Kaospassagerare
Du vill till Skåne och sjunga sommarens sista lovsång.
Det vill också jag.
Så då har man genomfört ett sommarvikariat som vårdbiträde på Nömmeberg. Jag trodde aldrig det kunde gå så fort. Men vistelsen där måste ses om närmast idyllisk under förhållanderna med vacker utsikt och riktigt bra medarbetare. Har jag nått mitt mål; att bli en bättre människa med en bättre ekonomi? Svaret må dröja. Kanske är jag där nästa sommar också?
En liten del av min intjänade förmögenhet spenderar jag på en dator. Den sitter jag vid nu. Det är en bra dator som till skillnad från min förra faktiskt kan köras en timma på batterierna. Därför sitter jag nu i sängen och skriver innan jag somnar. Sömn har det blivit dåligt av det senaste dygnet. Mitt liv berikades ändå.
Det är underbart att vara tillbaka i lägenheten här i alla fall. Det känns nästan som mer hemma än Småland nu. Vattnet smakar förvisso annorlunda och en frän doft av havet når till centralstationen. Men jag har ett liv här nere. Jag har fått post och vänner. Min cykel står parkerad här. Det står mitt namn på brevlådan. Min sambo säger "välkommen hem". Så kom hem till mig och hälsa på. Säg hej. Och låt oss göra vad vi aldrig gjorde i den vackra drömmen.
Det vill också jag.
men vänner sviker och jag har ingenstans att bo i helgen, längre. det blir inget skåne och i jönköping är alla kalla
