simonkaizer

Ja, nu ska vi spela på ljusare toner.


Fredagens intetsägande problemlösningsseminarie avslutas med den snart traditionella klassmiddagen på Tegnérs. Idag serverades ryggbiff med potatisgratäng som lyfte även den mest dystra fysikern ur sitt svarta hål. Föreläsningarna blir smått enerverande när allt ska gås igenom två gånger och även simpel gymnasiematte och volymintegraler ska förklaras. Det är med blandad ilska, frustration och lättnad som jag får lösa sista uppgiften på mitt sätt; skriver upp parametrarna, förklarar problemet och löser det enligt vedertagna principer. Nu återstår bara labbrapporten som borde kunna färdigställas i dagarna och som säkert påtalats innan innebär mängder av onödigt dravel då laborationen från början inte är optimerad.

Trösta sig kan man göra med tacksittningen för LUNAs faddrar imorgon, som ska hållas på sydskånska nationen. Då ska vi förfesta med rock-band och rödvin. Men längtan fortsätter växa... borde jag inte ha ett riktigt band? Men för att öka möjligheterna borde jag skaffa en riktig bas, med band. Den bandlösa är rolig att spela, men låter tvivelaktigt när det ska gå fort. Någon uppfann väl p-basen av en anledning...