Juni
Midsommar var helt fantastiskt. Inte bara för att vädret tillät bad flera gånger om dagen/natten hela veckan, för att alla vänner ville komma till slut, för att maten var god, för att dansen på logen var en hit, för att....
Annars är jag lite trött. Måste ha simmat för mycket och överskattat temperaturen på vattnet. Förkyld om nätterna. Längtar bort från Hultarp nu, till Borlänge och Lund. Vet inte vad som kommer hända och hur det skall gå, men nog kommer det bli kalas.
Om sju år?
Jag läser ett skolarbete jag gjorde för sju år sedan om mig själv. Hittar ett släktträd och minns att fina namn som Snygg och Thapper ligger bakom mina föräldrar. Det är däremot otäckt att läsa självbiografidelen. Där har vi en skitunge vars ego är större än hans feta mage och som borde piskas för sin trångsynthet och deprimerande värderingar. Undrar om det kommer kännas lika underligt att läsa sin blogg om sju år?
Aja, jag har i alla fall slutat gå i kyrkan och skaffat mig vänner. Någonstans har jag kommit.
Aja, jag har i alla fall slutat gå i kyrkan och skaffat mig vänner. Någonstans har jag kommit.
En onsdag som andra
Så möter man upp med Sven i metropolen, inhandlar lite drycker och går till vätterstranden och pratar snusk. Rätt mycket snusk ja.
När solen börjar sticka i ögonen går vi vidare och möter hans arbetskamrater som också njuter av värmen lite längre ner. Det måste vara fantastiskt att jobba på en sån arbetsplats - där man faktiskt kan ha kul med sina kolleger även utanför jobbet. Tror knappast att vårdbiträderna på Nömmeberg skulle vara sugna på vicks blå och brännvin special, tatueringar och festivaler.
En snabbvisit på 5 minuter till bongo bar resulterar i en hamburgare och nya vänner. På tåget hem mår jag illa och sanden kliar innanför kalsongerna när man cyklar den sista milen. Men nog var det en kanonkväll!
När solen börjar sticka i ögonen går vi vidare och möter hans arbetskamrater som också njuter av värmen lite längre ner. Det måste vara fantastiskt att jobba på en sån arbetsplats - där man faktiskt kan ha kul med sina kolleger även utanför jobbet. Tror knappast att vårdbiträderna på Nömmeberg skulle vara sugna på vicks blå och brännvin special, tatueringar och festivaler.
En snabbvisit på 5 minuter till bongo bar resulterar i en hamburgare och nya vänner. På tåget hem mår jag illa och sanden kliar innanför kalsongerna när man cyklar den sista milen. Men nog var det en kanonkväll!
Tisdagen den 22 juni
Dagen fortlöper så som man kan förvänta sig. Filmtittande, solande, telefonprat.
Rutinen bryts av den nya promenadrutten. Istället för att traska runt mot gamla sommarstugan går jag raka vägen genom hagen mot höglandsleden och ut på denna västerut. Efter tre kvart vänder jag hemåt. Det tar ca 20 minuter innan jag inser att jag inte längre är på väg hemåt, utan helt har lämnat höglandsleden och befinner mig mitt i skogen och inte skymtar en enda ledmarkering. Det var dock lätt att jogga hem när detta väl hade observerats.
Sommartisdag som det är följer vi upp med fotboll vid talavidskolan. Det visar sig vara en av de tuffaste sammandrabbningarna någonsin och vuvuzelan tutar konstant i säkert 3 timmar innan vi beger oss hem för en pizza.
På tåget möter jag en trevlig flicka från Forserum att prata festivaler med.
På cykeln hem till hultarp möter jag inte en jävel.
Väl i hemmatrakterna tar jag mig ner till sjön och ut på denna i kanoten. Pratar lite i telefon när man ändå har täckning på mobilen. Det är motvind när jag ska mot stranden igen. Sjön glänser som guld och silver av månen och solnedgången.
Som ett sista äventyr träffar jag grävlingen som gömt sig i hagen de senaste dagarna. Jag trodde det var magen som kurrade men insåg snabbt att det var busken som kurrade. Så fort jag insåg att buskar inte kan kurra så insåg jag att det var något som befann sig i busken som morrade. Mågotet i fråga sprang i alla fall över vägen framför cykeln. Jag är nog aldrig sett ett så vackert djur. En sådan svans! En sådan päls! Synd att de biter som skruvstäd...
Rutinen bryts av den nya promenadrutten. Istället för att traska runt mot gamla sommarstugan går jag raka vägen genom hagen mot höglandsleden och ut på denna västerut. Efter tre kvart vänder jag hemåt. Det tar ca 20 minuter innan jag inser att jag inte längre är på väg hemåt, utan helt har lämnat höglandsleden och befinner mig mitt i skogen och inte skymtar en enda ledmarkering. Det var dock lätt att jogga hem när detta väl hade observerats.
