simonkaizer

Loke säger det så rätt:
Jag är fienden av varje typ och slag,
för om vanlig innebär
att vara nåt av det ni är;
dela era ideal, då ska jag aldrig va normal.
Hur hårt ni än kan slå ska jag va hårdare ändå.
För varje en av oss som dödas ska tusen mera födas.
 
Så skuttar jag överlycklig och adrenalinpumpad till bongo bar för att träffa syster min och några vänner. Varan detta undrar människor. Svaret var: jag höll på att bli nitad av en nazze. Hade säkert blivit om inte ett par tjejer suttit i samma busskur. Och det kändes underbart. Hans ilska, hans hatfyllda blick; hans totalt skrattredande försök att mucka gräl med killen i röda skor. Hans händer mot mig när han knuffar in mig i reklamskylten och frågar vad mitt problem var. För jag vet att sekunden han höjer sina knytna nävar är han dömd att dö; dö precis som alla andra äckliga faschister, deras idéer och ideal. Men jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.

   Jag känner efter om min puls skenar iväg. Men det gör den inte. Vi står på busshållplatsen vid vätterstranden. Tre skinnskallar, två tjejer och jag; bögjäveln med rosa tygväska. Bara en av dem är dum nog att ge sig på mig lite tafatt och de andra försöker tillsammans med tjejerna lugna honom.  "Inte här" kanske de viskar "det är för mycket folk" - var vi ensamma kanske jag inte skulle kunna vara här idag. Jag kämpar inte min kamp på gatan, utan tar ställning när situationer dyker upp och för dialogen i vardagen. Men om det någon gång skulle smälla skulle det vara min armbåge i hans näsben. Mina fingrar i hans ögon. Mitt knä i hans skrev. De är för dumma i huvet för att inse att de kommer förlora i långa loppet, hur många bögar de än lägger in på sjukhus. Och de är alla dömda att hatas av samhället, förtvina, ångra sig, skämmas. Deras hat kommer de bara få tillbaka hundrafalt. Jag kommer överleva tillsammans med allt jag står för och försvarar. Jag är säker.

Sen är det klart att jag inte känner typerna; han kan mycket väl ha snetänt på hemkört och flugsvamp och hans kompisar kanske rakade håret för att de låg i lumpen. Men jag drar dem alla över samma kam sålänge de delar någon homofob attityd och hotar mig eller någon annan.

I varje fall kommer jag fortsätta använda min rosa väska, röda skor och gröna basker och kasta slängkyssar till alla som hatar mig; nu vet jag att de gör det. Det är ömsesidigt. Och de kommer förlora- deras gener dö. För vi är fler, starkare, smartare och snyggare. Och självklart får vi alla tjejerna.