter uppmärksamhet. Själv vill jag dock inte betraktas som rampljushora. Stolt konstaterar jag att antal besökare per dag snittar 1,2 ännu en vecka.
Torsdagskvällen bjuder på fler insikter:
Förutom ganska privata och relationsrelaterade händelseförlopp har jag tidigare betraktat tiden på IB som en utopi. Med utgångsbetyg som lovar mig tillträde till sveriges alla utbildningar och en labbportfolio som långt in på universitetet fugerar som eftersträvansvärd mall finns inte mycket som kunde varit bättre. Men en genomläsning av Bernur.blogg.se övertygar mig om att jag gått miste om fantastiskt mycket. Björn, aka Hin Håle, måste utan tvekan vara den sjukaste läraren som någonsin undervisat vid jönköpings stoltaste lärosäte. Hans blogg kommer från och med nu utgöra en del av min dagliga rutin och själsliga kultivering. Anarkisten som tatuerar Non Serviam på sin vänstra arm och iklär sig rollen som svenskalärare med de dolda motiven att frälsa sina elever från vardagens tristress.
På det stora hela är jag ganska melankolisk och nostalisk idag. Gårdagen bjöd på flera efterlängtade och oväntade möten. Ett gäng IB-lärare som invaderar Bongo Bar; glädje och sorg som möts och byts i varandra. Avslappnande konversationer med människor som inte finns kvar i ens liv och stela kramar som önskar säga mycket mer än man kan formulera i ord. Det hela är mycket omskakande och upplyftande på samma gång.
Så kan man lyssna på Zeigeist en sista gång innan man borstar tänderna och kryper till sängs. För ett år sedan såg jag dem på studentfesten. Fantastisk kväll. Man får väl ta det man fick och göra fina minnen av det.
Imorgon träffar jag Ola. Min godaste vän. Det är sådant man behöver - lever på. Goda vänner, goda förebilder och god litteratur. Och självklart lite Sex & the City.
Torsdagskvällen bjuder på fler insikter:
Förutom ganska privata och relationsrelaterade händelseförlopp har jag tidigare betraktat tiden på IB som en utopi. Med utgångsbetyg som lovar mig tillträde till sveriges alla utbildningar och en labbportfolio som långt in på universitetet fugerar som eftersträvansvärd mall finns inte mycket som kunde varit bättre. Men en genomläsning av Bernur.blogg.se övertygar mig om att jag gått miste om fantastiskt mycket. Björn, aka Hin Håle, måste utan tvekan vara den sjukaste läraren som någonsin undervisat vid jönköpings stoltaste lärosäte. Hans blogg kommer från och med nu utgöra en del av min dagliga rutin och själsliga kultivering. Anarkisten som tatuerar Non Serviam på sin vänstra arm och iklär sig rollen som svenskalärare med de dolda motiven att frälsa sina elever från vardagens tristress.
På det stora hela är jag ganska melankolisk och nostalisk idag. Gårdagen bjöd på flera efterlängtade och oväntade möten. Ett gäng IB-lärare som invaderar Bongo Bar; glädje och sorg som möts och byts i varandra. Avslappnande konversationer med människor som inte finns kvar i ens liv och stela kramar som önskar säga mycket mer än man kan formulera i ord. Det hela är mycket omskakande och upplyftande på samma gång.
Så kan man lyssna på Zeigeist en sista gång innan man borstar tänderna och kryper till sängs. För ett år sedan såg jag dem på studentfesten. Fantastisk kväll. Man får väl ta det man fick och göra fina minnen av det.
Imorgon träffar jag Ola. Min godaste vän. Det är sådant man behöver - lever på. Goda vänner, goda förebilder och god litteratur. Och självklart lite Sex & the City.
En vecka i Juni
Sagt och gjort, Alice in Videoland fick sig en riktig genomlyssning och har fått fylla vardagsrummet med synth-dunk de senaste kvällarna. Jag kommer inte ifrån att all elektronisk musik är erotisk på något sätt. Kanske må vara en hastig generalisering då Strip Music och Alice in Videoland är de enda jag ägnat någon tid åt i denna genre, men inte desto mindre.