Sommartisdag som det är följer vi upp med fotboll vid talavidskolan. Det visar sig vara en av de tuffaste sammandrabbningarna någonsin och vuvuzelan tutar konstant i säkert 3 timmar innan vi beger oss hem för en pizza.
På tåget möter jag en trevlig flicka från Forserum att prata festivaler med.
På cykeln hem till hultarp möter jag inte en jävel.
Väl i hemmatrakterna tar jag mig ner till sjön och ut på denna i kanoten. Pratar lite i telefon när man ändå har täckning på mobilen. Det är motvind när jag ska mot stranden igen. Sjön glänser som guld och silver av månen och solnedgången.
Som ett sista äventyr träffar jag grävlingen som gömt sig i hagen de senaste dagarna. Jag trodde det var magen som kurrade men insåg snabbt att det var busken som kurrade. Så fort jag insåg att buskar inte kan kurra så insåg jag att det var något som befann sig i busken som morrade. Mågotet i fråga sprang i alla fall över vägen framför cykeln. Jag är nog aldrig sett ett så vackert djur. En sådan svans! En sådan päls! Synd att de biter som skruvstäd...
Klockan 01:00
Var det bättre förr? Var jag bättre förr?
När hon bor, jobbar och lever i grannlandet blir jag lite avundsjuk. Jag har inte kännt henne de senaste åren, men det verkar som om att hon lyckats med allt. Det är så vackert. Hon målar så fint. Det känns precis som på högstadiet. Tiden - var tog den vägen?
Och hon, som brottade sig söderut - så nära men ändå så långt bort - och blev det hon ville bli. Så många brustna hjärtan hon måste lämnat bakom sig.
Nu vet jag inte var jag står. Hoppas på framtiden. Laddar om och tar nya tag. Paddlar kanot tvärs över sjön och nynnar på en sommarmelodi som jag borde skriva ner.
När hon bor, jobbar och lever i grannlandet blir jag lite avundsjuk. Jag har inte kännt henne de senaste åren, men det verkar som om att hon lyckats med allt. Det är så vackert. Hon målar så fint. Det känns precis som på högstadiet. Tiden - var tog den vägen?
Och hon, som brottade sig söderut - så nära men ändå så långt bort - och blev det hon ville bli. Så många brustna hjärtan hon måste lämnat bakom sig.
Nu vet jag inte var jag står. Hoppas på framtiden. Laddar om och tar nya tag. Paddlar kanot tvärs över sjön och nynnar på en sommarmelodi som jag borde skriva ner.
Smålandsmåndag
Sjön ligger ännu en gång spegelklar bortom den nyslådda åkern. Fiskarna simmar snabbt undan innan jag bryter den blanka vattenytan och dyker ner till botten. Det har varit en varm dag.
På telefonen säger hon att ledigheten inte går att njuta av när man är ensam och inte har något att göra. Man måste vara på ständig flykt från ansvar för att kunna göra ingenting.
Förra sommaren förflöt i ett sådant töcken av jobb och hjärndödande rutiner att jag förträngt allt. Det enda jag minns är simturerna när man kom hem från jobbet klockan 22, eller eftermiddagarna vid stugan. Därför trodde jag att jag behövde ett sommarlov som man hade när man var liten. Men det är inte lika njutbart när man vaktar familjens hus ute i ingenstans och bara längtar efter sällskap.
Men nu ska jag sluta gnälla. I morgon åker jag till stan och spelar fotboll med vännerna och sedan kommer veckan bli ett virrvarr av grillning och bad. Det är bara ikväll jag känner såhär. Men det är fortfarande ikväll. Och inget skulle kännas bättre än...
På telefonen säger hon att ledigheten inte går att njuta av när man är ensam och inte har något att göra. Man måste vara på ständig flykt från ansvar för att kunna göra ingenting.
Förra sommaren förflöt i ett sådant töcken av jobb och hjärndödande rutiner att jag förträngt allt. Det enda jag minns är simturerna när man kom hem från jobbet klockan 22, eller eftermiddagarna vid stugan. Därför trodde jag att jag behövde ett sommarlov som man hade när man var liten. Men det är inte lika njutbart när man vaktar familjens hus ute i ingenstans och bara längtar efter sällskap.
Men nu ska jag sluta gnälla. I morgon åker jag till stan och spelar fotboll med vännerna och sedan kommer veckan bli ett virrvarr av grillning och bad. Det är bara ikväll jag känner såhär. Men det är fortfarande ikväll. Och inget skulle kännas bättre än...
En helg på Skånesemester
Så tar man krösatågens sovjetvagn till alvesta och rullar ner till skåne precis när man börjar känna sig hemma i småland igen. Ingen sorg för jönköping när man sitter och dricker vin på en solig balkong med goda vänner, värmer sig med gott sällskap och filtar tills man åker hem och möts av grillad korv och ännu mer vänner.
