simonkaizer

Markus Krunegård kan fortfarande förtrolla en dag.

Labbrapportskrivandet går långsamt frammåt även om det tar emot att syssla med så enhanda och meningslösa saker. Det är som att släppa ett barn löst i en lekhage och be dem skriva en rapport om det efteråt.
Hade labbhandledarna kommit lite längre i planeringen av uppgifterna och utformningen skulle de kunna ställa större krav, men just nu känns det mest som att allt är lite ihophafsande av teori och repetition av moment som vi egentligen borde kunna. Fint med fördjupning förvisso, men det finns inte mer att säga än att det sket sig fast vi hade måttligt roligt på vägen.