Jag ska så hjärtansgärna vara eran bög
Loke säger det så rätt:
Jag är fienden av varje typ och slag,
för om vanlig innebär
att vara nåt av det ni är;
dela era ideal, då ska jag aldrig va normal.
Hur hårt ni än kan slå ska jag va hårdare ändå.
För varje en av oss som dödas ska tusen mera födas.
Så skuttar jag överlycklig och adrenalinpumpad till bongo bar för att träffa syster min och några vänner. Varan detta undrar människor. Svaret var: jag höll på att bli nitad av en nazze. Hade säkert blivit om inte ett par tjejer suttit i samma busskur. Och det kändes underbart. Hans ilska, hans hatfyllda blick; hans totalt skrattredande försök att mucka gräl med killen i röda skor. Hans händer mot mig när han knuffar in mig i reklamskylten och frågar vad mitt problem var. För jag vet att sekunden han höjer sina knytna nävar är han dömd att dö; dö precis som alla andra äckliga faschister, deras idéer och ideal. Men jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.
Jag känner efter om min puls skenar iväg. Men det gör den inte. Vi står på busshållplatsen vid vätterstranden. Tre skinnskallar, två tjejer och jag; bögjäveln med rosa tygväska. Bara en av dem är dum nog att ge sig på mig lite tafatt och de andra försöker tillsammans med tjejerna lugna honom. "Inte här" kanske de viskar "det är för mycket folk" - var vi ensamma kanske jag inte skulle kunna vara här idag. Jag kämpar inte min kamp på gatan, utan tar ställning när situationer dyker upp och för dialogen i vardagen. Men om det någon gång skulle smälla skulle det vara min armbåge i hans näsben. Mina fingrar i hans ögon. Mitt knä i hans skrev. De är för dumma i huvet för att inse att de kommer förlora i långa loppet, hur många bögar de än lägger in på sjukhus. Och de är alla dömda att hatas av samhället, förtvina, ångra sig, skämmas. Deras hat kommer de bara få tillbaka hundrafalt. Jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.
Sen är det klart att jag inte känner typerna; han kan mycket väl ha snetänt på hemkört och flugsvamp och hans kompisar kanske rakade håret för att de låg i lumpen. Men jag drar dem alla över samma kam sålänge de delar någon homofob attityd och hotar mig eller någon annan.
I varje fall kommer jag fortsätta använda min rosa väska, röda skor och gröna basker och kasta slängkyssar till alla som hatar mig; nu vet jag att de gör det. Det är ömsesidigt. Och de kommer förlora- deras gener dö. För vi är fler, starkare, smartare och snyggare. Och självklart får vi alla tjejerna.
Jag är fienden av varje typ och slag,
för om vanlig innebär
att vara nåt av det ni är;
dela era ideal, då ska jag aldrig va normal.
Hur hårt ni än kan slå ska jag va hårdare ändå.
För varje en av oss som dödas ska tusen mera födas.
Så skuttar jag överlycklig och adrenalinpumpad till bongo bar för att träffa syster min och några vänner. Varan detta undrar människor. Svaret var: jag höll på att bli nitad av en nazze. Hade säkert blivit om inte ett par tjejer suttit i samma busskur. Och det kändes underbart. Hans ilska, hans hatfyllda blick; hans totalt skrattredande försök att mucka gräl med killen i röda skor. Hans händer mot mig när han knuffar in mig i reklamskylten och frågar vad mitt problem var. För jag vet att sekunden han höjer sina knytna nävar är han dömd att dö; dö precis som alla andra äckliga faschister, deras idéer och ideal. Men jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.
