Ärtfesteri
Med ärtsoppa i magen och en rejäl dos socialpsykologi från självaste Philip Zimbardo kliver jag in och gör min munta i fasta tillståndets fysik. Carl-Olof ger mig ett bud på ett betyg och undrar om jag hellre väntar en vecka och gör om det, men utan ambitioner att ta 100 % på kursen nöjer jag mig med det jag förtjänar. Har mest tränat och spelat Guitar hero på sistone ändå.
http://www.thetimeparadox.com/
Något av vad socialpsykologins kung håller på med nu. Trevlig prick det där.
Med bara en munta kvar på det fysiska basblocket kan jag inte annat än att tänka framåt. Sjukhuset nästa termin, ensam tränare i karategruppen, mitt längsta förhållande någonsin. Jag är på väg och det kittlar i magen.
Men innan vi går händelserna i förväg ska vi ha ett kanongalej på Medicinska föreningen där vi firar ytterligare en termin med ärtsoppa och pannkakor. Ikväll ska vi dricka punsch. Men först ska Leffeponken få sig en rejäl omgång kvarkar och leptoner i B302an...
Sista veckan
Vad finns att säga annat än hur trött man är på plugget nu, Boltzmanns transportekvation är inte rolig alls. Trots att man approximerar paraboliska band...
Vad som lyfter stämningen är det stundande Siesta och ärtfesten, följt av en helt ledig vecka i soliga skåne som avslutas med en fysikerutflykt till Hamburg. Det blir lite farligt lätt att gå händelserna i förväg... Muntorna är ju på torsdag...
Å andra sidan har jag fina resultat på alla laborationer och inlämningar och 50 % är en barnlek i partikelfysiken och halvledardelarna. Frågan är bara om jag skulle orka satsa på de övre 5 % av betygsskalan. Men det gör man väl inte. Ingen idé att memorera formler nu.
För att åter igen tänka på annat fick jag 4 kyu i Karate igår, bara tre bruna bälten kvar innan första Dan. Så nu får man börja spara till en Japanresa någon gång de kommande åren. Eller så väntar jag till nästa gång Soke Sensei kommer till Sverige, det var ju trevligt. Lidingö. Stockholm var inte så farligt som jag mindes det. Var väldigt smidigt att ta sig fram och inga stora missöden inträffade. Mycket trevligt.
Suck.
Ockupera mera
Bilderna talar väl för sig själva, sicket jävla blodbad. Självslakt.
Med en omordning av planerna förblev jag i Skåneland den 16/5, detta mytomspunna datum som stått skrivet på alla offentliga ytor i Lund sen några månader tillbaka. Med humöret på topp beger jag mig till stortorget för att tillsammans med några klasskamrater visa sympati för våra röda bröder. Någonstans borde vi sagt stopp när folkmassan nätt och jämt övervägde den omringande polistruppen.
Med facit i hand är det lätt att peka, döma och säga vem som hade rätt och fel. Men frågan är om de ansvariga för tillställningen inte borde vetat bättre innan de beslutar att dra ihop en riktig ockupation. Den goda tanken genomsyrar hela projektet då den kommande hösten kommer innebära hundratals bostadslösa studenter i Lundaregionen och faktum kvarstår att politikerna inte har något att bidra med. Å andra sidan hamnar notan för helgens slagsmålskalas gott över några miljoner - pengar som skattebetalarna med glad min får punga ut i demokratins ärade namn.
Rätten till bostad säger ockupanterna:
Jag har bott i jävla DALBY! säger jag, och inte dör man av det.
Politikerna lyssnar inte säger taleskvinnan för ockupantrörelsen, men har de ens försökt samtala öga mot öga?
Det hela känns mest som ett skådespel mellan maskerade demonstranter och poliser, samtidigt som politikerna låter det hela fortgå utan att gripa in. Det är väl där vi har mest att beskylla kommun och landsting - deras apati och förmåga att vända ryggen mot hetta.
I ett sista försök att försvara ockupanterna åkallar jag det gamla goda "Stick it to the Man" och yttrandefrihetstjafset, men biter mig snabbt i tungan när jag ser 1000 NSFare marchera från stortorget för att med våld kasta ut "icke etniskt svenska" på gatorna under samma premiser.
Der Berliner
Fortfarande bävar jag inför kontouppgifterna som kommer vittna om allt roligt vi haft; efter att ha mjukstartat med två flak öl på tågdäck - där vi för övrigt hade körmaraton med Adolf Fredriks avgående musikklass - lugnade vi knappast ner oss under helgen. Men det är minsann inte varje dag eller ens varje år man har så roligt med så goda vänner.
Utrustad med gin, vodka och billig rom tar man sig då an de sista veckorna som leder oss mot sommaren. Men man undrar om solen kommer kunna skina lika varmt här som den gjorde på Jannowitzbrücke när svettiga körare kröp hem från klubben en molnfri majmorgon.
Likt en förbannad Berlinmur separerar livet drömmarna från verkligheten.
