Samtidslighet
Vad är värst:
reklam-banners som tar mer bandbredd än innehållet på en hemsida
eller
söndagar som känns som fredagar och således vänder upp och ner på veckan
?
Det är djävulen i vardagskostym...
Och så Gud
Men å andra sidan. Försök att förföra en lärjunge. Inget är mer avtändande än fundamentalism (eller: hur är det med fundamental ateism?).
Men jag har inget att frukta än så länge. För den som förtalar Jesus väntar alltid förlåtelse. Värre är det att förtala Anden. Then there will be no mercy - hur går det till...
Sanity - I wish
Som alla andra undrar man vad allt ska ta vägen. Helt plötsligt står man i en otrolig soppa där varje dag bjuder på något mer oerhört än den förra. Kommer den onda spiralen någonsin ta slut eller är det som Krunegårds mamma sa - restlessness grows worse every day?
Imorgon bär det i varje fall tillbaka till skåne, men tack varje (ironi) sveriges järnvägar blir det tillräckligt sent för att missa alla tre inbokade sjungningar. Man får väl se fram emot körfesten nästa helg och det kommande Haag-besöket istället.
I curse the sun so I can howl at the moon.
Och var i hela friden tog kreativiteten och passionen vägen?
Lika kallt...
Efter mycket om och men köper jag mig en sista-minutenbiljett hem till småland. Ännu ett projekt är avverkat i förtid och de lediga dagarna ägnas åt gos och spex med sina favoritläkarstudenter samt den nämnda hemfärden. Småland, småland. Inte ens gyttja, regn och kyla kan hålla mig borta från skogen. Här kan man låta tankarna vandra fritt mellan istyngda granar samtidigt som kängorna hittar nya vattenpölar att krossa de små isskorporna på. Men det snöar visst i skåne också; då känner jag mig lite hemma; mer och mer för varje dag.
Through your Bones
Sambo och jag diskuterar vad som händer med mig (oss??) i de aktuella situationerna. Helt plötsligt står man där med ett stort hål i vad som brukade vara ens liv. Detta redlösa och i grund och botten primitivt motiverade beteende förfaller en slöseriaktigt och istället för att andas sträva ångor och dras med tre dagars blyhjälm faller man motvilligt in i sömnen innan midnatt. På en lördag. För i ärlighetens namn vill man ju bara vara. Sen får vi se hur det går för f....
Men någonstans bakom vår kliniska perfektion lurar en tanke och en känsla; rockdrömsungdomligheten. Jag lyssnar på Star; tänker tillbaka och drömmer mig bort. - Där kommer tamburinen! - Där kommer gitarrsolot!
Mitt i veckan
Först ska jag bara skriva ner varför de övre egenenergierna är mer splittrade än de undre i ett tvåpartikelsystem. Detta beror tydligen på att vågfunktionerna är mer utsträckta på högre nivå, vilket möjliggör interaktion på längre avstånd. Själv verkar jag vara fast här längst nere i mitt potentialhål; kanske kan jag till helgen få en kick och exciteras upp till Småland.
Gudomligt eller allmänmänskligt
I Amos skrev de att den sanna friheten är att vara konformativ och ha ett skitigt kök. När alla har gått och blivit alternativa och skaffat sig stilren inredning i svart-vitt kommer jorden falla sönder i en kakafoni av självutlämnande monologer och bokstavligt talat konsumera sig själv.
Tro inte att jag slaviskt läser svenska kyrkans månatliga utskick; även om det är den enda religiösa tidskrift som vittnar om någon mån av självdistans. Men jag kan inte annat än undra; när kommer känslan, uppgivenheten och upplystheten - Nirvana? Jag har svurit åt religionen och klippt mina band med det Gudomliga, men om nyckeln till vad det än nu är vi letar efter varken står att finna i oss själva eller något ting måste vi rannsaka de som står oss nära. Kristendomen med sin kontraintuitiva trekantighet är rent ut sagt töntig, men om vår image och självbild ändå är triviala har vi inget att förlora på lite ödmjukhet och medmänsklighet. Då kan vi ligga nöjda som katter och vakta vårt livs hemlighet: att det är så enkelt.
Och när Gud inte funkar finns det alltid sex.
Aurora
Eftersom jag redan ätit ostron och chokladdränkta jordgubbar en gång idag fick jag tona ner på kvällsmaten och nöja mig med ravioli, hembakat bröd och underbara biscotti. Men jag var aldrig så värst petig med maten.
Och vad som än händer - om en månad eller ett år - så kommer jag kunna se tillbaka och säga att jag gjorde precis vad jag ville. Hell yeah.