Jag känner efter om min puls skenar iväg. Men det gör den inte. Vi står på busshållplatsen vid vätterstranden. Tre skinnskallar, två tjejer och jag; bögjäveln med rosa tygväska. Bara en av dem är dum nog att ge sig på mig lite tafatt och de andra försöker tillsammans med tjejerna lugna honom. "Inte här" kanske de viskar "det är för mycket folk" - var vi ensamma kanske jag inte skulle kunna vara här idag. Jag kämpar inte min kamp på gatan, utan tar ställning när situationer dyker upp och för dialogen i vardagen. Men om det någon gång skulle smälla skulle det vara min armbåge i hans näsben. Mina fingrar i hans ögon. Mitt knä i hans skrev. De är för dumma i huvet för att inse att de kommer förlora i långa loppet, hur många bögar de än lägger in på sjukhus. Och de är alla dömda att hatas av samhället, förtvina, ångra sig, skämmas. Deras hat kommer de bara få tillbaka hundrafalt. Jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.
Sen är det klart att jag inte känner typerna; han kan mycket väl ha snetänt på hemkört och flugsvamp och hans kompisar kanske rakade håret för att de låg i lumpen. Men jag drar dem alla över samma kam sålänge de delar någon homofob attityd och hotar mig eller någon annan.
I varje fall kommer jag fortsätta använda min rosa väska, röda skor och gröna basker och kasta slängkyssar till alla som hatar mig; nu vet jag att de gör det. Det är ömsesidigt. Och de kommer förlora- deras gener dö. För vi är fler, starkare, smartare och snyggare. Och självklart får vi alla tjejerna.
Ego solus ipsus
... i min egen bedövande dimma.
Någon sa att vi var olika typer; hon vars sinne öppnas av kusternas outtalade frihet, och jag - vad är jag? - som i varje ledig stund flyr det öppna och platta havet och föredrar värmen av en insjö och skuggan av en gran. Desperat refuterar jag hennes teori att jag skulle vara en hemmakär latmask; vilket självklart var hennes tanke även om den inte var utsagd. Men innerst inne undrar jag vad jag skulle i världen att göra och om jag längtar någonstans alls. Vad finns att se och varför skulle jag se det när så många andra redan gjort det? Finns det inte tillräckligt att se där vi står och går varje dag?
Så jag lägger mig vid sjön och läser en samling essäer om konstruktivismen. Det var nya tankar och nya idéer; nya sätt att njuta av vardagen och dagdrömmeriet - för mig. Och vet ni vad? Jag släppte inte ut ett dugg mer koldioxid än vanligt och det kostade mig ingenting!
[...] just to see how long it will bend.
Latin loving lizards
Rogues of R'n'B
Heretics of Hip Hop
You never shall be free
I stand on the foundation
Divin'ty's holy seed
I beg you all to listen
I pledge the Hard Rock Creed
Så en onsdagskväll sitter man och lyssnar på The string Quartet's tolkning av skivan Mezmerize. Parallellt med orginalet bara för att det är så kul. Och i refrängen till Violent Pornography saknar jag woofern som ska sätta stolen i gungning. Samtidigt säger Serj: -Brainwashing; It's a non-stop disco. Och det ligger något i att livet ska vara en fest. Men som alla moderna ideal är det både omöjligt och löjligt. Är det detta vi längtar efter kommer vi som bekant aldrig hitta lyckan. Vad som verkligen räddar livet på en är goda arbetskamrater och god mat, såsom syltade grönsaker.
Och igår lyssnade vi på Make It Wit Chu. Sometimes the same is different. But mostly it's just the same. Hela låten är genial i sin enkelhet och jag kan sitta och lyssna hur länge som helst på det hypnotiska riffet. Hela världen är gjord av gelé och det enda man vet är att I wanna make it witchu.
Fast imorgon ska det jobbas igen; 0700-1300 som omväxling, vilket passar bra då syster är nylingen hemkommen och vi får besök av the Aussie. Nu ska jag skicka iväg ett sms; göra någon glad; borsta tänderna och sova.
Rogues of R'n'B
Heretics of Hip Hop
You never shall be free
I stand on the foundation
Divin'ty's holy seed
I beg you all to listen
I pledge the Hard Rock Creed
Så en onsdagskväll sitter man och lyssnar på The string Quartet's tolkning av skivan Mezmerize. Parallellt med orginalet bara för att det är så kul. Och i refrängen till Violent Pornography saknar jag woofern som ska sätta stolen i gungning. Samtidigt säger Serj: -Brainwashing; It's a non-stop disco. Och det ligger något i att livet ska vara en fest. Men som alla moderna ideal är det både omöjligt och löjligt. Är det detta vi längtar efter kommer vi som bekant aldrig hitta lyckan. Vad som verkligen räddar livet på en är goda arbetskamrater och god mat, såsom syltade grönsaker.
