Tisdagen den 22 juni
Dagen fortlöper så som man kan förvänta sig. Filmtittande, solande, telefonprat.
Rutinen bryts av den nya promenadrutten. Istället för att traska runt mot gamla sommarstugan går jag raka vägen genom hagen mot höglandsleden och ut på denna västerut. Efter tre kvart vänder jag hemåt. Det tar ca 20 minuter innan jag inser att jag inte längre är på väg hemåt, utan helt har lämnat höglandsleden och befinner mig mitt i skogen och inte skymtar en enda ledmarkering. Det var dock lätt att jogga hem när detta väl hade observerats.
Sommartisdag som det är följer vi upp med fotboll vid talavidskolan. Det visar sig vara en av de tuffaste sammandrabbningarna någonsin och vuvuzelan tutar konstant i säkert 3 timmar innan vi beger oss hem för en pizza.
På tåget möter jag en trevlig flicka från Forserum att prata festivaler med.
På cykeln hem till hultarp möter jag inte en jävel.
Väl i hemmatrakterna tar jag mig ner till sjön och ut på denna i kanoten. Pratar lite i telefon när man ändå har täckning på mobilen. Det är motvind när jag ska mot stranden igen. Sjön glänser som guld och silver av månen och solnedgången.
Som ett sista äventyr träffar jag grävlingen som gömt sig i hagen de senaste dagarna. Jag trodde det var magen som kurrade men insåg snabbt att det var busken som kurrade. Så fort jag insåg att buskar inte kan kurra så insåg jag att det var något som befann sig i busken som morrade. Mågotet i fråga sprang i alla fall över vägen framför cykeln. Jag är nog aldrig sett ett så vackert djur. En sådan svans! En sådan päls! Synd att de biter som skruvstäd...
Rutinen bryts av den nya promenadrutten. Istället för att traska runt mot gamla sommarstugan går jag raka vägen genom hagen mot höglandsleden och ut på denna västerut. Efter tre kvart vänder jag hemåt. Det tar ca 20 minuter innan jag inser att jag inte längre är på väg hemåt, utan helt har lämnat höglandsleden och befinner mig mitt i skogen och inte skymtar en enda ledmarkering. Det var dock lätt att jogga hem när detta väl hade observerats.
Sommartisdag som det är följer vi upp med fotboll vid talavidskolan. Det visar sig vara en av de tuffaste sammandrabbningarna någonsin och vuvuzelan tutar konstant i säkert 3 timmar innan vi beger oss hem för en pizza.
På tåget möter jag en trevlig flicka från Forserum att prata festivaler med.
På cykeln hem till hultarp möter jag inte en jävel.
Väl i hemmatrakterna tar jag mig ner till sjön och ut på denna i kanoten. Pratar lite i telefon när man ändå har täckning på mobilen. Det är motvind när jag ska mot stranden igen. Sjön glänser som guld och silver av månen och solnedgången.
Som ett sista äventyr träffar jag grävlingen som gömt sig i hagen de senaste dagarna. Jag trodde det var magen som kurrade men insåg snabbt att det var busken som kurrade. Så fort jag insåg att buskar inte kan kurra så insåg jag att det var något som befann sig i busken som morrade. Mågotet i fråga sprang i alla fall över vägen framför cykeln. Jag är nog aldrig sett ett så vackert djur. En sådan svans! En sådan päls! Synd att de biter som skruvstäd...
Kommentarer
Trackback
