simonkaizer

Det är fysiskt. Rent fysiskt.
Känslan i fingrarna.
Bröstkorgen under hakan.
Andetagen.
Familjärt och fysiskt.

Något man inte kan tänka sig till.
Inte rationalisera bort.
Påtagligt och viktigt
men ersättbart.

Det är välviljan som är värst.
Känslan av att bry sig
utan att riktigt älska.
Känslan att man viker sig för strömmen
för det är inte värt att kämpa emot.

Som att vilja bli hatad
utan att behöva såra.
För att läka ihop
ett sår som aldrig funnits
vilka plåster hjälper då?

Så enkelt att stanna
så svårt att gå.
Så enkelt att stanna
så svårt att leva.