Regn
Det värsta med att utelämna viktiga detaljer och tala i oklarheter är den totala förvirring som är dömd att råda i den tolkande parten. Helt enkelt befinner jag mig i en ovan situation som skulle vara mindre obekväm om saker vore annorlunda. Men gode tid: det låter ju som om jag pratar om livet som vi alla är dömda till att leva!
God speed your...
Ordet konstnärssjäl fortsätter eka i huvudet trots att Stefan Sundström gnäller i bakgrunden. Stockholm byts mot Norrköping - Laakso. I'll tell it all in the morning, fight the fight. Har vi någonsin spelat på lika villkor eller är var mans dans ett eget illusoriskt verklighetssubstitut?
Stay away
När du kommer - när du går
Precis som det borde vara
Sen rasslar orden bort i distmattorna och mannen som blev en gris skriker något som får mig att rysa. Men det är han, bara han, som får mig att känna så idag. Trots allt man kunde önskat.
Och när allt är över får Kurtan hålla mig sällskap en stund, stay / stay away; lika ambivalent som en annan. I och för sig vet vi hur det gick för honom.
Vem talar jag med
En sjuklig drift; ett hemlighetsmakeri
Små verser med mening i.
Jag vill ha mångfasetterade kristaller, elliptiska former och pilspetsar. Speglar och dunkla djup.
Så vi stämmer upp i en sång:
En gång ...
Forever unfulfilled
I ett löjligt universum finns oändligt många onödiga saker.
Så istället för att söka och ständigt framskrida - som en annan progressionsknarkare - kanske man borde nöja sig med ett status quo av prodefinita perfektionaliteter; målet är ändå för avlägset för att ens drömma om. Så när man två dagar senare än väntat, men fortfarande tre dagar för tidigt, är klar med kvantmekanikprojektet finns inget kvar att göra. Ur tomma luften får jag slita mening och läsa böcker, koka kaffe, spela spel, spela in musik. Men en del av mig mår illa. Detta fasta tillstånd utan dynamik. Ground-state. Bound harmonic oscillations. Livet är allt annat än statiskt, men så gott som stationärt. Så ska jag vänta på att slås ur banan av någon plötslig energisk explosion eller krypa ur mitt potentialhål av egen kraft? Det är synd att min katt-lika natur förbjuder mig att vara alltför radikal och istället tvingar mig att finna mig i den behagliga illusionen av enkelhet som råder. Jag vill leva i ett excited state; smaka blod och gråta om nätterna. Kvävas och kämpa i svettiga osynliga armar. Men jag är rädd för konflikter; och rädd för rädslan. Så jag väntar...
Utkast: Så då ...
My mind is clearer now. At last all too well, I can see where we soon will be.
If you strip away the dream from the man you will see.
I've started to believe the things they say about me.
Jag kastar mig således handlöst mot spjutspetsarna. Först när man landar kan man veta om huden verkligen är gjord av stål.
They will crush us if we go too far.
Men vilka är vi och dom när den enda striden som kämpas är mot sig själv?
Fast varje tisdagskväll kan man slappna av och låta paniken flöda utan att någon märker det. Ingen hör skriken när man skriker i harmoni. Då kallas det sång - inte gemensam verklighetsflykt. Men det är min medicin, och en tisdagkväll kan man slappna av och låta paniken flöda. Det är bara på natten den måste låsas in i buren, sväljas och gömmas eller förtäras och förgöras i kaosdoftande ångor.
She was a HE!
- Morrisey hade fel; fredag var patetisk, till lördag hade livet hunnit ifatt mig.
Men jag flyter vidare på lyckliga vågor av vin och musik, även om jag ibland önskar att jag vore en av dem; de vackra själarna...
Definitioner
Vi talar om att defininera saker från grunden. I våras lyckades vi utgående från axiomet om de reella talens existens bevisa en linje, en kurva, en area, en cirkel, en derivata och därefter alla reella och komplexa funktioner.
Till dessa simpla verktyg har vi nu fått metoderna att förutsäga allt från planetbanor till elektroners flykt från atomkärnor.
Men vad som händer med människorna kan jag fortfarande inte beskriva tillförlitligt. Determinismen gav förvisso vika inför sannolikhetsläran och osäkerheten, men just nu vet jag inte ens vilka variabler jag räknar med. Det enda som är säkert är att inget är det.
Vad gör man när funktionerna saknar både funktionsvärde och derivata? Befinner jag mig i en annan dimension där jag förr inte varit? Försvann jag ur det reella planet och blev komplexvärd när saker slutade vara enkla?
Genom extrapolation skulle jag kunna förutsäga vad som händer nu. Men Taylorpolynomen ger bara goda approximationer vid små fluktationer. Kanske är det något stort på gång; en diskontinuitet i flera dimensioner. Oanade stegrationer i Hamiltonska relationer. Potential till kataklysmiska explosioner. Relativistisk spektraldiffraktion hos platoniska relationer. Hermeneutisk estetik i intellektuell erotik. Den som fortsätter drömma får inga svar. Men en begriplig fouriertransform finns till envar. Nu har jag inga fysikrim kvar.
???
I keep ripping my flesh from my bones,
so that when I scream, I scream from pain
and not from passion.
I need you to grip my throat
and strangle my desire for desire.
For I am no more than a fake, plastic lover.
Men till och med Macbeth möter sin baneman i sista akten; när allt kommer omkring är inget omöjligt... Fast jag har flerdim. analys imon. Det är allt jag bryr mig om. Resten av världen kan stå på stand-by eller fortsätta utan mig.
The devil in us all
Late night booty-call. Total lack of self-preservation. This will only end in ruthless humiliation.
Jag är en egenfunktion av må-dåligt operatorn. Varje försök slutar i kaos. Standardavvikelse = 0. Even in the excited states.
The Deepest Blues are Black
Och när gryningen kommer ligger man där under täcket och vill inte lyfta blicken. Sittande i de mest osannolika sitsar blir jag mer klaustrofobisk än i L-husets katakomber. Varje dag är en kamp mot mig själv och varje uppvaknande för med sig nya tankar som bara bidrar till förvirringen.
Skönt att bedöva hjärnan med lineärtransformer och Hermitiska rum.
Nu ska jag gå och lämna den sprängfyllda kassan från gårdagens pub - det var en hit.