Och igår lyssnade vi på Make It Wit Chu. Sometimes the same is different. But mostly it's just the same. Hela låten är genial i sin enkelhet och jag kan sitta och lyssna hur länge som helst på det hypnotiska riffet. Hela världen är gjord av gelé och det enda man vet är att I wanna make it witchu.
Fast imorgon ska det jobbas igen; 0700-1300 som omväxling, vilket passar bra då syster är nylingen hemkommen och vi får besök av the Aussie. Nu ska jag skicka iväg ett sms; göra någon glad; borsta tänderna och sova.
Solsken
Och en ledig måndag kan man stå i hagen och gosa med hästarna. Millie blir överlycklig när man slår ihjäl några bromsar som terroriserar henne och lägger tacksamt mulen mot mitt bröst; där andas hon ut tungt flera gånger så hela magen blir varm. Sedan kan man ligga på altanen i solskenet och klia hunden bakom öronen eller spela en sommarvisa på dragspelet.
När föräldrarna sedan åker iväg ska jag nog ta en långpromenad runt sjön. Dagens sommarpratare, kirurgen något Simonsson, sa att en promenad om dagen botar det mesta som han själv inte botar med skalpell.
Det är bara att jag saknar sällskap här ute. Och en måndag känns det omotiverat att åka in till stan en timma, då det tar minst två att ta sig fram och tillbaka. Dessutom vore det rent av hedniskt att låta dessa solstrålar och den skimrande sjön bli ett substanslöst minne utan att ha gjort något mysigt här hemma. Så nu skall avnjutas ännu en nybryggd kopp kaffe. Hunden väntar på mig.
När föräldrarna sedan åker iväg ska jag nog ta en långpromenad runt sjön. Dagens sommarpratare, kirurgen något Simonsson, sa att en promenad om dagen botar det mesta som han själv inte botar med skalpell.
Det är bara att jag saknar sällskap här ute. Och en måndag känns det omotiverat att åka in till stan en timma, då det tar minst två att ta sig fram och tillbaka. Dessutom vore det rent av hedniskt att låta dessa solstrålar och den skimrande sjön bli ett substanslöst minne utan att ha gjort något mysigt här hemma. Så nu skall avnjutas ännu en nybryggd kopp kaffe. Hunden väntar på mig.
Next time I make out, it won't be with you.
Nej, hon har helt rätt. Inte vill man vara tillsammans med någon Amelie från Montmartre inte. Hon är ju skadad på riktigt. Storstadsromantiken är överdriven. Om man hela tiden ska finna de små källorna till njutning kanske man blir immun mot större känslorörelser. Synd bara att det är så snyggt med page och höga kjolar. Till mitt försvar har jag börjat använda keps. Och slutat ens feströka; även om rödvinspoeten springer till liv varje lördagkväll. Då låtsas jag vara lite svår fast jag egentligen bara vill ha vad alla vill. Men idealister har det svårt i verkligheten, trots att vi bara är realister med framtidstro.
Fast inte kan man sitta en söndagskväll och ojja sig över allt vackert som glider mellan fingrarna. Däremot kan jag ojja mig över vad som glider av fötterna. Nämnligen mina skor. Det är väl förbannat att invånarna i ett modernt land ska tvingas lida så för kapitalismens produktionsdrev? Jag tror inte man behöver ha läst kvantmekanik för att fatta att ett par joggingskor är dömda att gå sönder om man fäster ihop dem med en enkelsöm. Det kan knappast vara en skomakare som gjort denna design. Slit och släng-djävulen besitter varenda tillverkare och så står man där en dag mitt ute i träsket med tårna i sumpen och 4 km hem. Kan man inte nita fast sulan med titanskruvar och binda ihop överdelen i kevlar. Jag bävar inför att köpa nya joggingskor.
