Hård Helg
Ja, det visade sig att Capoeiragruppen skulle ut till Eslöv och ha en uppvisning i fredags så man fick hänga på och flasha sina skillz lite. Sen blev det tre timmars träning i lördags också.
Idag har jag blåsor på händer och fötter och värk i kanske varenda kroppsdel jag kan komma på men det är ju bara gött; det betyder att jag ansträngde mig lite mer än vanligt och kanske blev lite starkare. Nu är det bara att ligga i till 100 % fram till februari då vi ska ha gradering igen.
Sen är det klart, Capoeira är inte det enda jag sysslar med.
Häromdagen satte jag mig ner och fyllde i min kalender för december, men jag vill inte titta i den eftersom jag blir rädd. Jag måste lämna Dalby nästa helg och ta mitt pick o pack härifrån, närmare bestämt lördag. Min nya lägenhet får jag inte tillträde till förrän måndag eftermiddag. Jag skulle kunna dumpa mina prylar i korridoren där jag ska bo och sova hos nån kompis i två nätter, men jag hittar ju inte ens till korridoren. Sen har en vän inflyttningsfest på fredagen föjlt av en kurskamrats 20års kalas på lördagen. Yeah, det är bara att hoppas att man hinner med allt.
Vad händer annars? Ostrochorus har massa uppträdanden i december, inte minst Lucia och Julkonserten den 8e. Det är lite tjurigt att jag måste välja mellan Capoeirauppvisningar eller kör-rep, det får jag känna efter vad som blir bäst.
Sen är det bara Jul kvar. Jag hatar Julen. Jag vet redan innan att jag inte kommer orka stressa runt efter massa julklappar och det kommer kännas värre och värre allt eftersom tiden går. Fast sen när handlar julen om klapparna; huvudsaken är att jag kommer vara hemma i två veckor och träffa familjen. Inte minst min syster som varit i Australien och Thailand i fem månader.
Så vad gör jag idag? Tar en kall promenad föjld av en varm kopp kaffe och ett par timmar termodynamik. Oh, glöm inte Regina Spektor heller.
Idag har jag blåsor på händer och fötter och värk i kanske varenda kroppsdel jag kan komma på men det är ju bara gött; det betyder att jag ansträngde mig lite mer än vanligt och kanske blev lite starkare. Nu är det bara att ligga i till 100 % fram till februari då vi ska ha gradering igen.
Sen är det klart, Capoeira är inte det enda jag sysslar med.
Häromdagen satte jag mig ner och fyllde i min kalender för december, men jag vill inte titta i den eftersom jag blir rädd. Jag måste lämna Dalby nästa helg och ta mitt pick o pack härifrån, närmare bestämt lördag. Min nya lägenhet får jag inte tillträde till förrän måndag eftermiddag. Jag skulle kunna dumpa mina prylar i korridoren där jag ska bo och sova hos nån kompis i två nätter, men jag hittar ju inte ens till korridoren. Sen har en vän inflyttningsfest på fredagen föjlt av en kurskamrats 20års kalas på lördagen. Yeah, det är bara att hoppas att man hinner med allt.
Vad händer annars? Ostrochorus har massa uppträdanden i december, inte minst Lucia och Julkonserten den 8e. Det är lite tjurigt att jag måste välja mellan Capoeirauppvisningar eller kör-rep, det får jag känna efter vad som blir bäst.
Sen är det bara Jul kvar. Jag hatar Julen. Jag vet redan innan att jag inte kommer orka stressa runt efter massa julklappar och det kommer kännas värre och värre allt eftersom tiden går. Fast sen när handlar julen om klapparna; huvudsaken är att jag kommer vara hemma i två veckor och träffa familjen. Inte minst min syster som varit i Australien och Thailand i fem månader.
Så vad gör jag idag? Tar en kall promenad föjld av en varm kopp kaffe och ett par timmar termodynamik. Oh, glöm inte Regina Spektor heller.
Valorize a sua vida
Ja, gött. Två tentor klara o klarade och dags för nya tag med våglära och 1900-tals fysik. Rutherford & Curie rocks.
Det är skönt att krypa undan pressen lite nu när man börjat på universitetet. Jag satte inte ens 80 % på mekaniktentan, (79% dock), och missade därmed VG gränsen. Det är första fysikprovet någonsin i hela mitt liv jag skrivit så dåligt på men det vore nästan sorgligt om jag lyckades vara kursetta med tanke på hur mycket - läs lite - tid jag lägger på plugget ibland. Haha, tur att det egentligen inte spelar någon roll nu ändå, jag gör det jag vill och kommer göra det de kommande fem åren. Därefter kommer jag vid 25 års ålder kunna sitta ner och fundera på vad jag ska göra med resten av mitt liv: Jobba med cutting-edge teknologi räddandes liv på sjukhus; skriva en doktorsavhandling i högenergifysik eller bara luta mig tillbaka och njuta av mina studieskulder i miljonbelopp.
