Shitoryu

Vad var det jag sa?
Som av en ren magisk ingivelse satte jag mig ner och kollade igenom Karateföreningarna i Lund en gång till. Och vad hittar man om inte en grupp som tränar på måndagseftermiddagar och tar in nybörjare?
  Det kunde inte bli bättre helt enkelt: när jag kommer till dojon, vilken utgörs av en liten lågstadiegympahall, är det fortfarande barnträning. Så fort den är över får jag en privatlektion i Kusano-Ha Shitoryu karate av Ola, 1 dan. Hela tillvaron lystes upp av att få slå på lite mittsar och blocka några sparkar med händerna, så himla trevligt. Frågan är bara hur långt man kommer på en timmes träning i veckan: jag måste komplementera med något... Kyukoshin eller shotokan? eller till och med Jujustu-kai eller Judo?

Linas födelsedag firades sedan lite med en mumsig middag på en indisk resturang på möllan. Någon födelsedagspresent hade jag inte kunnat tänka ut; istället lovade jag tjejerna bio nästa vecka så då har man något mer att se fram emot! 
 
Nej, det blev en bra dag ändå. Bara två saker avvek från den-perfekta-dagen-känslan:
1. jag var tvungen att missa basrepet med Östgöta nations kör, Ostrochorus, men vi över ju imon.
2. Jag gick förbi en pundare och låtsades inte höra hans tiggande om pengar; men jag tröstar mig med att jag gav bort busspengar på 15 kronor (en veckas kaffepengar!!!) till en annan lösdrivare i söndags. Han stoppade mynten i fickan, tände en cigarett och missade bussen. Men vafan. Jag spelar en blues istället: I'm glad I got away, but you're still stuck out there.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0