simonkaizer

- Hej får jag ta den här stolen?
- Värst vad du var pigg på att sitta, jag har en pigg du kan få sitta på också!


Så hade en radiotekniker kissat på universitetssjukhusets tak. Men det var bra för oss, för när områdeschefen var uppe för att inspektera "läckan" hade han tid att släppa upp klassen på taket för att göra mätningar. Kul man kan ha.

Så är man en cykel fattigare men en karnevalstidning rikare.

Dessutom ska jag jobba i öltält på P&L i sommar. Kommer bli kul. Hohoho.

Va? 20 mail! Jag hade ju sex i morse.

Så en lördagsmorgon efter en fantastisk kväll med gamla vänner kliver man in på Musikvaruhuset och köper en softcase till basen för 50:-, men ögonen faller på en låda med gammalt blås som reas ut. Med myror i huvudet går jag runt ett par timmar och fikar, innan jag inser att jag nog ska ha den där trumpeten i alla fall.

Så nu är den min.

Den blå trumpeten. Lackskadad, begagnad, 600:-. Lite som jag själv.

Jag har en underlig minnesbild av hur jag sitter på en stol, och ledigt vilar min högerhand på en killes lår på min högra sida. Efter en minut frågar han mig om jag är homosexuell.

Det är inget underligt eller konstigt med detta, utöver det faktum att jag inte kan avgöra om det hände eller om jag drömde det. Så om jag tafsade dig på låret igår får du gärna höra av dig.

Så en fredag som alla andra efter en fullspäckad vecka drar hela klassen till Malmö för att spela laserdome. Taggad som en femåring beger vi oss och spöar skiten ur varandra i två lag. Zlatan var mitt alter-ego för dagen. Oturligtvis hade något ljushuvud placerat en vägg med lådor mitt i banan som jag kunde springa in i och nästan bryta skenbenet på mitten mot. Detta till trots beger man sig nästföljande måndag till Kyokushinträning och sparkar sina gamla träningskamrater gula och blå.

Spexet var galet bra också såklart. Veckan i sin helhet galen.

Vaknade efter 12:00 tre gånger förra veckan. Var uppte till 0500 en tisdag osv osv.

Det är roligt nästan jämt.

Vuxenlivet är på ett sätt ett liv i exil - säger Jonas Gardell, och jag skriver ner det på en gång.

För att jaga tristressen på flykt ägnar man sig åt studentspex och kaffedrickande. Vakna med fetsmink under hakan, gå till skolan och sova. Äta lunch med familjen och sedan återgå till spexet för att lägga på mer färg i ansiktet. Pröva peruker.
En vårkänsla i magen säger att det är dags att sluta leva rövare och gå i gamla spår. Men jag vet inte hur man ska gå vidare när allt gammalt står och stampar bredvid. Dessutom skulle det bli underligt.

Är det kanske bäst att hålla sig till vad man vet och vad man kan. Fega ur när det kokar över och blunda innan näsan når väggen.

Stå på scen, sjunga, dansa och vara jävligt smart är saker jag kan. Flickor, känslor och självbevarelse lär man sig inte i kursboken.

Jaja. Alla tentor går bra, spexet säljer slut och allt är roligt i allmänhet. Var Glad helt enkelt!

Nu har jag spolat ner all snö från balkongen i toaletten, städat bort vinterns smuts och förberett en kopp kaffe att avnjuta i sommarvärmen! I lund kommer våren lite tidigare.

Underliga och roliga människor som omger en:

Mannen på ICA som tog 2 minuter på sig att välja cigg när hans vanliga märke var slut. När han stressad av den långa väntande kön tog ett kort på måfå, visade sig vara kondomer. Pinsamt.

Falafelmannen som glömde lägga falafel i falafeln. Det visar att ständig sinnesnärvaro är viktig även vid de mest reflexmässiga sysslorna.

Slutligen mannen med de rakade benen på gerdahallens gym, som blev duktigt utstirrad i bastun innan de andra lämnade honom ensam.

Den sista där var i och för sig jag.

Efter att ha läst igenom 5 kapitel i kursboken, kollat upp källhänvisningar och läst ytterligare 16 artiklar i ämnet börjar det forma sig en klump av insikt. Ögonen orkar dock inte med dataskärmen varför jag känner att jag borde skriva ut tre artiklar till innan jag kan börja skriva på mitt arbete. Det är löjligt roligt när man väl kommer igång faktiskt. Det är nog inte helt fel att vara vetenskapsman trots allt.

En halvtimme blir jag stående och velar i lägenheten. Tittar på min dösnygga men än så länge oanvända kyokushin-gi och funderar på att hälsa på klubben. Men det är fan omöjligt att orka träna till klockan halv tio. Det är inte okej.

Jag var ändå och tränade hos dem fem gånger i början av terminen, 200 kr i årsavgift blir 20 kr per timme. Vilket jag ändå kan betala. Ikväll blir det instället att utnyttja sitt gymkort på gerdahallen och gå på ett 90 minuters styrkepass. Det är så jäkla mycket folk där också, så man träffar nästan alltid någon man känner.