Fast inte kan man sitta en söndagskväll och ojja sig över allt vackert som glider mellan fingrarna. Däremot kan jag ojja mig över vad som glider av fötterna. Nämnligen mina skor. Det är väl förbannat att invånarna i ett modernt land ska tvingas lida så för kapitalismens produktionsdrev? Jag tror inte man behöver ha läst kvantmekanik för att fatta att ett par joggingskor är dömda att gå sönder om man fäster ihop dem med en enkelsöm. Det kan knappast vara en skomakare som gjort denna design. Slit och släng-djävulen besitter varenda tillverkare och så står man där en dag mitt ute i träsket med tårna i sumpen och 4 km hem. Kan man inte nita fast sulan med titanskruvar och binda ihop överdelen i kevlar. Jag bävar inför att köpa nya joggingskor.
Sondmata mig, jag vill ha något.
Mitt liv är fyllt av hål,
Två plus två, ung och kåt
Party i Malmö city är vad pojkar vill ha
Svart och vitt blir hat och blod
tynar bort i en spegel jag har
Vad ska du bli hjärter dam - du ska va president!
Så sitter man här hemma en torsdagskväll och spottar ut låtar. En gammal text jag fick av Jossan fick pimpas upp med en extra refräng och ett gitarriff i C#-moll. Jag tror den handlar om Thåström (allt handlar om Thåström) så jag försökte subtilt få in lite referenser i den sista versen; någon insatt kanske kan tyda någon?
Det var flera låtar i min sångbok som aldrig blivit färdiga och vilka lätt kunde kompletteras med ett munspelssolo, stick, bryggor och små verser. Det kanske går att framföra något på Trubadurkvällen under höstens inspark. Pinsamt bara hur enformigt innehållet är. Flickor flickor flickor. Lite polare, lite tonårstristess. Å andra sidan reflekterar det rätt bra min tillvaro - åtminstone vad jag ägnar tankekraft åt.
Jobbet är gött. Jonas är tillbaka från sin semester så man man få lite manlig bonding på arbetsplatsen och rutinerna blir mer och mer rutinmässiga, vilket tillåter högre avslappningsgrad i allt jag tar mig för. Nu ska det bara uthärdas ett 0700-1600 pass imon för att sedan få grilla loss med grabbarna och vännerna i Vaggeryd.
Två plus två, ung och kåt
Party i Malmö city är vad pojkar vill ha
Svart och vitt blir hat och blod
tynar bort i en spegel jag har
Vad ska du bli hjärter dam - du ska va president!
Så sitter man här hemma en torsdagskväll och spottar ut låtar. En gammal text jag fick av Jossan fick pimpas upp med en extra refräng och ett gitarriff i C#-moll. Jag tror den handlar om Thåström (allt handlar om Thåström) så jag försökte subtilt få in lite referenser i den sista versen; någon insatt kanske kan tyda någon?
Det var flera låtar i min sångbok som aldrig blivit färdiga och vilka lätt kunde kompletteras med ett munspelssolo, stick, bryggor och små verser. Det kanske går att framföra något på Trubadurkvällen under höstens inspark. Pinsamt bara hur enformigt innehållet är. Flickor flickor flickor. Lite polare, lite tonårstristess. Å andra sidan reflekterar det rätt bra min tillvaro - åtminstone vad jag ägnar tankekraft åt.
Jobbet är gött. Jonas är tillbaka från sin semester så man man få lite manlig bonding på arbetsplatsen och rutinerna blir mer och mer rutinmässiga, vilket tillåter högre avslappningsgrad i allt jag tar mig för. Nu ska det bara uthärdas ett 0700-1600 pass imon för att sedan få grilla loss med grabbarna och vännerna i Vaggeryd.
