simonkaizer

Vore hela året som Maj, skulle inte det vara bäst? Kan det vara den bästa månaden av dem alla?

Nu är det sommar på riktigt, vindarna är ljumma och kvällarna ljusa, och man vet att allt det varma och härliga ligger framför en. Tentorna blir avklarade, terminerna avslutade och festerna vildare.
Men när det är som bäst är det också som värst. Rastlöshet, stadsångest. Jag ser bara framför mig vätterstranden och de småländska skogarna men när jag öppnar ögonen finns här bara staden. Och jag vet inte var jag ska finna min ensamhet annat än i den övergivna fyran på skarpskyttevägen. Värmen och vårkänslorna förlamar mig, för jag vet inte vad jag ska göra med dem.

Igår var det i alla fall tenta. Det var roligt. Facit delades ut direkt efter skrivningen och med kritiska ögon rundar jag ner till 25 av 35. Detta firades med hamburgare och curryfräst ris och bulgur. Självklart även en öl i solen med min gode vän Vincent och fler till frammåt kvällen när klassen grillade på Delphi.
 Ikväll tas det lugnt antar jag. Konserten med kören imon kommer bli häftig, så även den überfeta inflyttningsfesten vi har lyckats dra ihop. Sedan är det karategradering, muntlig examination av bevis-delen på matten samt ett par sista sommarfester innan jag äntligen kan komma hem till Småland. Hästarna, granskogen, allt det gröna och det blåa.

Så sitter man här, med två dagars svett och baksmälla och spelar bas en fredagseftermiddag. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp. Så säger Markus min man. Han vände innåt och kom ut som något ljust. Jossan sa det så bra också förra veckan: det är med att åka till Thailand för att finna sig själv är ju bara töntigt, jag kan ha minst lika roligt här i Lund som någon annan stans. Nu ska jag duscha och hitta lite polare att hänga med. Njuta av lundasolen denna fantastiska dag i slutet av Maj; den bästa månaden på året.

Så då står vi här, på avgrundens kant; oändlighetens botten; nätternas gryning; dagarnas sista kvävande kvällning. Vad har vi gjort av den tid som så generöst flödat förbi, omåttligt långsamt och snabbt på samma gång? I en berusning bortom extasens vildaste drömmar stod vi två och två, radade i långa led och väntade på vår njutning. Lika vettlöst som handlöst; sanslöst och makalöst, kastade vi oss ner i livets kokande kittel vari vi sedan simmade tills tröttheten tog överhanden. Då sjönk vi, fortfarande tillsammans, ner och ner i människohavet som ingen Gudahand någonsin kunnat dela. Och framför profeten som förkunnade sitt glädjebudskap inför massorna tog någon din hand och någon tog min. Vårnatten viskade att ingen kan skilja drömmar från verkligheten och i ett hav av ljud hör man allt som bringar glädje. Så vi bejakade denna tysta önskan och i en kort evighet levde vi fort och dog tillsammans; du och jag. Men de dödas öron är även döva, och deras ögon blinda. Så när dansen blev för vild och livets vatten kokade inom oss tappade vi varandra; och vad gör man ensam utan ögon eller öron, i ett mörker som bara du kan lysa upp? Så när jag ser upp mot tidens skyar ser jag min barndom och jag ser drömmar. Jag ser dig och många andra. Men i det mörka djupet under mig kan jag inte se någonting.
  Jag vet bara att The Animal Five släpper en ny skiva i sommar. And then I will make love to you, in the still of najt.

Ett par dagar som passerat. Första säsongen av Sex & the City är genomgången och bjuder på lika mycket skratt som förskräckelse. Jag gillar det just för att det inte finns något sätt att relatera till tjejerna utan att ta deras tillvaro som ett skämt. Kan det finnas tjejer som faktiskt idoliserar dem och ser serien som en flykt till ett bättre liv tycker jag mest synd om dem. Nej, det finns inga normala killar med snorrar stora som pepparkvarnar.

Som kontrast får man sin dos tonårsmelankoli och relationsångest från fantastiska Olivia Bergdahl som uppträder tillsamman med ingen mindre än Loke en onsdagskväll på smålands nation. I ett samtal med mina närmsta vänner konstaterar vi att jag måste vara kär i henne.
- Hon är ju lika gammal som jag, snygg och framgångsrik.
- Ja, du måste vara kär i henne då.
  Be it as it may.
    " Hur ger man en liten parvel perspektiv
    när till och med Bamse är genomnormativ
    jag kan inte svara tvärt att
    - Jo Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat
    och han hade nog mått bättre om han sade som det var
    för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Och hon erkände ju framme på scen att hon älskar konstnärssjälar med svartbågade glasögon.

Loke tappar tyvärr lite, han är inte lika het längre när sanningar kryper fram, han är absolut ingen Jan Banan men kanske en Johnny Dunder... Mauds självutlämnande, ärliga, provokativa och smått snuskiga stil tilltalar mig mer när det gäller trubadurer. Men hon var upptagen.

Själv står man här med pungen i brevlådan och försöker orka med diffekvationerna trots att man drar på sig både grå starr, melanom och solsting i majvärmen. (Vi har Sveriges varmaste balkong.) I skrivande stund tar jag en paus --- och drar en suck av lättnad. Jag bestämmer mig för att skita i att göra fler uppgifter på Gamman om inte annat. Kanske går jag dit på fredag bara för att det är mysigt med matematisk bevisföring, annars tänker jag lägga lite extra krut på att insupa Taylor, Riemann och Richardsons sköna evangelium (För att inte nämna Markusevangeliet!) inför tentan om några veckor. Dessutom ska jag ju lära mig de ökända 69 bevisen...

Sen måste jag vara ventilera att någon taggat en Scissorborough-låt som "gay indie wannabe nerds" på last.fm men vem är jag att döma. Han har dock en blogg som alla är välkomna att läsa. Gött att man kan vara både elak, fördomsfull och pretentiös utan att förlora självrespekten.

None of this does really matter
No one cares anyway
No one keeps an account of
All the sins you have to pay
I am already forgotten
A vague shadow of the past
It?s a matter of opinion
How long a useless life will last

But you would never realize
?til that time had passed you by
That one can adore another
Without meaning any harm

Since we were no more than two children
Seeking playmates in the sand
With our shovels and our buckets
Filled with something we called love

We were dirty now we?re drunken
And our games seem much more real
We switched the backyard to the bedroom
And had to care ?bout what we feel

But I can never love an angel
And you can never love a thief
You?re so kind it makes me hate you
And I stole all your hopes and dreams

You were too grand, you were too noble
To keep it simple where we were
And when I told you it was over
Your eyes could freeze the summer-air
You broke my bones and watched me suffer
The acid rivers in my eyes
When my strength I tried to gather
Between your forlorn useless cries

Even if I still adore you
There?s no use to try again
There are a thousand other women
Your heart can burn for other men

You were always like an angel
Even in my blindfolded eyes
Seeking wonders where you found them
And we had one you and I