Bättre

Det går bättre nu.

Ilska lär följa förnekelsen när förälskelsen släpper. Word.

Bästa medicinen är dock alltid att hålla sig upptagen och köra hårt. Så en tripp till Nova Lund kan betala sig med en lödkolv med tenn för 108 kronor! (Jämfört med de 400 de skulle ha på stan för samma utrustning). Ett besök i soprummet belönas med ett stycke prima högtalarsladd och sedan är saken biff! Gitarrstudion är komplett och det tar bara 20 minuter att pula ihop les paulen som strejkat de senaste veckorna. Rock and Roll.

Som för att göra denna lediga dag ännu roligare får jag besked från körförmannen att jag lottats att följa med på luciatåg i Budapest! Det blir fem galna dagar med 10 pers från kören då vi ska sjunga på svenska ambassaden, handelskammaren och en sverigemässa. Hoppas det inte krockar totalt och fullständigt med tentor eller något liknande töntigt.

Men innan dess ska Benson firas ikväll, och morgondagen bjuder på körfest med maskerad och övernattning.

Skolan? Det är lugnt såklart.


Det är fysik

Det är fysiskt. Rent fysiskt.
Känslan i fingrarna.
Bröstkorgen under hakan.
Andetagen.
Familjärt och fysiskt.

Något man inte kan tänka sig till.
Inte rationalisera bort.
Påtagligt och viktigt
men ersättbart.

Det är välviljan som är värst.
Känslan av att bry sig
utan att riktigt älska.
Känslan att man viker sig för strömmen
för det är inte värt att kämpa emot.

Som att vilja bli hatad
utan att behöva såra.
För att läka ihop
ett sår som aldrig funnits
vilka plåster hjälper då?

Så enkelt att stanna
så svårt att gå.
Så enkelt att stanna
så svårt att leva.

På tal om satanism

Om jag har förtrollat henne för att fylla mitt ego och uppmuntrat henne tills jag är ett ständigt objekt för hennes åtrå, har jag ingen att skylla, förutom mig själv.


So it is done.


9/11

Så en fredag som denna börjar vi med detektorfysik vilket utgör stor del repetition. Med det artar sig till en intressant föreläsning så småningom. Så lagom kaffespeedad och upplyft av mina nyförvärvade kunskaper i plastscintillatorer tar jag mig an hälsningsgillet på AF-borgen.

Springandes mellan P6, Gröna studenter och ÖG:s minglar jag med VarGlad-spexare och försöker värva novischer och intresserade seniorstudenter till mina respektive utskott och organisationer. Hur det går återstår att se efter att någon gått igenom alla maillistor.

Nu återstår bara att anmäla sig till Unga Humanister eller starta ett statanistsamfund...


Tråkigt och trist

Det är så tråkigt och trist.

Klarar inte ens av att titta på true blood ensam. Denna serie som jag följt slaviskt sen första avsnittet men inte kan/vågar njuta av på egen hand. Vad gör man? Terapi.

Men man kan skaffa sig andra nöjen. Som att kramas med svettiga män. Tyvärr funkade inte planen igår, låg vaken till ett-tiden och kunde inte hejda hjärnan. Vaknar utvilad men inte pigg.

Nu har det varit kakbak för full rulle. Får se om det räcker till en stor fikasugen kör. När ska jag lära mig att man inte kan baka enkla recept i långpanna???

sova som ett barn

För att råda bot på denna ohumana dygnsrytm jag dragit på mig under helgen tänkte jag snart springa iväg på nästa träningspass. Jag tänkte att två timmar karate lätt kan drygas ut med 90 minuter BJJ om jag tar en paus och något att äta. Sedan lär jag inte ha problem att somna. Wish me luck

Perfektion

Hur hittar man tillbaka den där känslan av att allt har ett mål och mening, när själva livet är en strävan mot perfektion och njutning in i det sista?
Jag kan inte tänka mig hur allt skulle kunna vara så bra som jag vill att det ska vara. Ju mer man vet, ju mer skadad blir man och minnerna bleknar på tok för långsamt. I desperation greppar man efter allt som blänker, all skönhet, men ser bara solens reflektioner fly ju närmare dem man kommer.
Och när man står med ett substitut och än en gång längtar efter sanning känns det lite som om allt var i onödan i alla fall.
Backar man eller springer med huvudet först in i nästa snårskog?

9-5

Så. Efter två år på universitetet börjar vi köra lite riktiga föreläsningar. Heltidsstudier ska väl ändå ta tid?

Kaffespeedad och lite rastlös sitter man hemma och beklagar sig över de långa dagarna för sin ofta så förstående sambo. Dock verkar inte mina klagomål om 9-timmar på Sjukhusfysikavdelningen bita på läkarstudenter som ser allt under 8 timmar per dag som undantag. Jävla helvete. Åter igen känns det som att man sitter på någon lekstugeutbildning.

Hur ska vi kunna försvara vår ställning på ett sjukhus där vi spenderat ca halva den effektiva tid en läkarstudent av samma årskull spenderat på sin utbildning? Det blir helt enkelt ett senare problem.

Så då kanske vi hinner spexa en termin till... Eller sova.

RSS 2.0