I know, I know, i KNOW
Blåslagen och bakfull. Så spenderade man förmiddagen tillsammans med grabbarna i smålands mest avlägsna avkrok.
En del av mig som inte får så mycket utrymme nere i Akademikernas Högsäte kan bara andas när man omges av granskog. Killen som kan häva öl på två sekunder; badar bastu tills ögonen svartnar; badar i istäckta sjöar; slåss så att det gör ont och man skadar sig och faktiskt tycker det är kul att spinna loss med en BMW eller köra 740 på skogsvägar. Men nu är det slut. I veckan ska det flyttas ihop med mina körkompisar och veckan efter det börjar Ma Beta och Gamma. Då ska jag försöka hitta tillbaka till studierytmen.
Sedan måste jag göra upp en ordentlig "att göra"-lista. Bland annat måste jag hitta bra fikaställen i Lund och ett besök på Malmöoperan måste avverkas. Finkultur is da shit. Jag ser verkligen fram emot Ola Salo i JCS till hösten. När jag tänker på det är inte Lund så himla tokigt. Hultarp ligger inte i händelsernas centrum så att säga, trots att jag är här. Och när baskollektivet blir iordningställt kommer det kunna bli bättre fart på socialiseringen även där.
Nu ska jag krypa upp till mitt jättevarma rum och joina syster och alex framför någon film. Sen ska jag somna lika smutsig, svettig och orakad som jag var i morse.
Och just det. P&L:s bandlista är helt urflippad. Jag och Nenne ska satsa på funktionärspass i år igen. Kan bli riktigt bra!
En del av mig som inte får så mycket utrymme nere i Akademikernas Högsäte kan bara andas när man omges av granskog. Killen som kan häva öl på två sekunder; badar bastu tills ögonen svartnar; badar i istäckta sjöar; slåss så att det gör ont och man skadar sig och faktiskt tycker det är kul att spinna loss med en BMW eller köra 740 på skogsvägar. Men nu är det slut. I veckan ska det flyttas ihop med mina körkompisar och veckan efter det börjar Ma Beta och Gamma. Då ska jag försöka hitta tillbaka till studierytmen.
Sedan måste jag göra upp en ordentlig "att göra"-lista. Bland annat måste jag hitta bra fikaställen i Lund och ett besök på Malmöoperan måste avverkas. Finkultur is da shit. Jag ser verkligen fram emot Ola Salo i JCS till hösten. När jag tänker på det är inte Lund så himla tokigt. Hultarp ligger inte i händelsernas centrum så att säga, trots att jag är här. Och när baskollektivet blir iordningställt kommer det kunna bli bättre fart på socialiseringen även där.
Nu ska jag krypa upp till mitt jättevarma rum och joina syster och alex framför någon film. Sen ska jag somna lika smutsig, svettig och orakad som jag var i morse.
Och just det. P&L:s bandlista är helt urflippad. Jag och Nenne ska satsa på funktionärspass i år igen. Kan bli riktigt bra!
Empty Walls
Första intrycket: Jag saknar Malakian. När Serj ska köra sig själv i öppningsspåret på sin egen skiva mättas låten på hans röst. De kunde väl lika gärna bara kört låtarna som vanligt tillsammans. good old SOAD.
Så man spenderar lite tid hemma och dagarna går mycket snabbare än man vill. Än så länge har jag inte kunnat rida ut med min lillasyster, det är för mycket snö och halka för att jag ska få sätta mig på hennes hästar. Än så länge har jag inte träffat polare jag tänkte försöka träffa. Men livet är inte så kort. Sommaren kommer bli jättelång.
Jag var till exempel på anställningsintervju i tisdags på Nömmebergs vårdhem. Jag är given ett 8 veckors vikariat som vårdbiträde. Det kommer bli intressant som bara den. Hoppas bara att det inte blir för mycket.
Plugget har det inte blivit för mycket av i alla fall. Denna veckan eller föregående veckor. Och tentan är nästa måndag.
Nu ska det sovas. Och läsas lite. I morgon ska det ätas middag och festas ute i skogen utanför skillingaryd, det är så himla bra att träffa sina polare!
Så man spenderar lite tid hemma och dagarna går mycket snabbare än man vill. Än så länge har jag inte kunnat rida ut med min lillasyster, det är för mycket snö och halka för att jag ska få sätta mig på hennes hästar. Än så länge har jag inte träffat polare jag tänkte försöka träffa. Men livet är inte så kort. Sommaren kommer bli jättelång.
Jag var till exempel på anställningsintervju i tisdags på Nömmebergs vårdhem. Jag är given ett 8 veckors vikariat som vårdbiträde. Det kommer bli intressant som bara den. Hoppas bara att det inte blir för mycket.
Plugget har det inte blivit för mycket av i alla fall. Denna veckan eller föregående veckor. Och tentan är nästa måndag.
