Flight of the Conchords
Ouh, damn! Jag älskar att ha kompisar. Speciellt kompisar som delar med sig av sin fantastiska musiksmak.
Klockan är sent när ett sms ramlar in på mobilen.
"livet suger, lär dig det redan nu simpan."
Men dagen efter kan vi konstatera att det nog inte är så farligt. Trots att det var dagen efter. Alla ramlar i fällan till och från; det är skönt att falla men alltid hårt att träffa botten.
Men vi vet att vi inte gråter. För vi står i regnet och hackar lök. Och svettas i ögonen. - FotC
Igår var jag i alla fall i skanör med Ostrochorus. Det är bara i körsammanhang och skyltfönster som Julen börjar redan i oktober, men Julsånger is da shit.
Middagen med spenatlaxostpasta var en höjdare, ostrogents gjorde sitt för underhållningen och Lindemans bag&box gjorde också sin del. Sen var det fest, bastu och sång till gryningen. Den svenska punchen. Arak eller död.
Nej, men det viktiga är ju ändå skolan. Jag satte mekaniktentan i onsdags tror jag och på torsdag är det ellära som gäller. RCL-kretsar, elektromagnetisk induktion och växelströmmar. Det är också lycka.
Sen var det capoeira också! Efter en eftermiddag i ångest ställde jag in mina kvällsplaner och hälsade på Preá och lunds capoeiristas. En klubbkamrat från jönkan hade redan kommit igång och det var helt sjukt underbart att få hoppa omkring, slänga iväg hoppsparkar mot huvet på folk och slita tills det inte fanns syre kvar i lungorna.
Det är det som är min hemlighet. Musiken, slagsmål och skolan i en bra blandning. Synd att det går ut över mitt sociala liv bara. Fast ni vill inte träffa mig ändå om jag inte har balans i vardagen. Men när man alltid har en melodi på hjärnan; träningsvärk i ett par kroppsdelar och en rejäl tenta att se fram emot går livet på högvarv och man få ut största möjliga effekt av allt man känner och gör.
But now it's business-time. Two minutes in heaven are better than one minute in heaven. Getting lewd with some food, if that's what you're in to.
Klockan är sent när ett sms ramlar in på mobilen.
"livet suger, lär dig det redan nu simpan."
Men dagen efter kan vi konstatera att det nog inte är så farligt. Trots att det var dagen efter. Alla ramlar i fällan till och från; det är skönt att falla men alltid hårt att träffa botten.
Men vi vet att vi inte gråter. För vi står i regnet och hackar lök. Och svettas i ögonen. - FotC
Igår var jag i alla fall i skanör med Ostrochorus. Det är bara i körsammanhang och skyltfönster som Julen börjar redan i oktober, men Julsånger is da shit.
Middagen med spenatlaxostpasta var en höjdare, ostrogents gjorde sitt för underhållningen och Lindemans bag&box gjorde också sin del. Sen var det fest, bastu och sång till gryningen. Den svenska punchen. Arak eller död.
Nej, men det viktiga är ju ändå skolan. Jag satte mekaniktentan i onsdags tror jag och på torsdag är det ellära som gäller. RCL-kretsar, elektromagnetisk induktion och växelströmmar. Det är också lycka.
Sen var det capoeira också! Efter en eftermiddag i ångest ställde jag in mina kvällsplaner och hälsade på Preá och lunds capoeiristas. En klubbkamrat från jönkan hade redan kommit igång och det var helt sjukt underbart att få hoppa omkring, slänga iväg hoppsparkar mot huvet på folk och slita tills det inte fanns syre kvar i lungorna.
Det är det som är min hemlighet. Musiken, slagsmål och skolan i en bra blandning. Synd att det går ut över mitt sociala liv bara. Fast ni vill inte träffa mig ändå om jag inte har balans i vardagen. Men när man alltid har en melodi på hjärnan; träningsvärk i ett par kroppsdelar och en rejäl tenta att se fram emot går livet på högvarv och man få ut största möjliga effekt av allt man känner och gör.
But now it's business-time. Two minutes in heaven are better than one minute in heaven. Getting lewd with some food, if that's what you're in to.
Bodysnatchers
Hmm, det var också en intressant känsla att betala för en nerladdning.
