simonkaizer

När klär skådespelarna om och blir sina vanliga jag efter en föreställning; måste de byta skinn innan de kan kalla sig sig själva?

I Amos skrev de att den sanna friheten är att vara konformativ och ha ett skitigt kök. När alla har gått och blivit alternativa och skaffat sig stilren inredning i svart-vitt kommer jorden falla sönder i en kakafoni av självutlämnande monologer och bokstavligt talat konsumera sig själv.
 Tro inte att jag slaviskt läser svenska kyrkans månatliga utskick; även om det är den enda religiösa tidskrift som vittnar om någon mån av självdistans. Men jag kan inte annat än undra; när kommer känslan, uppgivenheten och upplystheten - Nirvana? Jag har svurit åt religionen och klippt mina band med det Gudomliga, men om nyckeln till vad det än nu är vi letar efter varken står att finna i oss själva eller något ting måste vi rannsaka de som står oss nära. Kristendomen med sin kontraintuitiva trekantighet är rent ut sagt töntig, men om vår image och självbild ändå är triviala har vi inget att förlora på lite ödmjukhet och medmänsklighet. Då kan vi ligga nöjda som katter och vakta vårt livs hemlighet: att det är så enkelt.
 Och när Gud inte funkar finns det alltid sex.