Brown Ale och Weissbier
Underbart! En görbra dag helt enkelt.
Äntligen fick jag träffa Jossan o Lina igen efter flera dagar från varandra. Det känns enormt tomt att ha lämnat deras trygga lya vid Nydalatorget och deras frånvaro förstärks tusenfallt av min egen isolering. Som tur är bor jag ju dock inte i hok utan i fräsiga dalby och har således möjlighet att jobba i baren, servera wiskey, äta god mat, träffa människor och få lite social värme utan att behöva offra en natts sömn i min egen säng. Njut människor! Ni lyckliga som hava eder hemvinst i de stora städerna där ensamheten icke råda över eder! Jag blir lite sociofil.
Jag vet inte om det är den välsmakande Hoegaarden som verkar från min mage, men just nu kan jag knappt bärga mig tills jag får träffa vänner igen. Jag vill vara överallt samtidigt. Spela TV spel med Fysik -ettan imon... Åka hem och träffa familjen imon... Gå på Big Bongo på fredag... Hänga med tjejerna i Malmö på Fredag... Jazza loss med Narcotic seaweeds på lördag osv osv.
Jag känner mig lite som ferromagneterna vi studerade idag. Varje gång jag utsätts för något spännande vill jag vara med, men min vilja är inte en. Den är 1000-tals små viljor, var och en riktad åt ett helt eget håll. Själva det faktum att jag sitter här bevisar min tes då jag mest av allt egentligen bara vill sova, men det är ju ingen som tvingar mig att sitta här direkt. Likväl vill jag borsta tänderna.
Den enda lösningen är ju att ta det som det kommer. Nu ska jag borsta tänderna och sova, imon ska jag köpa biljett och spela TVspel med fysikerna. På fredag får vi se vart jag hamnar. Men jag får väl kolla vad hon gör; det är ju det viktigaste.