När jag träffade Jenny, Manne och hans nya kvinna i lördags sprang också John förbi. Han råkade nämna att den nya plattan skulle ha mer gitarr; vilket jag borde uppskatta. Jag är än så länge bara på tredje spåret, men jag måste säga att det är helt okej. Öppningstracket i femtakt känns tyvärr lite krystat och Bodysnatchers låter mer som QOTSA än Radiohead.
Jag har mekaniktenta på onsdag. Gött. Det är partikeldynamik, translations och rotationsdynamik samt gravitation. Jag ska snart hämta en kopp kaffe och läsa igenom anteckningarna från föreläsningarna. Men jag har ett fantastiskt sätt att hantera stressiga situationer; en kvarleva från IB. Det är bara att varva ner. Jag har aldrig varit stressad och orolig på riktigt innan ett prov. Visst får man vara nervös, men någonstans vet jag att ingenting jag någonsin tagit för mig att göra har gått snett. Nu har vi dock Carl-Erik som föreläsare, och just det, jag går ju på universitetet! Nej, jag blir inte mer orolig för det. Fan, jag tar en bit choklad och den där kaffekoppen jag pratade om, sen går jag tillbaka till definitionerna; vi är faktiskt lediga idag. Det betyder att jag gör vad jag vill.
Jag vill lyssna på Regina Spektor och Radiohead samt titta på scrubs och vältra mig i melankoliskt igenkännande när JD gör slut med Elliot trots att de är perfekta för varandra. You are my center when I spin away - Videotape
Nu var 42 minuter och 34 sekunders digital ljudorgasm slut. Det var definitivt värt £ 1.
När jag träffade Jenny, Manne och hans nya kvinna i lördags sprang också John förbi. Han råkade nämna att den nya plattan skulle ha mer gitarr; vilket jag borde uppskatta. Jag är än så länge bara på tredje spåret, men jag måste säga att det är helt okej. Öppningstracket i femtakt känns tyvärr lite krystat och Bodysnatchers låter mer som QOTSA än Radiohead.
Jag har mekaniktenta på onsdag. Gött. Det är partikeldynamik, translations och rotationsdynamik samt gravitation. Jag ska snart hämta en kopp kaffe och läsa igenom anteckningarna från föreläsningarna. Men jag har ett fantastiskt sätt att hantera stressiga situationer; en kvarleva från IB. Det är bara att varva ner. Jag har aldrig varit stressad och orolig på riktigt innan ett prov. Visst får man vara nervös, men någonstans vet jag att ingenting jag någonsin tagit för mig att göra har gått snett. Nu har vi dock Carl-Erik som föreläsare, och just det, jag går ju på universitetet! Nej, jag blir inte mer orolig för det. Fan, jag tar en bit choklad och den där kaffekoppen jag pratade om, sen går jag tillbaka till definitionerna; vi är faktiskt lediga idag. Det betyder att jag gör vad jag vill.
Jag vill lyssna på Regina Spektor och Radiohead samt titta på scrubs och vältra mig i melankoliskt igenkännande när JD gör slut med Elliot trots att de är perfekta för varandra. You are my center when I spin away - Videotape
Nu var 42 minuter och 34 sekunders digital ljudorgasm slut. Det var definitivt värt £ 1.
Med en bekant doft av terpentin
Så slutar det med att man sitter ensam i Hok och dricker ett glas billig sprit i brist på annat att göra.
Tio låtar som går om och om igen;
The Animal five - We're gonna die the same time you and I
Bara för att TAF gjorde den mest helurflippade spelningen någonsin på P&L 2006. Martin signerade ett par tjejbröst med "TAF-Bajs" och bjöd mig på en "Idi Amin", aka en vodka o cola med en hel banan i. Att det är världens bästa cover på sommarens bästa låt gör det inte sämre.
Strip Music - When the Red Light District Feels Like Love
Falska förhoppningar helt enkelt. Jag har inte gråtit så mycket till någon annan låt. Inte minst när de spelade den på Arvika i somras.
The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out
När man är på botten kan en gammal klassiker ge lite hopp tillbaka; det finns alltid en låga kvar. Någon brann för mig en gång i tiden.
Laakso - Death of Us ( alt. WCS)
Egentligen hela albumet "Mother am I good looking?". Det är också sommar. Jag klarade mig igenom hela IB-exams tack vara norrköping och västerbron. WCS och Death of us är mer smärta; frustration och kärlek i den allra värsta blandningen.
