simonkaizer

Som alla andra undrar man vad allt ska ta vägen. Helt plötsligt står man i en otrolig soppa där varje dag bjuder på något mer oerhört än den förra. Kommer den onda spiralen någonsin ta slut eller är det som Krunegårds mamma sa - restlessness grows worse every day?

Imorgon bär det i varje fall tillbaka till skåne, men tack varje (ironi) sveriges järnvägar blir det tillräckligt sent för att missa alla tre inbokade sjungningar. Man får väl se fram emot körfesten nästa helg och det kommande Haag-besöket istället.

I curse the sun so I can howl at the moon.

Och var i hela friden tog kreativiteten och passionen vägen?