simonkaizer

Så en tisdagseftermiddag ger man sig ut i skogen. Tårna finner enkelt de stadigaste tuvorna i ett gammalt traktorspår mitt mellan två gödseldoftande ängar. Granarnas armar sträcker sig välkomnande mot löparen och den pälsklädda besten försvinner in under gröna savdoftande grenar. Någonstans, en kilometer från ingenstans, viker man av från den söndertrampade stigen för att finna en bättre väg till den soliga verandan. En göl, en pöl och en skimrande skogssjö försvårar marchen mot hemmet men över stenar och stammar rör sig sex tassar och fötter lika fort som vinden. Låt oss följa bäckens forsar till ett övergångsställe min håriga kamrat. Och så når man djupare och djupare in i skogen. Det är en ung skog med tunna glesa granar men mossan är lika tät och tjock som grenverken över huvudet. Halvmeterdjupt sjunker fötterna ner i den gröna bomullen och stegen blir tunga under några minuters löpning. Ett osannolikt komplex av fallna stammar och stenar leder oss över forsen. Men det hindrar inte att vi båda låter oss svalkas av det kristallklara skogsvattnet. Här bodde någon en gång i tiden, här byggde man en bro, här gick köpemän för att vattna hästarna för 100 år sedan. Men nu täcker mossan stenarna som en gång bar upp hovar, vagnar och fötter, och var vägen en gång gick går inte att utröna bland de unga stammarna. Solens ljus kastas åter i en grön nyans varän det faller i gläntan; det är sannerligen sagolikt. Men min svarthåriga löparkamrat har inte ro nog i sin hundsjäl att stanna längre än. Så återigen skuttar vi fram över tuvor och stenar i en livlig dans under vårsolen. Med en lätt vind i ansiktet och en grön skummatta under fötterna hinner rådjuret inte se oss och vi stannar en stund för att se henne beta. Jägaren vid min sida vill inte vänta utan manar mig ivrigt att fortsätta, kanske skulle han hinna ifatt henne om man lät honom försöka. Men någonstans går en kvist sönder under en fot; vinden vänder och vittnar om vår närvaro och det späda djuret skuttar snabbt iväg. Hon vänder sig inte ens för att se på oss. En sådan blick skulle en annan gång bara låta henne se jägaren greppa en krutosande, kolsvart gevärskolv och kanske skulle det kosta henne livet. Så rör vi oss vidare och finner höglandsleden; en bräcklig bro över floden vid vår sida. Fast det upptrampade vandringsspåret ger inte samma nöje som att leta efter djurstigar. När grenarna ständigt piskar ansiktet och min håriga kamrat finner viltspår att följa. Här har ingen människa gått de senaste månaderna. Men nu rör vi oss inte in i skogen längre och snart når vi traktorspår och betesmark igen. Ett stenrös och en gärsgård. Sol och blå himmel. Den gröna förtrollningen är bruten. Jag låter min vän tvätta leran av sina tassar i sjön innan vi skuttar upp mot husen och vi vinkar till vår granne som gödslar grödorna med sin traktor. Jag har alltid haft granskog på minst två sidor av huset så länge jag minns, det ger mig trygghet och lugn i sinnet.

Så sitter man här en onsdag i april och lyssnar på Franz Ferdinand. Klockan är över sju och det är fortfarande sommarvärme i luften.

DevC++ ligger och väntar på skrivbordet. Så småningom kanske jag lär mig det.

Jag hittade också boken jag har väntat på i snart en månad. Den har hela tiden legat på ett skrivbord i mitt gamla korridorsrum. Så när en bok trillar ner i din brevlåda adresserad till någon annan, fråga inte din granne om telefonnumret till personen den tillhör. Kolla heller inte anslagstavlan i köket med alla gamla hyresgäster. Säg inte heller till någon att du hittat en bok. Lägg den på ditt skrivbord och vänta...

Men jag behövde ju inte boken ändå. Vektorer.

Ikväll vankas det då som vanligt Rydbergs. Jag har 40 kronor i plånboken så det räcker på sin höjd till två bayerska öl eller en portion käk. Frågan är vad som är mest behövligt efter besöket på Lunds Muay Thai. Kanske varken öl eller mat utan ett ordentligt kylbandage om fötterna och plåster på knäna. Jag har ju redan käkat pasta med spenat och ärtor.

Så nu blir det helt enkelt en dusch och imorgon bär det av till Hok för lite härligt och saknat häng med Ola. På lördag ses vi på bongo.

Ja, sedan sist har inte mycket hänt. Men just nu orkar jag inte lösa primitiva funktioner och ska iväg om en för kort stund för att en kopp kaffe skulle löna sig.
  Nu har jag i alla fall en vägg av garderober mellan TV soffan och min säng och lägenheten har hunnit introduceras för ett gäng kurskamrater.


Vad mer? Jag kollade in Hoku shin ko ryu som ligger här i närheten. Det kanske blir jujutsu som huvudsport i alla fall. Träning fem dagar i veckan och ledigt på tisdagar och fredagar. Det skulle vara kanon!

Men nu lyckades man ju dra på sig en förkylning förra helgen vilket försvårar träningen. Filip och Christian hittar på alla möjliga och omöjliga otäcka ord som beskriver de sjukdomstillstånd jag eventuellt hamnar i om jag tränar med virus i kroppen.
  Så går det ju när man hänger utomhus, dricker punch, inbillar sig saker och lånar ut kavajen till en vacker dam.

Och innan man vet ordet av är det fredag och dags för föreläsning. Så nu ska tänderna borstas. Kan säkert skriva något mer inatt efter festen. Det brukar ju bli så.

Då var man ytterligare 15 hp rikare och den 300 poäng långa vägen till sjukhusfysikerexamen är till 15 % avklarad. Tentan gick som man kunde väntat sig. Alla uppgifter bortsett från den sista var lösta inom en timma, sedan skulle det skrivas ner snyggt och prydligt. När man väl lämnar lokalen inser man självklart att svaret till en uppgift var fel, det är förbannat att jag fortfarande inte lärt mig att kontrollräkna. Men med lite god vilja från rättaren kommer det kunna bli VG på denna också, fast det spelar ju ingen som helst roll, inte ens i mitt huvud längre.

Så nu sitter man här i sin stora lägenhet och dricker en på tok för stor kopp kaffe och tjuvkikar på avsnittet om primitiva funktioner som påbörjas nästa vecka. Filip och Christian är på lektioner och föreläsningar, läkare som de är (läs: kommer bli) lämnar de på dagarna lägenheten tom sånär som på massiva hyllmeter anatomiböcker. På tal om hyllor så har jag inga. Ingen byrå eller garderob heller för den delen. Men det är härligt att vara ihopflyttad ändå.

Och ett par timmar innan vårens första riktiga gryning i Skåne cyklar vi hemåt och låtsas att det faktiskt är sommar och kylan inte är så kall trots allt. Det svåra är inte så svårt och det vi behöver allra mest är bara ett andetag bort.

∫ f (x) g (x) dx = F (x) g (x) - ∫ F (x) g'(x) dx