Hets - Du är också Dum
Laakso Markus säger det så väl. Jag vill säga det till alla. Jag kanske är dum men innan du dör ska du också fatta att du också är dum.
Bom bom! - Salt
Salt! Salta sig! Göteborg; staden full av salt. Men alla vet ju att det egentligen är Borlänge. Salt är salt; salt är allt. Allt bra som får dig att må dåligt och allt dåligt som får dig att må bra. Raekan in µ <3
Loke - Halvtimme i Himmelen
Vackra människor. Allt du är, allt vi var. Det är nog den enda skivan jag spelar i stereon på mitt rum. Halvtimme i Himmelen bara för att jag underskattat den.
Her Majesty - Always and Forever ( alt. Boys Don't Cry)
Her Majesty är också kliché. Här får man vara lite cyniker! The sun ain't gonna shine again, there's no such thing as love. Men innerst inne vet man att det är en lögn... Boys don't cry är också en cover som överträffar originalet...
Art Brut - Emily Kane (alt. Pump up the volume)
ArtBrut har hittills bara levererat mästerverk, men Emily Kane och Pump up the volume tilltalar mig extra. Other girls went and other girls came; i cant get over my old friend... All my friends think i'm insane i'm still in love with Emily Kane. Pump up the volume berättar historien om killen som knuffar bort sin flickvän för att vrida upp radion när favoritlåten går. Här handlar det om att prioritera - något jag är dålig på - och ja; I would break from your kiss to turn up this pop-song. Jag skulle dessutom dumpa dig om du var "Unrockbar"
Lasse Lindh - Sommarens sista smak
Men i slutet handlar det bara om en sak. LJUUUUUUUG! Ljug och kyss mig hårt en sista gång.
Cheer up, boys, your make-up is running
Jaha. Nu börjar livet.
Om en vecka och en timma har jag min första tenta.
Jag har dessutom anmält mig till tre 15-poängs kurser nästa termin; 30 poäng matte inom mitt program och en distanskurs i psykologi. Gissa vilken bok som är först på kurslitteraturlistan om inte det är gamla goda Passer/Smith, min kära gamla följeslagare sen gymnasiet!
Psykologin kommer antagligen bli en dans på rosor; jag kan den boken utan och innan. Jag är aspepp på psykologi igen!
Igår kollades det på This is England med Lina och Jossan. Det blev som väntat en trevlig kväll med detta goda sällskap, trots att jag efter bion stod förlamad i regnet och inte visste var man hittade en öppen krog i lund.
Filmen var bra, det ska vi inte säga annat om, men jag saknade lite... Vad hade egentligen hänt som satte Combo i fängelse och vad hade Woody med den affären att göra? Klarade sig verkligen Milky och kunde Shaun bli sams med Sandhu igen? Och värst av allt, hur gammal var egentligen Smell? Aja, de gulliga små skin-headsen får mig nästan att önska mig ett par Doc Martens.
Nej, nu ska vi sluta med detta. Jag har fortfarande en labrapport kvar från gravitationslabben igår, Tänk er: hur nära två människor än kommer varandra kommer de aldrig att kunna känna en gravitationsattraktion. Men det finns en kraft som nästan omärkbart verkar mellan alla kroppar.
Om en vecka och en timma har jag min första tenta.
Jag har dessutom anmält mig till tre 15-poängs kurser nästa termin; 30 poäng matte inom mitt program och en distanskurs i psykologi. Gissa vilken bok som är först på kurslitteraturlistan om inte det är gamla goda Passer/Smith, min kära gamla följeslagare sen gymnasiet!
Psykologin kommer antagligen bli en dans på rosor; jag kan den boken utan och innan. Jag är aspepp på psykologi igen!
Igår kollades det på This is England med Lina och Jossan. Det blev som väntat en trevlig kväll med detta goda sällskap, trots att jag efter bion stod förlamad i regnet och inte visste var man hittade en öppen krog i lund.
Filmen var bra, det ska vi inte säga annat om, men jag saknade lite... Vad hade egentligen hänt som satte Combo i fängelse och vad hade Woody med den affären att göra? Klarade sig verkligen Milky och kunde Shaun bli sams med Sandhu igen? Och värst av allt, hur gammal var egentligen Smell? Aja, de gulliga små skin-headsen får mig nästan att önska mig ett par Doc Martens.