- Fysiska pinsamheter -
Jaa, idag såg jag det formella antagningsbeskedet från Studera.nu. Man är ju tvungen att tacka ja trots platsgarantin i programmet. Så, när man ändå var i farten kunde man ju anmäla sig till en extra kurs till hösten för att hålla ångan uppe, och astronomihuset hade mycket att erbjuda i form av lediga platser med restanmälan.
Trött i huvet av en hel helgs jobb läste jag igenom kursbeskrivningarna och kollade med schemat till Fysik 2 som ska komma i första hand. Då Astrobiologi var förlagd på måndagar (reserverat till Karate) kollade jag High Energy Astrophysics, och kunde gladeligen konstatera att det skulle gå att läsa parallelt. Det var tyvärr först efter att jag anmält mig och mailat studierektorn på astronomihuset som jag insåg det absurda i att ge en kurs på grundnivå på engelska; speciellt någon som High Energy Astrophysics.
Således kommer hela astronomihuset undra vad det är för idiot på fysicum som söker avancerade kurser innan han ens påbörjat Fysik 2. Jag kommer dö.
Jag rensar tankarna med hänsynslöst gitarrshreddande till Disenchanted Lullaby; One by One är ju ett gediget guldalbum som jag lyssnat på för lite på sistone. Sedan går Viva la Vida resten av kvällen - Violet Hill speciellt.
Två refränger som matchar mina funderingar.
Trött i huvet av en hel helgs jobb läste jag igenom kursbeskrivningarna och kollade med schemat till Fysik 2 som ska komma i första hand. Då Astrobiologi var förlagd på måndagar (reserverat till Karate) kollade jag High Energy Astrophysics, och kunde gladeligen konstatera att det skulle gå att läsa parallelt. Det var tyvärr först efter att jag anmält mig och mailat studierektorn på astronomihuset som jag insåg det absurda i att ge en kurs på grundnivå på engelska; speciellt någon som High Energy Astrophysics.
Således kommer hela astronomihuset undra vad det är för idiot på fysicum som söker avancerade kurser innan han ens påbörjat Fysik 2. Jag kommer dö.
Jag rensar tankarna med hänsynslöst gitarrshreddande till Disenchanted Lullaby; One by One är ju ett gediget guldalbum som jag lyssnat på för lite på sistone. Sedan går Viva la Vida resten av kvällen - Violet Hill speciellt.
Två refränger som matchar mina funderingar.
Nästan en vecka
Någon på ett internetforum anklagar mig för att vara nedlåtande i mina argument. Och ja, när jag ogenerat liknar någons trångsynta anti-gay argument med konservativ nazist-logik är jag så nedlåtande jag bara orkar.
I en tillvaro långt från närmsta civilisation - läs bra pub - blir internet och mediaströmmen den enda tillflyktsorten under kvällarna. Och Facebook är en lika bra lösning som allt annat. Med några glada skratt och ett gäng ilskna kommentarer på "the Wall" går jag med i gruppen "Gay-marriage killed the dinosaurs". Där väcks än en gång delen av mig själ som mången gång manat mig att gå med i RFSL trots att jag varje gång inser att jag inte orkar gå in och fixa medlemskapet just precis då. Ikväll var jag där med adress och kontonummer. Med spänning väntade jag på att få betala 100 kr till den goda armén som kämpar ett av mina heliga krig men får beskedet att kortinlösaren inte fugerar just nu. Nu får jag helt enkelt skriva en att-göra-lista där jag noterar "Gå till RFSL i Malmö och fixa medlemskap". Do it. Om jag kan få hem en t-shirt och ge ännu en röst till statistiken kanske vågen en dag tippar över. Med tanke på att människor fortfarande dödas på grund av homosexualitet borde det inte vara en dag för tidigt. Idiotiska bibelmuppar och faschistiska homofober; det är så äckligt med trångsynthet.
Däremot gick det bra att gå med i Gröna Studenter, kanske blir lite skönt grönt häng nere i Lund till hösten.