Sedan blir det mat på rydbergs innan jag går hem och drömmer om apoptotiska fibroblastomceller med oaktiverat ATM och hyperradiosensitivitet...

Med en massiv skrivuppgift om "Effekter vid låg dosrat och hypersensitivitet" och ca 20 vetenskapliga artiklar att läsa är det bara att begrava sig i kaffe och frukt. Men självklart kommer micke och postar en youtubelänk som är nästan lika intressant som ATM aktiverad apoptos vid HRS i lågdosratsområdet.

Digital entografi. Sicken grej.

http://www.youtube.com/watch?v=TPAO-lZ4_hU

Hade varit fantastiskt att skriva lite mer intressanta saker på bloggen här, men det är inte lika roligt som att bara ordbajsa när man har tråkigt.

Mer kaffe.

Så pallrar man sig iväg till kampradhuset klockan kvart i åtta och kommer för en gångs skull fem minuter innan föreläsningen ska börja. Men tro inte att den börjar bara för det! Istället blir man sittande till klockan 09-00 innan Christer kommer och drar lite strålskadestatistik och epidemiologi. Och med detta jävla vädret finns bara en utgång för dagens sammanlagt 5 timmars föreläsningar: satans sömn. Jag minns inte en slide, ett diagram eller en hel mening från hela dagen. Allt försvann i ett tumult av kaffe, thaimat, choklad och ofrivilligt koma. Var tog torsdagen vägen?

Nu önskar jag bara att någon skulle panikringa och tvinga iväg mig till något. Fika på stan. Extrainsatt rep. Ett pass på gerdahallen. Men istället kommer jag sitta här, för jag är så förbannat trött!
Tack och lov att vi har spex mellan klockan 7 och 10. Då händer i alla fall något. Jävla kropp till att ställa om sig redan. Sova på förmiddagarna och vara pigg mellan klockan 18-24. Jag kan i alla fall titta på en film och fila lite på morgondagens presentation.

Kaffe? Kaka?

På Babianska: Jag skjuter mig i huvet om jag inte får en kick snart.

Och en tredjedel får cancer.

Så en fredagskväll på linje 4 mot Blekingska nation pratar vi cancerstatistik och uppmanar våra manliga medresenärer att ligga minst 5 gånger i veckan för att skydda prostatan. Vi kan omöjligt veta om vår insats kommer hjälpa dem, eller om de alls ligger i riskzonen från början. Men nog skrämde vi vettet ur den stackars femtonåringen som satt i sätet bredvid: "Bli sjukhusfysiker, då får du bota cancer och vara med på obduktion". Och mår man inte illa av livet redan kan man tänka på att underhudsfetter ser ut som lussebulledeg.

Helgen börjar någon gång förra veckan.

Hon sover över efter Damernas Detektivbyrå och går tidigt till föreläsning.

På måndagskvällen dricker vi en öl samt käkar hamburgare och chokladtårta på stämrepet med basen.

På tisdagskvällen beger vi oss efter snöbollskrig och körövning till kalmar där vi sitter lite för länge.

På onsdagsförmiddagen åker vi till helsingborg och tittar på sjukhusfysikernas arbetsuppgifter vid ett mindre sjukhus. Sover gör vi först klockan 0400 efter att ha lagat linsgryta, druckit öl och städat i puben.

Tordagen blir ännu senare med klubbesök på ÖG med tillhörande efterfest på korridoren.

Fredagen försvinner i ett töcken av Hälsningsgille, stålmannenkostym och Världens bästa liveband Babian i Malmö. Vännerna lämnar jag på bussen innan jag letar rätt på Henrik för efterfest. Klockan 0500 släpper taxin av mig vid mejeriet varifrån jag kan springa till Ulrikedal.

Lördagen börjar med hamburgerfrukost på Viggos. Kvällen betyder körfest med fantastiskt sällskap, hoppfulla kramar, stämsång och glittrande ögon. Men 6 fria snapsar betyder också att jag får lämna allt som kunde varit och hjälpa en något överförfriskad polare hem. Klockan tre ringer jag Henrik igen och vi hamnar på Adelgatan 4 där vi diskuterar kulsprutor och hematorax till soluppgången. Jag vaknar på en soffa efter tre timmars sömn och spenderar de kommande 5 timmarna i karnevalskön.

Det var allt som hände.

Jag vill ha svar på mina sms...

Trött efter en hård helg går jag slappt igenom garderoben och byter plats på lite tröjor. Dammsuger golvet. Äter en knäckemacka. Bland skjortor och kostymer hänger även min BJJ-dräkt och judodräkten jag köpte förra veckan för två hundra spänn. De sitter så bekvämt att jag måste ha på dem en stund framför datorn. Efter att jag halvt om halvt konstaterat att BJJ och markfighter förstör min hud för mycket är ju stående fight det enda logiska alternativet och karate det mest uppenbara. Men det vore roligt att kasta sin motståndare också. Om jag hade en extra dag i veckan...

