Perfektion
Hur hittar man tillbaka den där känslan av att allt har ett mål och mening, när själva livet är en strävan mot perfektion och njutning in i det sista?
Jag kan inte tänka mig hur allt skulle kunna vara så bra som jag vill att det ska vara. Ju mer man vet, ju mer skadad blir man och minnerna bleknar på tok för långsamt. I desperation greppar man efter allt som blänker, all skönhet, men ser bara solens reflektioner fly ju närmare dem man kommer.
Och när man står med ett substitut och än en gång längtar efter sanning känns det lite som om allt var i onödan i alla fall.
Backar man eller springer med huvudet först in i nästa snårskog?
Jag kan inte tänka mig hur allt skulle kunna vara så bra som jag vill att det ska vara. Ju mer man vet, ju mer skadad blir man och minnerna bleknar på tok för långsamt. I desperation greppar man efter allt som blänker, all skönhet, men ser bara solens reflektioner fly ju närmare dem man kommer.
Och när man står med ett substitut och än en gång längtar efter sanning känns det lite som om allt var i onödan i alla fall.
Backar man eller springer med huvudet först in i nästa snårskog?
Kommentarer
Trackback