Men det är inte det jag egentligen tänker på:
Nu tänker jag på hur gött det var att fightas tre ronder mot min karateinstruktör i min alldeles nya karategi och vita sparringhandskar; hjälpa till med karate-kid träningen med 10 sjövilda småpojkar; springa från LTH till Svaneskolan för att träna capoeira; och sist men inte minst: titta på scrubs.
Sen tänker jag på hur underbart god kebabtallriken jag käkade till lunch var och hur härligt det är att kunna svulla i sig pommes och veta att man kommer träna bort det ändå. Fast okej; tvättbrädan är svår att se ibland ^^
Wow. Sen har jag ju ett nytt korridorrum på G. Borta på Vildanden. Jag måste bara masa mig bort till sparta imon och lämna in registreringsintyg och studentkort till AF-bostäder så de vet att jag verkligen studerar här. Ett extra stressmoment att störa sig på helt enkelt. Hur flytten kommer gå till när jag väl får tillträde till rummet 1a dec är ju en annan fråga, men det kan jag ju oroa mig för då.
Nej, vad som väntar just nu är bara mina perfekt nerkylda lakan och min egen mjuka kudde. Too bad att man sover ensam, vilket jag gör på tok för ofta, men det är ju självförvållat. Jag tar för mycket plats och tid i mitt liv, jag har inte tid åt någon annan även om jag vill det. Jag är ledig på torsdag kväll och onsdag nästa vecka, men min mobil är ju icke funktionsduglig så jag kan inte göra några planer ändå. Dessutom hatar jag planer, men jag hatar när saker inte är planerade heller. Ge mig tid! och ge mig något jag bara inte kan säga nej till!
Det är skönt att krypa undan pressen lite nu när man börjat på universitetet. Jag satte inte ens 80 % på mekaniktentan, (79% dock), och missade därmed VG gränsen. Det är första fysikprovet någonsin i hela mitt liv jag skrivit så dåligt på men det vore nästan sorgligt om jag lyckades vara kursetta med tanke på hur mycket - läs lite - tid jag lägger på plugget ibland. Haha, tur att det egentligen inte spelar någon roll nu ändå, jag gör det jag vill och kommer göra det de kommande fem åren. Därefter kommer jag vid 25 års ålder kunna sitta ner och fundera på vad jag ska göra med resten av mitt liv: Jobba med cutting-edge teknologi räddandes liv på sjukhus; skriva en doktorsavhandling i högenergifysik eller bara luta mig tillbaka och njuta av mina studieskulder i miljonbelopp.
Men det är inte det jag egentligen tänker på:
Nu tänker jag på hur gött det var att fightas tre ronder mot min karateinstruktör i min alldeles nya karategi och vita sparringhandskar; hjälpa till med karate-kid träningen med 10 sjövilda småpojkar; springa från LTH till Svaneskolan för att träna capoeira; och sist men inte minst: titta på scrubs.
Sen tänker jag på hur underbart god kebabtallriken jag käkade till lunch var och hur härligt det är att kunna svulla i sig pommes och veta att man kommer träna bort det ändå. Fast okej; tvättbrädan är svår att se ibland ^^
Wow. Sen har jag ju ett nytt korridorrum på G. Borta på Vildanden. Jag måste bara masa mig bort till sparta imon och lämna in registreringsintyg och studentkort till AF-bostäder så de vet att jag verkligen studerar här. Ett extra stressmoment att störa sig på helt enkelt. Hur flytten kommer gå till när jag väl får tillträde till rummet 1a dec är ju en annan fråga, men det kan jag ju oroa mig för då.
Nej, vad som väntar just nu är bara mina perfekt nerkylda lakan och min egen mjuka kudde. Too bad att man sover ensam, vilket jag gör på tok för ofta, men det är ju självförvållat. Jag tar för mycket plats och tid i mitt liv, jag har inte tid åt någon annan även om jag vill det. Jag är ledig på torsdag kväll och onsdag nästa vecka, men min mobil är ju icke funktionsduglig så jag kan inte göra några planer ändå. Dessutom hatar jag planer, men jag hatar när saker inte är planerade heller. Ge mig tid! och ge mig något jag bara inte kan säga nej till!