Men det räcker med kyokushin och shito-ryu karate än så länge.

Te, gott sällskap och tv-serier ikväll.

Ja. Det är inte alltid så lätt att ha och underhålla en blogg så som man skulle önska. Antingen är man för disträ eller så är man för mångordig. Denna ständiga kontrovers; att avsky det offentliga samhället med alla dess celebriteter och svartvita papperspornografi samtidigt som man själv känner ett tvång att tömma sig i samma smutsiga pöl. Men vad gör man. Jag kanske gör dig som läser detta en tjänst och låter dig känna mig lite bättre. Underlätta framtida konversationer och förhindra konfrontationer.

Lundalivet är i varje fall sig likt. Onsdagen betyder - trots karate och nära 1000 mawashi-geri - Pub Rydbergs och lite soft nördhäng. Tisdagen är alltid vigd åt kören och det sedvanliga körölet. Måndag är nu för tiden karatedag på riktigt med 2 + 2 timmar träning. Torsdagen kan nog bli en bra pluggdag med utgång på nation. Fredagen är karate och långa fester och lördagen skall hållas öppen för det bästa.

De två senaste veckorna har försvunnit i något mönster enligt detta. Malmö på fredag/lördag med Deepbesök och sena nätter. En av de gångna veckornas höjdpunkter kan ha varit det något spontana klubbesöket på Ögs förra tordagen då jag och körförmannen Henrik begav oss runt kvart i elva efter att ha druckit en öl. Med aktivmärke på studentkortet kunde man glatt kliva förbi den 60 man långa kön och gå in gratis. Bland andra fantastiska kvällar ska vi inte glömma Dr Loves besök på Deep med peruk och solbrillor. Fantastiskt. Ja, saker och

Sittande på middag med mina gamla jönköpingspolare frågar johanna vad jag har för planer för kvällen.
Svaret är sorgligt som det är sant, men jag hade ingen annan ambition än att hitta en flicka att kyssa innan tolvslaget.

Lyckades jag?

Jovisst. En puss blev det alltid.

Nu sitter man ändå här igen och tror att man missar världens hålligång inne i stan. Om jag nu är så inihelvetes sugen på sällskap hade jag ju lika gärna kunnat undvika att göra slut med min flickvän; det är ju knappast så att någon man hittar på krogen på något sätt skulle kunna vara roligare eller bättre än henne under den kvällen man hänger. Speciellt då jag gör det till en självuppfyllande profetia genom att bara prata med tjejer som jag inte är intresserad av eller uppenbart inte är intresserade av mig, eller som verkar intresserade men som sedan visar sig vara gamla flickvänner till mina polare. Fan. Jag hoppas våren kommer med lite bättre känslor.

Borde man börja jobba på fritiden istället för att engagera sig idéellt i olika studentföreningar? Skulle jag bli lyckligare och mer självsäker med mer pengar?

Nu ska jag smaka på min fula rom o cola jag blandade i ensamheten, med en hello-kittyglass istället för is. Det är trots allt lördag kväll.

Ja, tiden går som vi alla märker mellan varven. Stannar upp framför spegeln och hittar ett skäggstrå, eller ett grått hår, eller något helt annat.

Det glöms ibland bort att jag har en sådan här blogg. Antar att de flesta av er läsare också gör det. Men sånt är väl livet; man tar tag i det man kommer ihåg och har tid med.

Vad jag för övrigt ska ta tag i är bandletandet i lund, Julklappspengarna spenderades nämnligen helt allena på gitarrtillbehör i form av delay, vibrato samt distpedal och en sprojlans fräsch Zakk Wylde signature Wah-wahpedal. Den sistnämnda inhandlades under ytterst hastiga omständigheter på en Shell-mack utanför Huskvarna. Men den funkar och var billig, så varför klaga.

Nu ska vi upp och vrida på Judas Priest i stereon.

Så har ännu en vecka gått. Räkneövningar har utförts, renskrivits, inte lämnats in. Projekt har påbörjats, stoppats upp och avstannat i väntan. Nu återstår bara några få välsignade timmar innan helgen v 49 och är slut; andra advent har kommit och gått. Gamla vänner bjuder till fest en fredagkväll och man hamnar i ett terapeutiskt drömtillstånd i sina samtal med både nya och gamla bekantskaper. Sent om natten rullar man hem till tonerna av Soundgarden. Morgonen efter äts det pannkakor med sirap och choklad. På kvällen samlas nördarna för att njuta av sin nästan sektartade sammanslutning i en dunkel källarlokal. Jo visst är livet i Lund inte att leka med. Vad sedan nätterna bjuder på kan man inte tala om. Men såhär i efterhand är jag bara glad att jag vaknade i tid och kunde vara med på konserten.