One by one...

All night long I dream of the day, when it comes around it is taken away.

Som en gammal vän man aldrig slutar älska.

To give me just what i need.

Som kunde sända underbara rysningar ner för ryggraden när man gick på högstadiet och är minst lika potent idag som då.

Don't let it go to waste.


Så en dag när man vaknar har Filips bakmaskin tagit självmord och hoppat ner från diskbänken. Så får man börja baka bröd själv. Ett tillfredsställande knådande av mjöl och deg istället för Biot-Savart och annihilationsoperatorer som resten av dagen ägnas åt. 
  Nu handlar det bara om att förbereda sig mentalt inför den annalkande konfrontationen med Ulf imorgon bitti. Café et biscuit någon?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0