Nu ska det sovas. Och läsas lite. I morgon ska det ätas middag och festas ute i skogen utanför skillingaryd, det är så himla bra att träffa sina polare!
Stel och fastspänd
Och så sitter man här ännu en kväll. Besöker Rydbergs för den sedvanliga Saurondrinken och en Bayersk Falcon. Den billigaste 50 cl ölen på Fysikum. Källaren fylls av de vanliga matematikerna och fysikerna men görs även sällskap av en grupp miljövetare. Efter en ordentlig dos social växelverkan kan man dra sig tillbaka till en Maxburgare och 747. Hela kroppen försöker bearbeta kvällens input. Varför ringde man aldrig tillbaka; kan man bortförklara det? En god vän visar sig godare än man visste allteftersom hemligheter och tankar väller ut i den dunkelt upplysta lokalen. De skulle behöva veta att de lyfter mig varje sekund de sitter bredvid mig; varje ord de säger utan att jag riktigt svarar.
Självklart vet jag att den yttersta orsaken står att finna i det faktum att jag sitter och lyssnar på Kent efter en kväll på krogen. En medicin ökänd för att aldrig hjälpa. Detta är inte Jag.
Livskris is da shit. Men vad kallar man det när man helt plötsligt inte finner någon riktig mening och motivation i någonting längre? En vecka kan spenderas på träning, krogbesök, musikspelande och 6 timmars fruktlösa föreläsningar. Ge mig något...
I morgon kommer jag förhoppningsvis lösa några matteuppgifter. Sedan kommer jag äta glass samt spela gitarr och elbas till Muse och Miles Davis. Jag måste tacka Xuxa sen. Han sparkade mig i huvet när vi spelade capoeira på stortorget idag, det är precis vad jag behöver. En rejäl jävla smocka där den svider som värst. Synd bara att det var så kallt att jag troligtvis kommer få lunginflammation.
Nu äntligen kan jag välja en sista låt för ikväll: Ett tidsfördriv att dö för.
Borsta tänderna och försöka somna någon gång. Iskallt.
Självklart vet jag att den yttersta orsaken står att finna i det faktum att jag sitter och lyssnar på Kent efter en kväll på krogen. En medicin ökänd för att aldrig hjälpa. Detta är inte Jag.
Livskris is da shit. Men vad kallar man det när man helt plötsligt inte finner någon riktig mening och motivation i någonting längre? En vecka kan spenderas på träning, krogbesök, musikspelande och 6 timmars fruktlösa föreläsningar. Ge mig något...
I morgon kommer jag förhoppningsvis lösa några matteuppgifter. Sedan kommer jag äta glass samt spela gitarr och elbas till Muse och Miles Davis. Jag måste tacka Xuxa sen. Han sparkade mig i huvet när vi spelade capoeira på stortorget idag, det är precis vad jag behöver. En rejäl jävla smocka där den svider som värst. Synd bara att det var så kallt att jag troligtvis kommer få lunginflammation.
Nu äntligen kan jag välja en sista låt för ikväll: Ett tidsfördriv att dö för.
Borsta tänderna och försöka somna någon gång. Iskallt.
Dysmorfofobi
Höjdare:
Cameleoa klarade sig bra efter skadan förra veckan, ett par oroliga timmar på akuten och ett par dagar med nackont och vips! Så var det dags för födelsedagskalas! Själv kunde jag träna bort min förkylning under dagen då vi hade uppvisning i Eslöv och framåt kvällen var det toppform. Det visade sig att Henric från min kära kör var gammal vän till Milla och skulle deltaga i firandet och ätandet av Anums goda brassemat. Efter att festen urartat framåt 11 sitter vi ett gäng och spelar samba och bob marley till brasiliansk sockerrörssprit. Gitarr, berimbau, kastruller, tomflaskor och munspel. Sen var den kvällen biff.
Dagen efter avnjöts en underbar middag med Lina, Jossan o Jelena. Även blades of glory kollades in, vilket bjöd på fler skratt än man kunde tro och vågar erkänna.
Jag läste även ett par kapitel i en av Linas genusböcker, "Könskrig", och kände mig ovanligt inspirerad att trycka ut ett par A4 välkomponerade tankar i ämnet. Det var tänkt att hela inlägget skulle handla om detta. Men här kommer mitt tappra försök att krossa könsdebatten en gång för alla:
Fan ta sexism.
Ibland önskar jag att jag vore kvinna, eller gay, så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida; skrika att män är svin - att prostatacancer är en gudagåva och att alla med kuk borde brinna i helvetet - utan att kallas hycklare.
Det värsta är att jag ändå är glad att jag är man; det är ju så mycket enklare än att vara kvinna.
