Turning the other cheek
Oh, Laakso. Jag hade glömt hur fantastiska de är. Markus. Kanske är det för att hela "Mother am I good looking?" -albumet är förknippat med värsta sommarkänslorna eller så beror de helt enkelt på att jag inte hade låtarna med mig till Lund. Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på WCS och Death of us och njuter av mina egna emotionella svallvågor. We did it for love and we did it cause we had to, är det inte det hela livet går ut på? Jag vill leva i en romantisk laakso-dröm; jag kanske låter mig drivas till vansinne bara för att kunna känna igen mig i Krunegårds brunstiga ångest.
Asking my mother "Does peace come along with age?" "No, restlessness grows worse day by day"
Hela helgen har varit en explosion. Hela veckan var nedräkning.
Med frack och körpärm under armen begav jag mig i lördags till hållplatsen i Dalby, där möter jag en äldre dam som ville dela med sig av sin visdom till en yngre generation. Hon hade förlorat många närstående och trodde sig ha fått insikt i de orättvisor som omger oss. Hon ville inte att jag skulle låta mig styras av livet, utan att jag skulle styra det.
Så jag tar tag i livet en liten bit i taget: första steget blir att fixa potatis och gräddsås till Ostrochorus sittning på nationen. Kalla det pretto. Kalla det snobbigt. Men att dricka champange och punch iklädd frack och guldmanchetter samt sjunga snapsvisor i åtta stämmor är nog något av det bästa som finns. När pressen väl släppt och nervositeten gått över efter uppträdandet kunde jag slappna av med mina nya vänner. Och det spelar inte så stor roll vad det är för människor sålänge man delar en sån passion som körsången; det kan bara bli skitkul. Jag fick till och med en hyllningssång för den mustiga och fluffiga såsen. Och sen dansade vi hejdlöst till klockan halv sex på morgonen.
Sa jag att jag träffade biskopen från linköping också? Han bjöd mig på en gin & tonic och gav mig en rejäl predikan.
"Varför handlar guds första tre bud bara om honom själv; är gud så egotrippad att han inte behöver ett, utan TRE budord bara för att hedra sig själv?" frågar jag.
Att ställa frågan och formulera svaret tog säkert en timma, men den gode biskopen tyckte att jag inte skulle vara en slav för mina begär eller pengar, utan ta hand om mig själv. Hur det hängde ihop med budorden minns jag inte.
Han hande i alla fall det pimpigaste guldkorset jag någonsin sett.
Asking my mother "Does peace come along with age?" "No, restlessness grows worse day by day"
Hela helgen har varit en explosion. Hela veckan var nedräkning.
Med frack och körpärm under armen begav jag mig i lördags till hållplatsen i Dalby, där möter jag en äldre dam som ville dela med sig av sin visdom till en yngre generation. Hon hade förlorat många närstående och trodde sig ha fått insikt i de orättvisor som omger oss. Hon ville inte att jag skulle låta mig styras av livet, utan att jag skulle styra det.
Så jag tar tag i livet en liten bit i taget: första steget blir att fixa potatis och gräddsås till Ostrochorus sittning på nationen. Kalla det pretto. Kalla det snobbigt. Men att dricka champange och punch iklädd frack och guldmanchetter samt sjunga snapsvisor i åtta stämmor är nog något av det bästa som finns. När pressen väl släppt och nervositeten gått över efter uppträdandet kunde jag slappna av med mina nya vänner. Och det spelar inte så stor roll vad det är för människor sålänge man delar en sån passion som körsången; det kan bara bli skitkul. Jag fick till och med en hyllningssång för den mustiga och fluffiga såsen. Och sen dansade vi hejdlöst till klockan halv sex på morgonen.
Sa jag att jag träffade biskopen från linköping också? Han bjöd mig på en gin & tonic och gav mig en rejäl predikan.
"Varför handlar guds första tre bud bara om honom själv; är gud så egotrippad att han inte behöver ett, utan TRE budord bara för att hedra sig själv?" frågar jag.
Att ställa frågan och formulera svaret tog säkert en timma, men den gode biskopen tyckte att jag inte skulle vara en slav för mina begär eller pengar, utan ta hand om mig själv. Hur det hängde ihop med budorden minns jag inte.
Han hande i alla fall det pimpigaste guldkorset jag någonsin sett.
Kommentarer
Trackback
