simonkaizer

Ännu en vecka har gått förbi alldeles för snabbt och jag har hunnit bli 18 år och 17 dagar. Det var mycket som skulle ha fixats under dessa 17 dagar, bland annat:
Studiebidrag från CSN
Lägenhet i Lund
Tak och tapeter i mitt rum i vårt nya hus
Körkort
Jag är på alla punkter närmare målet, men något riktigt resultat har inte åstadkommits. Det blir istället att träffa vänner, dricka lite vin på krogen (där jag äntiligen får visa mitt pass), läsa böcker, spela musik osv osv.
 Det finns bara en sak att göra: försöka lite till och hoppas på det bästa. Trots allt är jag fylld av framtidstro och hoppfullhet; ångest är ett gammalt begrepp som nästan glömts bort sen tiden för slutexamen i våras. Idag fick jag nämnligen brev från Lunds Universitet där jag kunde läsa om allt roligt som ska hända på Lunds naturkår när vi börjar, och ärligt talat har jag inte de minsta tvivel att det kommer gå bra till slut. Jag tar nog för lätt på detta, jag måste ju ha någonstans att bo helt enkelt. Min klasskamrat som jag skulle delat en 3a med innan hittade sig ett billigt rum hos en familj i Lund, men jag skulle aldrig klara av att bo hos en familj på det sättet, speciellt inte när jag pluggar. Är det inte meningen att man ska kunna gå omkring naken och lyssna på vilken musik man vill när man är "hemma"? Dessutom skulle jag aldrig kunna slappna av när jag surplar i mig mjölken från min havregrynsgröt i någon annans kök.
Ikväll ska jag träffa en klasskompis som jag träffat på tok för lite. Det kommer vara underbart att se henne och problemen kommer glömmas bort, men jag måste tajma bussar och skjutsar för att inte fastna i stan. Hok är en håla.