På fredagen packar vi in oss i en bil och åker ut på österlen där vi badar i ett iskallt hav och äter god middag.
Soliga promenader.
Efter att återinträtt till lund följer jag med A till nova där hon ska hämta ut sin mobil. Detta något motvilligt då jag inte har råd att spendera pengar på saker jag absolut inte behöver - hur roligt det än kan vara. Självklart uppfylls mina värsta farhågor när de har rea på både H&M och Carlings där både jeans och skinnjacka inhandlas.
Söndagen spenderar jag på hemfärden. Bokstavligt talat. Den goda idén att åka med en bil till jönköping och tåga till Nässjö visar sig vara mer tidskrävande än väntat och restiden slutar på 6 h ganska exakt, från stad till stad.
Men saker får ta sin tid.
På fredagen packar vi in oss i en bil och åker ut på österlen där vi badar i ett iskallt hav och äter god middag.
Soliga promenader.
Efter att återinträtt till lund följer jag med A till nova där hon ska hämta ut sin mobil. Detta något motvilligt då jag inte har råd att spendera pengar på saker jag absolut inte behöver - hur roligt det än kan vara. Självklart uppfylls mina värsta farhågor när de har rea på både H&M och Carlings där både jeans och skinnjacka inhandlas.
Söndagen spenderar jag på hemfärden. Bokstavligt talat. Den goda idén att åka med en bil till jönköping och tåga till Nässjö visar sig vara mer tidskrävande än väntat och restiden slutar på 6 h ganska exakt, från stad till stad.
Men saker får ta sin tid.
Tisdagar
Sommaren kommer och småland kallar.
Efter att ha avverkat en siestafestival, gjort världshistoriens drygaste intervju (http://www.youtube.com/watch?v=HOJ7JCW2sHQ&feature=related), åkt till Oskarshamn på klassresa, tentat osv osv osv osv - beger jag mig hemåt skogstrakterna. Föga underhållande går förmiddarna förbi med filmtittande, plugg och lite jobb men den stora dagen kommer då det åter är dags för TISDAGSFOTBOLL!
Iklädd den legendariska TT-tröjan från Bongo Bars "Thirsty Thursday"-kampanj åker man till jönköping och sparkar lite boll. Fantastiskt.
På perrongen letar man efter någon söt flicka att ful-flörta med de 30 minuterna tåget tar men istället hamnar man bredvid en äldre man som outtröttligt berättar om sitt nya försäljarjobb - där man får pengar även om man inte säljer någonting! Det verkar som om ett företag tillverkar damsugarrobotar som ser ut som R2D2 och drivs med H2O. Mannen är överlycklig. Jag är för full för att klaga. Underbart.
När jag lämnar Nässjö pratar jag med Filip i telefon - jag saknar ju hans stämma efter en hel vecka i Småland. Sedan far jag genom mörkret på min cresent. Väl hemma dras jag till den kalla skumma sjön strax bortom hästarnas och grannarnas hagar. På stranden hittar jag en kanot. I denna ror jag ut till mitten av sjön där jag njuter av Broder Daniel. Helt plötsligt känns småland inte så ensamt. Jag ringer ännu en kompis och tömmer mitt hjärta. Allt är bra. När jag når land är det inte tisdag längre.
Efter att ha avverkat en siestafestival, gjort världshistoriens drygaste intervju (http://www.youtube.com/watch?v=HOJ7JCW2sHQ&feature=related), åkt till Oskarshamn på klassresa, tentat osv osv osv osv - beger jag mig hemåt skogstrakterna. Föga underhållande går förmiddarna förbi med filmtittande, plugg och lite jobb men den stora dagen kommer då det åter är dags för TISDAGSFOTBOLL!
Iklädd den legendariska TT-tröjan från Bongo Bars "Thirsty Thursday"-kampanj åker man till jönköping och sparkar lite boll. Fantastiskt.
På perrongen letar man efter någon söt flicka att ful-flörta med de 30 minuterna tåget tar men istället hamnar man bredvid en äldre man som outtröttligt berättar om sitt nya försäljarjobb - där man får pengar även om man inte säljer någonting! Det verkar som om ett företag tillverkar damsugarrobotar som ser ut som R2D2 och drivs med H2O. Mannen är överlycklig. Jag är för full för att klaga. Underbart.
När jag lämnar Nässjö pratar jag med Filip i telefon - jag saknar ju hans stämma efter en hel vecka i Småland. Sedan far jag genom mörkret på min cresent. Väl hemma dras jag till den kalla skumma sjön strax bortom hästarnas och grannarnas hagar. På stranden hittar jag en kanot. I denna ror jag ut till mitten av sjön där jag njuter av Broder Daniel. Helt plötsligt känns småland inte så ensamt. Jag ringer ännu en kompis och tömmer mitt hjärta. Allt är bra. När jag når land är det inte tisdag längre.