Cameleoa klarade sig bra efter skadan förra veckan, ett par oroliga timmar på akuten och ett par dagar med nackont och vips! Så var det dags för födelsedagskalas! Själv kunde jag träna bort min förkylning under dagen då vi hade uppvisning i Eslöv och framåt kvällen var det toppform. Det visade sig att Henric från min kära kör var gammal vän till Milla och skulle deltaga i firandet och ätandet av Anums goda brassemat. Efter att festen urartat framåt 11 sitter vi ett gäng och spelar samba och bob marley till brasiliansk sockerrörssprit. Gitarr, berimbau, kastruller, tomflaskor och munspel. Sen var den kvällen biff.
Dagen efter avnjöts en underbar middag med Lina, Jossan o Jelena. Även blades of glory kollades in, vilket bjöd på fler skratt än man kunde tro och vågar erkänna.
Jag läste även ett par kapitel i en av Linas genusböcker, "Könskrig", och kände mig ovanligt inspirerad att trycka ut ett par A4 välkomponerade tankar i ämnet. Det var tänkt att hela inlägget skulle handla om detta. Men här kommer mitt tappra försök att krossa könsdebatten en gång för alla:
Fan ta sexism.
Ibland önskar jag att jag vore kvinna, eller gay, så att jag kunde stå och koka över av ilska på de förtrycktas och felbehandlades sida; skrika att män är svin - att prostatacancer är en gudagåva och att alla med kuk borde brinna i helvetet - utan att kallas hycklare.
Det värsta är att jag ändå är glad att jag är man; det är ju så mycket enklare än att vara kvinna.
Va donc!
Så sitter man här igen och önskar att man kunde franska och portugisiska. Men nej, jag talar hjältarnas och das Vaterlands språk.
Idag var det karatedax igen!
Full fart med kidsen och det var fler än vanligt, vilket medförde massa extra stök och stoj. Ungar är helvetiska ibland. Man undrar hur föräldrarna tänker när de dumpar ungen på karateträning när han inte vill träna. Hoppas de att vi ska lyckas bättre när de stått som handfallna idioter i det viktigaste utvecklingsskedet i barnets uppfostran? Och nej, vi får inte aga barnen bara för att vi tränar karate med dem. Men man får inte vara för hård. Våra ungar är ändå riktigt duktiga och det var fyra eller fem föräldrar på träningen och höll koll på oss; var engagerade och ansvarstagande.
Sedan var det självklart det sedvanliga kumite, kihon och katatränandet på "vuxentimman".
Värre var det med Capoeiran som fallit i glömska den senaste veckan. Cameleoa skadade nacken under en akrobatikövning och ambulans fick tillkallas, vilket självklart sänkte stämningen lite. Men det finns inget annat att göra än att sjunga och träna vidare.
Sen är det gött att känna hur bra man ändå tar tretimmarspassen när de kommer, fastän dagens inte var det hårdaste någonsin.
Och såhär efter en dag med hamburgertalrik, nekoashi-dachi, Rolles sats och differentialkalkyl är det underbart att lyssna igenom Dobrogosz mässa under stilla meditation. Imorgon är det övning med Ostrochorus, det är också tisdag, vilket medför sovmorgon med hemmabryggt kaffe och en stor portion havregrynsgröt. Sedan ska man försöka förlora sig i Analysboken och övningsuppgifterna inför tentan i slutet av månaden. Jag önskar bara jag kunde hitta den där känslan man hade under gymnasiet, när matematik var riktigt överjordiskt roligt. Jag behöver lite inspiration, en musa.
Idag var det karatedax igen!
Full fart med kidsen och det var fler än vanligt, vilket medförde massa extra stök och stoj. Ungar är helvetiska ibland. Man undrar hur föräldrarna tänker när de dumpar ungen på karateträning när han inte vill träna. Hoppas de att vi ska lyckas bättre när de stått som handfallna idioter i det viktigaste utvecklingsskedet i barnets uppfostran? Och nej, vi får inte aga barnen bara för att vi tränar karate med dem. Men man får inte vara för hård. Våra ungar är ändå riktigt duktiga och det var fyra eller fem föräldrar på träningen och höll koll på oss; var engagerade och ansvarstagande.
Sedan var det självklart det sedvanliga kumite, kihon och katatränandet på "vuxentimman".
Värre var det med Capoeiran som fallit i glömska den senaste veckan. Cameleoa skadade nacken under en akrobatikövning och ambulans fick tillkallas, vilket självklart sänkte stämningen lite. Men det finns inget annat att göra än att sjunga och träna vidare.
Sen är det gött att känna hur bra man ändå tar tretimmarspassen när de kommer, fastän dagens inte var det hårdaste någonsin.
