Pizza och kaffe räddar ingen...

http://www.youtube.com/watch?v=FzFKCPt8rtw


Fan i helvete sån jävla

PAIN!

Bulle och espresso

Falafel slår fortfarande allt.

Henrik börjar redan i lomma predika för 10:- espresso på bageriet vid spångatan. Lockande som det må vara klockan tre på natten blir det inget svart guld, utan gyllene bollar i tunnbröd. Den malmöitiska falafeln.

Efter helkvällen på Lommas seglarklubb med min gamla flatmate, körkamrat, stämbroder och vän Christian återstår bara ett par timmar på Debaser för att fullfölja helgen. Armerade med öl, en brödlimpa och ett visakort tar vi oss an taxin mot malmö och därefter den digra kön till klubbens entré. Väl inne njuter vi av hög musik, IPA och vänner. Aldrig ska vi heller glömma glasögonprydda individualist-emma eller mma-erik (om det var så han hette) som vi mötte och lärde känna i väntan på insläppet.

På 171an låter vi oss försvinna SSKK-minnen och njuter av gamla bravader så som bara sanna veteraner kan. Innan solen sakta börjar visa sig vid horisonten och cykeln åter bestiges för hemfärden utbytes ord av visdom mellan två unga män på lunds kullerstensbelagda gator och tankar formas som senare ska skaka social konstruktioner. Rosa pantern väntar i veckoslutet. Strängar väntar på att bändas och band ska brytas och bytas.

Malmoe

Fortfarande något dagen-efter-hängig sitter jag och kollar upp träningstiderna för BJJ-klubben på norra fäladen. Det känns som att det är dags att ta tag i saker. Dessutom känner jag ju redan folk i klubbens malmösektion. Hoppas bara det går att få tillräckligt med tid för det.

Malmöfestivalen var inte som förra året, men hur skulle det kunnat ske? Förra gången hade jag Jesper plus två av hans vänner på besök och vi kämpade oss tillsammans genom dag efter dag med hjälp av kaffe, koffein och tysk öl. Nu blev det lite lugnare under dagarna. 
Veckans höjdpunkt hade sedan länge bestämts vara torsdagen då the sounds och thåström skulle stå för underhållningen. Efter att ha klämt i sig en gigantisk hamburgare på viggos i lund tar vi oss till fysicum där vi blandar mojitos och spelar frisbeegolf, med öl och salta pinnar springer vi till bussen, njuter av musiken och ramlar sent in på efterfest där jag somnar på en soffa. Ingen episk klubbnatt eller legendarisk utgång, men en riktigt bra kväll.

Nu ska vi avgifta oss i en vecka innan det blir fadderkick-off och föreläsningarna kör igång med 30 poäng medicinsk strålningsfysik. Philip Pullman står för eftermiddagens underhållning.

Finns det ord

Efter att ha orgasmerat konstant i 40 minuter på the Animal fives spelning känner jag mig lagom slutkörd för en fredagskväll. En snuskigare, fullare och skäggigare karl än TAF-bajs-martin får man väl leta efter, men att se honom svettas och skrika könsord på scen, klä av sig i underkläderna och bli grovt antastad kan inte beskrivas som annat än extatiskt. Som för att bekräfta just hur jävlig spelningen är flyger ett mikrofonställ ner i huvudet på en intet ont anande Amanda.

Men när luften är kall och vännerna gått längtar jag bara efter att i ensamhet avnjuta min falafelrulle och lyssna på musik. Och så ännu en fredagskväll låter jag Krunegård, Sundström och Thåström sätta ord på mina tankar. 
 
Morgondagen bär inte på annat än förhoppningar.

Se på mig nu, vad tycker du?

Ett rationellt beslut.


Markus Krunegård går inte att se för många gånger.
Jag älskar mina vänner och jag älskar göteborg.
Jag älskar konserter under stjärnklara sommarnätter.
Jag älskar ostfrallor och cappuccino.
Jag älskar allt för mycker, men ger för lite.

Låt tankarna styra vad hjärtat känner. Det är så att bli äldre.

The End to end all Ends.

Så då sitter man och dönickar framför burken en vacker söndagskväll i augusti. Imorgon blir sista dagen på jobbet för denna sommaren; antagligen detta året; förhoppnings någonsin. Inte för att jag inte gillar det - tvärt om kommer jag sakna det. Men med den nuvarande kursen skulle en sommar som röntgensköterska el.dyl. sitta finare nästa år.
  Det är med tungt hjärta jag kramar arbetskamraterna hejdå en sista gång. Men så tänker jag på vad som komma skall: ledigheten - friheten i Lund. Viggos, billig champange, Malmöfestivalen och SHPSV: soft-häng-på-skarpskyttevägen.

Mitt i allt ingenting ombeds jag göra en krönika över den gamla IB-tiden för att legender och historier inte ska gå förlorade bara på grund av ett generationsskifte. Ju längre tiden går desto svårare blir det att skilja på sanning och myt - vem hade verkligen sex med vem och så vidare... Detta ska få jäsa ett par dagar i en redan överkokt hjärna, men med hjälp av varma sjöar och kall öl kanske små korn av inspiration kan fällas ut ur kaoset.

Jag längtar så till imorgon klockan 1400.

Och kvällen när halva Criminal Babes kommer hit på besök.

Onsdag är inte tokigt heller när sommarens sista Newcastle på fat ska avnjutas.

För att inte tala om veckoslutet när skåneland åter ska invaderas.

Sova någon?

Hard work work

Och mitt i all svettig slit serveras leverbiff.

Jävla leverbiff.

Till och med styrelsen stryker sina namn från matlistan när de får se vad som väntar. Men jag och John glömmer se efter på matsedeln och signerar därmed var sin tortyransökan.

Tack och lov är det bara en vecka kvar i småland. TT imorgon?

RSS 2.0