Nej, nu ska vi sluta med detta. Jag har fortfarande en labrapport kvar från gravitationslabben igår, Tänk er: hur nära två människor än kommer varandra kommer de aldrig att kunna känna en gravitationsattraktion. Men det finns en kraft som nästan omärkbart verkar mellan alla kroppar.
Turning the other cheek
Oh, Laakso. Jag hade glömt hur fantastiska de är. Markus. Kanske är det för att hela "Mother am I good looking?" -albumet är förknippat med värsta sommarkänslorna eller så beror de helt enkelt på att jag inte hade låtarna med mig till Lund. Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på WCS och Death of us och njuter av mina egna emotionella svallvågor. We did it for love and we did it cause we had to, är det inte det hela livet går ut på? Jag vill leva i en romantisk laakso-dröm; jag kanske låter mig drivas till vansinne bara för att kunna känna igen mig i Krunegårds brunstiga ångest.
Asking my mother "Does peace come along with age?" "No, restlessness grows worse day by day"
Hela helgen har varit en explosion. Hela veckan var nedräkning.
Med frack och körpärm under armen begav jag mig i lördags till hållplatsen i Dalby, där möter jag en äldre dam som ville dela med sig av sin visdom till en yngre generation. Hon hade förlorat många närstående och trodde sig ha fått insikt i de orättvisor som omger oss. Hon ville inte att jag skulle låta mig styras av livet, utan att jag skulle styra det.
Så jag tar tag i livet en liten bit i taget: första steget blir att fixa potatis och gräddsås till Ostrochorus sittning på nationen. Kalla det pretto. Kalla det snobbigt. Men att dricka champange och punch iklädd frack och guldmanchetter samt sjunga snapsvisor i åtta stämmor är nog något av det bästa som finns. När pressen väl släppt och nervositeten gått över efter uppträdandet kunde jag slappna av med mina nya vänner. Och det spelar inte så stor roll vad det är för människor sålänge man delar en sån passion som körsången; det kan bara bli skitkul. Jag fick till och med en hyllningssång för den mustiga och fluffiga såsen. Och sen dansade vi hejdlöst till klockan halv sex på morgonen.
Sa jag att jag träffade biskopen från linköping också? Han bjöd mig på en gin & tonic och gav mig en rejäl predikan.
"Varför handlar guds första tre bud bara om honom själv; är gud så egotrippad att han inte behöver ett, utan TRE budord bara för att hedra sig själv?" frågar jag.
Att ställa frågan och formulera svaret tog säkert en timma, men den gode biskopen tyckte att jag inte skulle vara en slav för mina begär eller pengar, utan ta hand om mig själv. Hur det hängde ihop med budorden minns jag inte.
Han hande i alla fall det pimpigaste guldkorset jag någonsin sett.
Asking my mother "Does peace come along with age?" "No, restlessness grows worse day by day"
Hela helgen har varit en explosion. Hela veckan var nedräkning.
Med frack och körpärm under armen begav jag mig i lördags till hållplatsen i Dalby, där möter jag en äldre dam som ville dela med sig av sin visdom till en yngre generation. Hon hade förlorat många närstående och trodde sig ha fått insikt i de orättvisor som omger oss. Hon ville inte att jag skulle låta mig styras av livet, utan att jag skulle styra det.
Så jag tar tag i livet en liten bit i taget: första steget blir att fixa potatis och gräddsås till Ostrochorus sittning på nationen. Kalla det pretto. Kalla det snobbigt. Men att dricka champange och punch iklädd frack och guldmanchetter samt sjunga snapsvisor i åtta stämmor är nog något av det bästa som finns. När pressen väl släppt och nervositeten gått över efter uppträdandet kunde jag slappna av med mina nya vänner. Och det spelar inte så stor roll vad det är för människor sålänge man delar en sån passion som körsången; det kan bara bli skitkul. Jag fick till och med en hyllningssång för den mustiga och fluffiga såsen. Och sen dansade vi hejdlöst till klockan halv sex på morgonen.
Sa jag att jag träffade biskopen från linköping också? Han bjöd mig på en gin & tonic och gav mig en rejäl predikan.
"Varför handlar guds första tre bud bara om honom själv; är gud så egotrippad att han inte behöver ett, utan TRE budord bara för att hedra sig själv?" frågar jag.