Och såhär efter en dag med hamburgertalrik, nekoashi-dachi, Rolles sats och differentialkalkyl är det underbart att lyssna igenom Dobrogosz mässa under stilla meditation. Imorgon är det övning med Ostrochorus, det är också tisdag, vilket medför sovmorgon med hemmabryggt kaffe och en stor portion havregrynsgröt. Sedan ska man försöka förlora sig i Analysboken och övningsuppgifterna inför tentan i slutet av månaden. Jag önskar bara jag kunde hitta den där känslan man hade under gymnasiet, när matematik var riktigt överjordiskt roligt. Jag behöver lite inspiration, en musa.
Tourne, tourne, tourne
Skanör måste vara Sveriges plattaste stad. Det ser ut som något man bygger i lego på en stor, platt legoplatta.
Det var körhelg i Skanör med ohämmad sång, jättegod mat, punsch och glada lekar. Sådana helger som man minns och gläds åt. Men Ostrochorus är ju inte bara Lunds roligaste kör, utan också den absolut bästa. Därför ser vi till att repa ordentligt ett par timmar innan middagen.
Senare blir det striptease, bastu och en joggingtur i stormen. Jag somnar klockan tre när mina vänner fortfarande sjunger allsång i matsalen.
I fredags var det tacksittning på Hallands för jobbare, vilket självklart medförde på tok för mycket gratis öl. Med en påse chips och en falafel i väskan beger jag mig hem tidigt för att orka ta mig till Skanör följande dag och lyckas klippa en trottoarkant med cykeln 100 meter från Vildanden. Efter detta är min rock, skjorta och randiga pullover prydda med högst fashionabla hål i axlar, nacke och armar. Dessa matchas av snygga blåmärken och skrubbsår lite varstans på min kropp. Men falafeln var jävligt god. Lund y'know.
Det vore synd och skam att inte nämna utgången med tjejerna i onsdags. Jag blev olyckligt förälskad i Alice in Videolands sångerska efter hennes Blondietolkningar, men vad gör man?
Kvällens antiklimax var Krunegårds bortfall på grund av sjukdom. Kvällens höjdare var - förutom kvällen i sig - att nöjd o glad kunna lägga sig till sömns i Linas extrasäng, iklädd ett rosa nattlinne.
På det hela taget är ju allt lika bra som vanligt, men jag funderar på att hitta på något nytt att piffa upp min vardag med. Kanske uppgradera sig till två körer och ägna både måndag och tisdag åt stämsång, och i så fall hitta en helt ny kampsport att förlusta sig med. Dessutom måste jag ju verkligen fixa ett schysst sommarjobb att betala hyran med när studiebidragen slutar rulla in.
Så mycket att göra, så lite tid. Så man varvar Rammstein med Dobrogosz; läser en bok; tänker att det var himla tur att man inte landade på huvudet och att allt faktiskt brukar lösa sig.
Det var körhelg i Skanör med ohämmad sång, jättegod mat, punsch och glada lekar. Sådana helger som man minns och gläds åt. Men Ostrochorus är ju inte bara Lunds roligaste kör, utan också den absolut bästa. Därför ser vi till att repa ordentligt ett par timmar innan middagen.
Senare blir det striptease, bastu och en joggingtur i stormen. Jag somnar klockan tre när mina vänner fortfarande sjunger allsång i matsalen.
I fredags var det tacksittning på Hallands för jobbare, vilket självklart medförde på tok för mycket gratis öl. Med en påse chips och en falafel i väskan beger jag mig hem tidigt för att orka ta mig till Skanör följande dag och lyckas klippa en trottoarkant med cykeln 100 meter från Vildanden. Efter detta är min rock, skjorta och randiga pullover prydda med högst fashionabla hål i axlar, nacke och armar. Dessa matchas av snygga blåmärken och skrubbsår lite varstans på min kropp. Men falafeln var jävligt god. Lund y'know.
Det vore synd och skam att inte nämna utgången med tjejerna i onsdags. Jag blev olyckligt förälskad i Alice in Videolands sångerska efter hennes Blondietolkningar, men vad gör man?
Kvällens antiklimax var Krunegårds bortfall på grund av sjukdom. Kvällens höjdare var - förutom kvällen i sig - att nöjd o glad kunna lägga sig till sömns i Linas extrasäng, iklädd ett rosa nattlinne.
På det hela taget är ju allt lika bra som vanligt, men jag funderar på att hitta på något nytt att piffa upp min vardag med. Kanske uppgradera sig till två körer och ägna både måndag och tisdag åt stämsång, och i så fall hitta en helt ny kampsport att förlusta sig med. Dessutom måste jag ju verkligen fixa ett schysst sommarjobb att betala hyran med när studiebidragen slutar rulla in.
Så mycket att göra, så lite tid. Så man varvar Rammstein med Dobrogosz; läser en bok; tänker att det var himla tur att man inte landade på huvudet och att allt faktiskt brukar lösa sig.
