simonkaizer

Jag fick häromdagen en plötslig ingivelse att skriva en bok. Vad skulle den handla om undrar man?
Min bok ska vara en filosofisk odyssé; en hatfull kommentar på allt som är på tok för fel i Sverige och väst; en essä som bringar människor insikt i deras mörker och ger dem ett ljus att leva för; jag skulle bryta ner den svenska moralen och bygga upp den igen. Tyvärr insåg jag att det skulle krävas ett antal års närmare studier av diverse filosofer innan jag kunde komma med något eget som tillförde något nytt till den redan överfyllda filosofiska tankepoolen. Jag har redan börjat med Nietzsche.
  Han anser att Gud är moralisternas vapen mot "de kastlösa". Jag har själv avskrivit mig min tro, jag är tvivlare; jag kan hålla med honom. Det är mig ett mysterium hur människor kan gå omkring och tro att de är människor utan att ha läst några av de stora världsverken. Det finns så mycket tankar som bara väntar på att tänkas. Så många sätt att göra så mycket bättre genom lätta små förändringar i vårt moraliska tänkande.

Tänk om vi slutade skylla våra dåliga samveten på moral och synd utan istället såg det som ett tecken på själslig degeneration. För att vara människa räcker det inte att vara (jag tänker, därför är jag); människans övertag jämfört med andra levande och döda ting är hennes förmåga till förändring. 
Jag kan bli, därför är jag.

Jag ska bli sjukhusfysiker. Jag ska måla och sätta tak i mitt rum. Jag ska äta lunch. Jag är.