Att ställa frågan och formulera svaret tog säkert en timma, men den gode biskopen tyckte att jag inte skulle vara en slav för mina begär eller pengar, utan ta hand om mig själv. Hur det hängde ihop med budorden minns jag inte.
Han hande i alla fall det pimpigaste guldkorset jag någonsin sett.
Democratic Atrocities
Jag måste ju säga att jag städade ut lite gamla skolpapper i helgen också. 5 kg gamla psykologi hand-outs fick gå till braskaminen men här är något jag tänkte spara: 10 10 10 såklart.
Isn?t this a lovely day my friends? Isn?t it a perfect day to spill innocent blood?
I had a dream last night, there were people all around me and they were shot to death. As I woke up and read the newspaper I saw there had been a massacre in Iraq, and one in Lebanon and yet another one in Sri Lanka. I wonder which I dreamt about, since the only people killed had been terrorists, rebels and insurgents whereas the people I saw seemed to be fathers and mothers. On the other hand it doesn?t matter, people are murdered every hour of the day, are they not? In this modern age of democratic atrocities.
Is it not so that our minds are blurred with the constant stream of violence and evil projected upon us by global mass media and our threshold for what can be accepted as part of everyday life is getting higher with every piece of news given to us?
This week, American soldiers raped a fourteen year old girl in Iraq and killed her entire family, justifying themselves with the fact that ?all Taliban are evil?. Do we raise our hands to stop them? As the immense load of human suffering in the world hunches our backs we turn the other way. We conclude it is a compulsory evil beyond our control and concern. But who are in control of this world if not its people? I will tell you what makes this happen before our closed eyes, beneath our clenched fists. It is the never-ending supply of wickedness through daily newspapers, television and radio broadcasts that breaks our hearts and turns righteous human beings into the cold machines we are today.
Detached from reality, we execute our duties at work while thousands are executed in the growing killing fields around the world. We cannot cease to react just because there is too much we would want to change. The picture media gives us of this world is such a dark one that it might seem hopeless to care about it. We have simply become used to see the suffering every day of the week, if not on a news report it is in the movies. It is there we fail to understand. It is there we are incapable of comprehension, incapable of compassion. Life is not an action movie, there will be no happy ending if we sit back and wait for it. People dying are people dying and that is what we fail to understand.
In a last attempt to flee back into your own life, you find a sanctuary in geography and consent. As long as the fighting goes on half a world from your home and the blood flows on remote boulevards you let it happen and watch the news with amused disgust. Then tell me, how far away must the war be raging to let you feel safe; in Afghanistan, in the New York subway, in a dark alley behind your supermarket, in your children?s playground or in your neighbours? bed?
War rages not only in distant deserts but also in the hearts and souls of the people around you. Media has made you believe violence is a natural part of our society impossible to leash. It is not. Violence is the offspring of a disturbed or troubled mind, whether it takes the form of an armed battle of nations, a broken jaw under a husbands hand or a crying teenage girl in the backseat of a car.
You feel ill when you hear about such things, but each time you read about it in your paper you accept it a little more and with each death your hope of a change withers. You have become numb and submissive to the malevolence through the media.
Yes, when media tells us about the inhuman deeds committed around us we are filled with fear, we are struck with hopelessness and besieged by grief so that we have no room for other feelings. What we cannot read in the news paper is that there is hope if we just remember to be affectionate, caring and understanding to each other. I do not ask you to become martyrs or give all of your well-earned money to charity. I do ask you to stay aware of the reality and your human nature.
As long as we do not submit to the sadism that surrounds us in every news report and broadcast; as long as we do not accept what is unacceptable; as long as we preserve a piece of the human soul we once sold to mass media, there will come a day when violence and malice are extinguished and ancient like dinosaurs. There will come a day when children can walk alone to school. There will come a day when a girl can walk through the streets of our cities without fear. One day we can step off an aeroplane at any airport around the face of the earth and be met by no armed guards in uniforms but only the benevolence of the natives. One day the sun will rise and we will not be met by death at our doorstep in the form of a folded broadsheet.
Isn?t that a lovely day my friends?
Word count: 882
Isn?t this a lovely day my friends? Isn?t it a perfect day to spill innocent blood?
