Tur och retur
Hmm.
Halva sommaren har gått. Eller mer.
Känner mig stressad. Är lite stressad.
Lämnar jobbet två gånger på en och samma dag. En gång i en bil med avdelningens nödtelefon i fickan. En gång till en halvtimma senare på cykel med svett i pannan. Klant.
Så nu återstår bara att sänka ett gäng Newcastle på Bongo innan happy hour är över, för att sedan spendera resten av veckan åt att fylla år, jobba och peppa, alternativt stressa, inför festen på lördag.
Kommer det bli kalas eller katastrof? Kommer det bli något alls; eller blir vi fyra-fem pers under ett parasoll på en regnig balkong? Amanda och Filip kommer i alla fall. Och John, fast han bor ju här så han skulle ha en riktig ursäkt för att utebli. Men men. Den som överlever onsdagskvällen, torsdagskvällen och fredagskvällen får väl se.
Halva sommaren har gått. Eller mer.
Känner mig stressad. Är lite stressad.
Lämnar jobbet två gånger på en och samma dag. En gång i en bil med avdelningens nödtelefon i fickan. En gång till en halvtimma senare på cykel med svett i pannan. Klant.
Så nu återstår bara att sänka ett gäng Newcastle på Bongo innan happy hour är över, för att sedan spendera resten av veckan åt att fylla år, jobba och peppa, alternativt stressa, inför festen på lördag.
Kommer det bli kalas eller katastrof? Kommer det bli något alls; eller blir vi fyra-fem pers under ett parasoll på en regnig balkong? Amanda och Filip kommer i alla fall. Och John, fast han bor ju här så han skulle ha en riktig ursäkt för att utebli. Men men. Den som överlever onsdagskvällen, torsdagskvällen och fredagskvällen får väl se.
Dåligt väder
Ja, det är således torsdag, min enda lediga dag på över en vecka och dåligt väder. Istället för att vakna upp trött och bakfull efter en helkväll på bongo bar, vaknar jag strax efter att jag normalt börjar jobba och bänkar mig med kaffe och Stieg Larsson i en soffa. Detta efter att ha undersökt möjligheterna att avlägga teori- och förarprov på något av vägverkets kontor i närområdet.
Till lunch avnjuts en chorizokorv med cous-cous och lite SOAD - ATWA och jag fantiserar om det skulle gått att köra hårdrocksdrömmen rakt igenom en gång i tiden. Om jag inte slutat lyssna på System och Korn. Köpt Doc Martens, skinn o bandtröjor. Det hade kanske varit mer spännande än att jubla över rean på MQ där man kan få tag på en Emilio-tröja med extra smala axlar för 100 kr. Men är inte flanell lite rock 'n roll i alla fall?
Ska kanske höra med familjen när de tänkte åka till stan, vore kul att springa på lite gamla IB-töntar som jag saknat länge.
Till lunch avnjuts en chorizokorv med cous-cous och lite SOAD - ATWA och jag fantiserar om det skulle gått att köra hårdrocksdrömmen rakt igenom en gång i tiden. Om jag inte slutat lyssna på System och Korn. Köpt Doc Martens, skinn o bandtröjor. Det hade kanske varit mer spännande än att jubla över rean på MQ där man kan få tag på en Emilio-tröja med extra smala axlar för 100 kr. Men är inte flanell lite rock 'n roll i alla fall?
Ska kanske höra med familjen när de tänkte åka till stan, vore kul att springa på lite gamla IB-töntar som jag saknat länge.
En onsdagsdröm
Så en kväll sitter man och tittar på actionfilm och blir ideologinostalgisk; tänk att faktiskt få uppfinna en ideologi och tro på den. Idag finns idealister bara på film där de för det mesta blir psykotiska.
Watchmen gav precis den dos av allt jag behövde för en kväll. Med untantag för 2 timmar och 40 minuter ledig tid som aldrig kommer tillbaka. Å andra sidan kommer man aldrig hitta muterade vetenskapsmänsgudar som har sex med sig själva i verkligheten, varför jag gör lika bra i att söka dem på film direkt.
I övrigt fylls jag bara av en gnagande känsla av otillräcklighet när män och kvinnor gjorda av stål räddar världar och hånglar i postapokalyptiska miljöer. Det närmsta jag kommer det är väl att slå igenom skinnet på min boxningssäck uppe på den halvrenoverade vinden.
Vad jag vill komma till är hur skönt det vore att utnyttja sig själv till max någon gång. Istället för att halvhjärtat försöka passa in aktiviteter då man hinner och orkar, tvinga sig själv till perfektion. Träna kampsport 6 dagar i veckan och plocka medaljer, samtidigt som man påbörjar sin doktorandtjänst inom fysik innan ens masterexamen är avlagd.
Fast hur skulle jag orka det som knappast klarar att sitta upprätt i stolen framför filmen efter ett 7-16 jobb?
Den som ändå vore superhjälte... på riktigt då, och inte bara en spexhjälte som jag...
