simonkaizer

På intercity fick jag sittplats fram till alvesta i alla fall. Försökte läsa lite i En vingklippt ängel men orkade inte med det. Jag är en vekling. Men utan kaffe och mat i magen blir jag känslig; huden lever ett eget liv och verkar kittla mig. Vattenflaskan och chokladkakan går åt lika fort som temperaturen stiger i vagnen. Sen somnar jag och vaknar upp med näsan i "statistical physics", tror att jag läste något om hysterises och isoterma cykler. Fysik är vackert och inte lika krävande som tonårsångest och självmordsgalna småflickor. Men fortfarande; jag läser i bildningssyfte.

Så en söndagkväll som alla andra. Lyssnar på bright eyes och dricker ett halvt glas nästan för gammalt vin. Jag förundras fortfarande över helgen, livet, universum och allting.
Det enda jag vet är att många heta fester väntar på skarpskyttevägen med mina fysiker, grannar, kombos, vänner och nu: syster. Men först två dagar i småland.
En vacker människa säger att villkorslös lycka är till för mesar och katter. Men allt för ofta lockas jag på tåget till extas utan eftertanke. Det leder bara till problem som är långt bortom min kontroll.
Men killarna med stora K:n, Markus och Simpen, ser tillbaka på många mörka moln. Men inget har krossat oss hittills och kommer aldrig göra det heller. Det var alltid vi som vann.