simonkaizer

Kvällens klubb på SSK var till skillnad från förra veckan inget antiklimax. Foxen visade sig vara lagom röjig, välbesökt och peppig för att hålla igång ända till stängning.
Men goda goda vänner i förtroendeposter på nationen kan man också få in lite vänner som råkar studera på andra orter än Lund och kvällen är komplett med tacos, sällskapsspel och vildaste dansen. I röran springer man på vänner; vissa som bara gör en glad och andra som hänger lite för hårt om halsen. När allt lugnat sig kommer slutligen skitstormen och man blir stående som en vapenlös rektryt i tredje världskrigets slemmigaste skyttegravar. Med ångest upp över öronen tar man cykeln och beger sig åt det håll som verkar minst fruktansvärt. Med vänner vid sidan lär inget  kunna gå SÅ fel; eller hur?

Å andra sidan kan ni tänka er hur allt slår ut när jag nu trots allt sitter här och skriver halv fucking fyra på natten. Världen klarar sig uppenbarligen utan mig och den enda som gav mig inspiration och värme önskar mig lycka till i livet och den kommande spexperioden. Jag borde skriva en låt om kvällen. Men det är så kallt. Dessutom måste jag spotta ut all tandkräm. Jag skriver ett sms istället. Jag ska säga:

Ni får komma hit.