Nu är det i alla fall hemfärd som gäller. Lund må ha befäst sin plats i mitt hjärta och Öresund har betvingat mig med sin charm, men aldrig kommer en sommar vara lika skön som i Småland. Kanske har min tid i en lägenhet fått mina minnen av den Småländska naturen att blomma till aldrig förr tänkbar glans, fast just nu kan jag inte tänka mig någon härligare syn än en grankantad sjö eller mosstäckta skogar dränkta i ljummet sommarregn.
Så nu sitter man här och längtar efter saker. Då ska vi även vara snabba att påpeka hur oerhört mysigt det varit de senaste dagarna. Juni fick en kanonstart.
En eftermiddag gjorde Filip och jag en tomatsallad som avnjöts i bästa samboanda på picknick i Sankt Hans backar. Senare togs en rejäl springtur varpå jag hittade ett gäng miljövetare som grillade. Resterande torsdagskväll spenderades med dem. µ säger jag bara. Dragspel. Stämsång. Det var en stjärnklar natt. Fan för värmland, efterfesten skulle varit underbar.
Fredagen ägnades åt kören och köpenhamn. Högst uppe i Gula Tornet sjöng vi punchvisan och satte tonerna i halsen när vi föll tillsammans. Fantastisk middag avnjöts på ströget. Efter att ha druckit någon öl och lyssnat på Kashmir åkte vi tillbaka till Malmö där jag hastigt lämnade körmedlemmarna för att hinna med Dollyfesten hos Jossan o Lina. Men festabitionerna rasade fort när tröttheten kickade in och jag somnade snart på Linas säng.
En storslagen avskedsfest innan sommaren blev det så här på skarpskyttevägen. Volleyboll, Gin&Tonic och grillad kvällsmat värdig vilken kunglighet som helst.
En Sommardag
Så då sitter man en kväll i Juni, fastvuxen i sin vardagsrumssoffa och bloggar. Sicken tillvaro.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
Anders skickade ett mail där han ändrade min muntatid från 1400 på onsdag till 0830 samma dag. Detta i Måndags. Tisdag vid lunchtid läser jag ett nytt mail där han tar tillbaka det förra mailet. Han hade sett fel i schemat och min bokade muntatid var 1400 på tisdag. Filip hade gjort lite potatismos och köttbullar som snabbt kunde förtäras. Sedan bar det av till Matematicum där vi snabbt konstaterade att ett VG passade bäst till mina prestationer denna termin. Därefter pratade vi karate. 32/35 är skönt.
Jag började nästan gråta på konserten i lördags. Att för första gången höra kontrabasen kicka in i Introtius och stämmornas snuskigt mäktiga samklang i Kyrie fick benen att skaka på riktigt. Svettigt var det.
Festen blev också bra. Vardagsrummet såg riktigt gemytligt ut och det kom alldeles lagom med gäster. Ingen klagade och när jag och syster körde ut pojkarna ut vardagsrummet/mitt sovrum frammåt fyra på natten kunde vi alla somna glada.
Måndag tog jag syster till bussen och handlade nya sandaler på stan. Sedan hade mina karate-kids gradering.
Jag fick dessutom ett par sparkar i huvet och ett blått bälte.
Idag spelade vi volleyboll, svettades och blev täckta av sand. Efter det vet jag inte vad som hände. Partysugen som en gris kokade jag pasta och hittade en vinflaska som exploderat i fönstret. Allt konsumerades och kvällens planer började smidas. Tre glas vin och en halvtimma senare insåg jag att det inte verkade vara något på gång och det hela urartade till en enmans hemmamyskväll med jordnötter och te.
Sen finns det massa mer saker att säga och skriva som jag helt enkelt inte orkar med; klockan är ändå elva. Och vem läser denhär sketna bloggen ändå. Två besökare per vecka?
Nu ska jag lyssna igenom Alice in Videolands album. Så kan jag skriva någon rad om musik nästa gång.