Att man skulle bli lycklig av pengar vet jag inte. Just nu verkar jag mest ha fullt upp med att spendera dem. Trots att bara 2000 vilar osäkert på mitt studentkonto. Men att ha ett jobb att gå till varje vecka gör lite för självkänslan och frihetskänslan; även om jag fysiskt är ganska knuten till Småländska skogens ingenmansland kring Hultarp. Denna inbillade tillgång till oändligt med pengar sporrar till viss del mitt plötsliga infall att lösa in medlemskap i alla dessa föreningar.
Jag köpte lite skivor bl.a. Retox. Så nu får jag passa på att bli Turbojugend också.
I en tillvaro långt från närmsta civilisation - läs bra pub - blir internet och mediaströmmen den enda tillflyktsorten under kvällarna. Och Facebook är en lika bra lösning som allt annat. Med några glada skratt och ett gäng ilskna kommentarer på "the Wall" går jag med i gruppen "Gay-marriage killed the dinosaurs". Där väcks än en gång delen av mig själ som mången gång manat mig att gå med i RFSL trots att jag varje gång inser att jag inte orkar gå in och fixa medlemskapet just precis då. Ikväll var jag där med adress och kontonummer. Med spänning väntade jag på att få betala 100 kr till den goda armén som kämpar ett av mina heliga krig men får beskedet att kortinlösaren inte fugerar just nu. Nu får jag helt enkelt skriva en att-göra-lista där jag noterar "Gå till RFSL i Malmö och fixa medlemskap". Do it. Om jag kan få hem en t-shirt och ge ännu en röst till statistiken kanske vågen en dag tippar över. Med tanke på att människor fortfarande dödas på grund av homosexualitet borde det inte vara en dag för tidigt. Idiotiska bibelmuppar och faschistiska homofober; det är så äckligt med trångsynthet.
Däremot gick det bra att gå med i Gröna Studenter, kanske blir lite skönt grönt häng nere i Lund till hösten.
Att man skulle bli lycklig av pengar vet jag inte. Just nu verkar jag mest ha fullt upp med att spendera dem. Trots att bara 2000 vilar osäkert på mitt studentkonto. Men att ha ett jobb att gå till varje vecka gör lite för självkänslan och frihetskänslan; även om jag fysiskt är ganska knuten till Småländska skogens ingenmansland kring Hultarp. Denna inbillade tillgång till oändligt med pengar sporrar till viss del mitt plötsliga infall att lösa in medlemskap i alla dessa föreningar.
Jag köpte lite skivor bl.a. Retox. Så nu får jag passa på att bli Turbojugend också.
An inconspicuous passage of time
Så står det att tre dagar har passerat, exakt, sedan jag uppdaterade mig häromsist. Mycket troligt. Jag visste helt enkelt inte hur rätt jag skulle ha när det myntades hur jobbet skulle hålla tankarna i styr. Det finns säkert en bättre tidpunkt att skriva än tio över tio en kväll när man ska upp klockan 0600 dagen efter, men jag kommer inte somna på sekunden jag lägger mig till sängs ändå.
Mina vänner kommer och besöker mig en torsdagskväll här i skogen. Tänk om vi inte bodde fem mil från varandra. Men jag har sjöutsikt och mobiltelefon så det får gå.
En dag kan även spenderas med dragspelet, och under tiden fingrarna vrickas i mödosamma försök att hitta rätt på klaviaturen i Bb-dur, tänker jag som många före mig: Jävla Håkan. Jag kommer aldrig kunna spela "Trubbel" med växelbas.
Nu ska jag ringa upp ett telefonnummer. Kommer säkert inte så något svar, men får jag det kommer jag somna glad.
Mina vänner kommer och besöker mig en torsdagskväll här i skogen. Tänk om vi inte bodde fem mil från varandra. Men jag har sjöutsikt och mobiltelefon så det får gå.
En dag kan även spenderas med dragspelet, och under tiden fingrarna vrickas i mödosamma försök att hitta rätt på klaviaturen i Bb-dur, tänker jag som många före mig: Jävla Håkan. Jag kommer aldrig kunna spela "Trubbel" med växelbas.
Nu ska jag ringa upp ett telefonnummer. Kommer säkert inte så något svar, men får jag det kommer jag somna glad.