I had a dream last night, there were people all around me and they were shot to death. As I woke up and read the newspaper I saw there had been a massacre in Iraq, and one in Lebanon and yet another one in Sri Lanka. I wonder which I dreamt about, since the only people killed had been terrorists, rebels and insurgents whereas the people I saw seemed to be fathers and mothers. On the other hand it doesn?t matter, people are murdered every hour of the day, are they not? In this modern age of democratic atrocities.
Is it not so that our minds are blurred with the constant stream of violence and evil projected upon us by global mass media and our threshold for what can be accepted as part of everyday life is getting higher with every piece of news given to us?
This week, American soldiers raped a fourteen year old girl in Iraq and killed her entire family, justifying themselves with the fact that ?all Taliban are evil?. Do we raise our hands to stop them? As the immense load of human suffering in the world hunches our backs we turn the other way. We conclude it is a compulsory evil beyond our control and concern. But who are in control of this world if not its people? I will tell you what makes this happen before our closed eyes, beneath our clenched fists. It is the never-ending supply of wickedness through daily newspapers, television and radio broadcasts that breaks our hearts and turns righteous human beings into the cold machines we are today.
Detached from reality, we execute our duties at work while thousands are executed in the growing killing fields around the world. We cannot cease to react just because there is too much we would want to change. The picture media gives us of this world is such a dark one that it might seem hopeless to care about it. We have simply become used to see the suffering every day of the week, if not on a news report it is in the movies. It is there we fail to understand. It is there we are incapable of comprehension, incapable of compassion. Life is not an action movie, there will be no happy ending if we sit back and wait for it. People dying are people dying and that is what we fail to understand.
In a last attempt to flee back into your own life, you find a sanctuary in geography and consent. As long as the fighting goes on half a world from your home and the blood flows on remote boulevards you let it happen and watch the news with amused disgust. Then tell me, how far away must the war be raging to let you feel safe; in Afghanistan, in the New York subway, in a dark alley behind your supermarket, in your children?s playground or in your neighbours? bed?
War rages not only in distant deserts but also in the hearts and souls of the people around you. Media has made you believe violence is a natural part of our society impossible to leash. It is not. Violence is the offspring of a disturbed or troubled mind, whether it takes the form of an armed battle of nations, a broken jaw under a husbands hand or a crying teenage girl in the backseat of a car.
You feel ill when you hear about such things, but each time you read about it in your paper you accept it a little more and with each death your hope of a change withers. You have become numb and submissive to the malevolence through the media.
Yes, when media tells us about the inhuman deeds committed around us we are filled with fear, we are struck with hopelessness and besieged by grief so that we have no room for other feelings. What we cannot read in the news paper is that there is hope if we just remember to be affectionate, caring and understanding to each other. I do not ask you to become martyrs or give all of your well-earned money to charity. I do ask you to stay aware of the reality and your human nature.
As long as we do not submit to the sadism that surrounds us in every news report and broadcast; as long as we do not accept what is unacceptable; as long as we preserve a piece of the human soul we once sold to mass media, there will come a day when violence and malice are extinguished and ancient like dinosaurs. There will come a day when children can walk alone to school. There will come a day when a girl can walk through the streets of our cities without fear. One day we can step off an aeroplane at any airport around the face of the earth and be met by no armed guards in uniforms but only the benevolence of the natives. One day the sun will rise and we will not be met by death at our doorstep in the form of a folded broadsheet.
Isn?t that a lovely day my friends?
Word count: 882
Lalala, boys don't cry
Her majestys version slår the cure vilken dag som helst. Så förbannat synd att bandet försvann. Och vad får vi istället? Timo facking Räisänen med "bollen måste dö".
Tack och lov för Foo fighters nya platta med massa nytt godis att vältra sig i; jag höll på att köra av vägen häromdagen när The pretender gick igång på radion, det är i alla fall en låt som funkar. Jag är sugen på den remastrade color and shape skivan också, men bara för att jag verkligen vill ha det kommer jag aldrig skaffa den.
Helgen var en balansgång mellan misär och eufori, det landade på en bra helg till slut.
Det enda stora som hände i fredags var att jag mockade hästskit med min lillasyster, sen togs det lugnt.
Jag tror jag kollade på bowling for Columbine i lördags... Städade lite... firade min morbror och träffade lite goda vänner.