Watchmen gav precis den dos av allt jag behövde för en kväll. Med untantag för 2 timmar och 40 minuter ledig tid som aldrig kommer tillbaka. Å andra sidan kommer man aldrig hitta muterade vetenskapsmänsgudar som har sex med sig själva i verkligheten, varför jag gör lika bra i att söka dem på film direkt.
I övrigt fylls jag bara av en gnagande känsla av otillräcklighet när män och kvinnor gjorda av stål räddar världar och hånglar i postapokalyptiska miljöer. Det närmsta jag kommer det är väl att slå igenom skinnet på min boxningssäck uppe på den halvrenoverade vinden.
Vad jag vill komma till är hur skönt det vore att utnyttja sig själv till max någon gång. Istället för att halvhjärtat försöka passa in aktiviteter då man hinner och orkar, tvinga sig själv till perfektion. Träna kampsport 6 dagar i veckan och plocka medaljer, samtidigt som man påbörjar sin doktorandtjänst inom fysik innan ens masterexamen är avlagd.
Fast hur skulle jag orka det som knappast klarar att sitta upprätt i stolen framför filmen efter ett 7-16 jobb?
Den som ändå vore superhjälte... på riktigt då, och inte bara en spexhjälte som jag...
Soundtrack
Mitt liv saknar ljud för tillfället. Som en film utan musik. Inget passar riktigt in.
I huvudet pågår en kakafoni av gamla körvisor, mp3or och radiohits. Men inget känns som jag; nu. Å andra sidan kan man undra vad det skulle tjäna till att ha. Bra musik föds ur smärta och passion och har ingen plats i en temporär gråzon. Senildementa är väl inte kända för sitt inspirerande sällskap och kreativa idéer, och man blir väl som man umgås.
Jag längtar efter radikala förändringar.
Och nu fes min hund så jag måste gå och vädra ut lukten.
I huvudet pågår en kakafoni av gamla körvisor, mp3or och radiohits. Men inget känns som jag; nu. Å andra sidan kan man undra vad det skulle tjäna till att ha. Bra musik föds ur smärta och passion och har ingen plats i en temporär gråzon. Senildementa är väl inte kända för sitt inspirerande sällskap och kreativa idéer, och man blir väl som man umgås.
Jag längtar efter radikala förändringar.
Och nu fes min hund så jag måste gå och vädra ut lukten.
Kalldusch
Efter en svettig dag på jobbet är en kalldusch allt man önskar sig. Dessutom om man trampat sig hem från Stensjön på en kvart, för då är man jättesvettig.
Det finns egentligen ingen tid för eftertanke en kväll som denna när det är åtta timmar kvar innan man åter ska rapportera in på avdelningen, men gårdagens strapatser låter sig inte glömmas.
Kanske var det ölfotbollen utanför Talavidskolan. Kanske var det alla vänliga ansikten. Kanske den psykotiska hamburgermannen eller nakenbadet i vättern. Kanske var det allt bastubad som triggade igång gamla grå kretsar.
Eller kanske var det hur snabbt livet kunde tyckas vända när idoler och drömmar dränks i fekalier. När en längtan efter rödvinspoesi och fatalism övergår i en perversion som inte längre är smickrande och romantisk och livet vänder sig och karatesparkar en i pungen; där det gör som ondast.
Den upproriska tonårsångesten vill i sina sista dödsryckningar "Stick it to the man", men "the man" visar sig vara en själv. Metafysiken blir verklighet och man måste fråga vad som verkligen är sant, sett ur evighetens perspektiv.
Å andra sidan borde det gå att hålla sig på det torra hela livet. Och innan man tackar av för kvällen får man citera käraste E. när hon nerbäddad i sängen kysser min hand och säger:
- Tack så mycket, min älskade vän!
Det finns egentligen ingen tid för eftertanke en kväll som denna när det är åtta timmar kvar innan man åter ska rapportera in på avdelningen, men gårdagens strapatser låter sig inte glömmas.
Kanske var det ölfotbollen utanför Talavidskolan. Kanske var det alla vänliga ansikten. Kanske den psykotiska hamburgermannen eller nakenbadet i vättern. Kanske var det allt bastubad som triggade igång gamla grå kretsar.
Eller kanske var det hur snabbt livet kunde tyckas vända när idoler och drömmar dränks i fekalier. När en längtan efter rödvinspoesi och fatalism övergår i en perversion som inte längre är smickrande och romantisk och livet vänder sig och karatesparkar en i pungen; där det gör som ondast.
Den upproriska tonårsångesten vill i sina sista dödsryckningar "Stick it to the man", men "the man" visar sig vara en själv. Metafysiken blir verklighet och man måste fråga vad som verkligen är sant, sett ur evighetens perspektiv.
Å andra sidan borde det gå att hålla sig på det torra hela livet. Och innan man tackar av för kvällen får man citera käraste E. när hon nerbäddad i sängen kysser min hand och säger:
- Tack så mycket, min älskade vän!