Den jag ville träffa mest av alla får dock vänta två veckor.
denna vecka är det laborationer som gäller.
Till helgen är det bal.
just nu: Sigur ros och termodynamik.
Tack och lov för Foo fighters nya platta med massa nytt godis att vältra sig i; jag höll på att köra av vägen häromdagen när The pretender gick igång på radion, det är i alla fall en låt som funkar. Jag är sugen på den remastrade color and shape skivan också, men bara för att jag verkligen vill ha det kommer jag aldrig skaffa den.
Helgen var en balansgång mellan misär och eufori, det landade på en bra helg till slut.
Det enda stora som hände i fredags var att jag mockade hästskit med min lillasyster, sen togs det lugnt.
Jag tror jag kollade på bowling for Columbine i lördags... Städade lite... firade min morbror och träffade lite goda vänner.
Den jag ville träffa mest av alla får dock vänta två veckor.
denna vecka är det laborationer som gäller.
Till helgen är det bal.
just nu: Sigur ros och termodynamik.
Shitoryu
Vad var det jag sa?
Som av en ren magisk ingivelse satte jag mig ner och kollade igenom Karateföreningarna i Lund en gång till. Och vad hittar man om inte en grupp som tränar på måndagseftermiddagar och tar in nybörjare?
Det kunde inte bli bättre helt enkelt: när jag kommer till dojon, vilken utgörs av en liten lågstadiegympahall, är det fortfarande barnträning. Så fort den är över får jag en privatlektion i Kusano-Ha Shitoryu karate av Ola, 1 dan. Hela tillvaron lystes upp av att få slå på lite mittsar och blocka några sparkar med händerna, så himla trevligt. Frågan är bara hur långt man kommer på en timmes träning i veckan: jag måste komplementera med något... Kyukoshin eller shotokan? eller till och med Jujustu-kai eller Judo?
Linas födelsedag firades sedan lite med en mumsig middag på en indisk resturang på möllan. Någon födelsedagspresent hade jag inte kunnat tänka ut; istället lovade jag tjejerna bio nästa vecka så då har man något mer att se fram emot!
Nej, det blev en bra dag ändå. Bara två saker avvek från den-perfekta-dagen-känslan:
1. jag var tvungen att missa basrepet med Östgöta nations kör, Ostrochorus, men vi över ju imon.
2. Jag gick förbi en pundare och låtsades inte höra hans tiggande om pengar; men jag tröstar mig med att jag gav bort busspengar på 15 kronor (en veckas kaffepengar!!!) till en annan lösdrivare i söndags. Han stoppade mynten i fickan, tände en cigarett och missade bussen. Men vafan. Jag spelar en blues istället: I'm glad I got away, but you're still stuck out there.
Som av en ren magisk ingivelse satte jag mig ner och kollade igenom Karateföreningarna i Lund en gång till. Och vad hittar man om inte en grupp som tränar på måndagseftermiddagar och tar in nybörjare?
Det kunde inte bli bättre helt enkelt: när jag kommer till dojon, vilken utgörs av en liten lågstadiegympahall, är det fortfarande barnträning. Så fort den är över får jag en privatlektion i Kusano-Ha Shitoryu karate av Ola, 1 dan. Hela tillvaron lystes upp av att få slå på lite mittsar och blocka några sparkar med händerna, så himla trevligt. Frågan är bara hur långt man kommer på en timmes träning i veckan: jag måste komplementera med något... Kyukoshin eller shotokan? eller till och med Jujustu-kai eller Judo?
Linas födelsedag firades sedan lite med en mumsig middag på en indisk resturang på möllan. Någon födelsedagspresent hade jag inte kunnat tänka ut; istället lovade jag tjejerna bio nästa vecka så då har man något mer att se fram emot!
Nej, det blev en bra dag ändå. Bara två saker avvek från den-perfekta-dagen-känslan:
1. jag var tvungen att missa basrepet med Östgöta nations kör, Ostrochorus, men vi över ju imon.
2. Jag gick förbi en pundare och låtsades inte höra hans tiggande om pengar; men jag tröstar mig med att jag gav bort busspengar på 15 kronor (en veckas kaffepengar!!!) till en annan lösdrivare i söndags. Han stoppade mynten i fickan, tände en cigarett och missade bussen. Men vafan. Jag spelar en blues istället: I'm glad I got away, but you're still stuck out there.
